"Därför kommer inte bostadsblandning att minska Sveriges segregation"
Sett och hört
”En politik som syftar till att främja inkludering kan i själva verket leda till att alla har mindre råd med bostäder respektive får stå längre i bostadskö”, skriver professor Charlie Karlsson på GP Debatt.
Tankarna om att motverka boendesegregation genom mer ”blandade städer” får kritik av Charlie Karlsson, professor emeritus i nationalekonomi. Han menar att idén bygger på en missuppfattning om hur bostadsmarknaden fungerar.
”Att blanda bostadstyper och upplåtelseformer kan få stadsdelar att framstå som mer diversifierade på pappret. Det gör dock inte mycket för att förändra de djupare krafter som driver segregationen”, skriver Karlsson. Han menar att människor inte väljer bostadsort slumpmässigt, utan ”sorterar sig själva baserat på inkomst, arbetsplats, skolkvalitet, attraktivitet och tillgång till service.”
Han varnar också för att kraven på blandade upplåtelseformer riskerar att göra nybyggnation mindre lönsam, vilket kan förvärra bostadsbristen. ”En politik som syftar till att främja inkludering kan i själva verket leda till att alla har mindre råd med bostäder respektive får stå längre i bostadskö.”
I stället bör politiken, enligt Karlsson, fokusera på att öka bostadsutbudet, förbättra skolor och infrastruktur i utsatta områden samt minska de ekonomiska klyftorna. ”Den ’blandade staden’ är en övertygande politisk slogan, men den riskerar att avleda uppmärksamheten från den verkliga utmaningen – att bygga en ekonomi och ett bostadssystem som ger alla hushåll verkliga möjligheter att välja var de vill bo.”