Jörnmark larmar om stadsplaneringskollaps: ”Jag hade aldrig kunnat föreställa mig sådana haverier”

Sveriges stadsutvecklingssystem är på väg in i en återvändsgränd. Det menar Jan Jörnmark som i den nya rapporten ”Den kollapsade staden” riktar svidande kritik mot 1990-talets reformer – som han menar fortfarande förlamar byggandet.
För Bostadspolitik.se berättar han mer om hur problemen ”multiplicerats på ett sätt han aldrig kunnat föreställa sig".

Jan Jörnmark och Bostadspolitik.se:s Lennart Weiss skriver en debattartikel utifrån rapporten på SvD Debatt, läs här.

I rapporten beskriver Jan Jörnmark hur dagens planerings- och stadsutvecklingssystem präglas av ”okoordinerad och slumpmässig lagstiftning”, ett problem han menar har rötter i början av 1990-talet.

När Sverige samtidigt införde ett helt nytt planeringssystem och drog undan den tidigare finansieringsmodellen för byggandet skapades, enligt honom, en instabil grund som präglar branschen än i dag.
– Det största problemet – och det största systemfelet – är att man införde ett helt nytt lagsystem i början på 90-talet samtidigt som man avsubventionerade hela byggsektorn. Där ligger grundfelet. Hela finansieringssystemet förändras totalt 1993 och precis samtidigt har man även infört ett lagsystem som i hög grad faktiskt byggde på ransonering.

”Blev häpen”
Jan Jörnmark har varit på den här frågan förut. Men när han återvände till ämnet under arbetet med rapporten blev han överraskad över hur snabbt problemen eskalerat.
– Rent byggmässigt så ser vi nog en väldigt mörk framtid framför oss om man inte gör något. Jag var på det här redan för mer än 15 år sedan, runt 2007–2008 såg jag att det var på väg att bli ett växande problem, men när jag återigen satte mig in i frågan i våras blev jag häpen, säger han till Bostadspolitik.se och fortsätter:
– Det man såg för 10–12 år sedan var ju förvisso ett kaos, men det hade nu multiplicerats på ett sätt som jag aldrig hade kunnat tro. Jag hade inte i mina vildaste fantasier kunnat föreställa mig den typen av haverier alltså.

En central del av rapportens kritik gäller riksintressena, som Jörnmark beskriver som ett system som tappat både fokus och proportionalitet. Han menar att de ofta saknar tydlighet och används på ett sätt som skapar absurda konsekvenser för stadsutvecklingen.

Du beskriver att det här med olika riksintressen vuxit till något av ett monster. Om du får bestämma, vilka riksintressen ska bort först?
– Det krävs en grundläggande utredning för att svara på det ordentligt, men till att börja med får de åtminstone definiera vad det är de pratar om för intressen. I exemplet vid Telefonplan berättade man ju inte ens om det var Arlanda eller Bromma flygplats som skulle kunna störas av ett högt hus.

Jan Jörnmark syftar på utvecklingsplanerna vid Ericssons gamla telefonfabriker i södra Stockholm. Tjugo år av planering och utredningar har idag inte resulterat i mycket mer än ett par parkeringsplatser. Med en ”rimlig planeringsprocess” menar Jörnmark att det hade kunnat bo 3 000 personer på platsen.
– Om det nu finns en radar kopplad till Arlanda eller Bromma flygplats som kan störas av att man bygger höga hus, då behöver inte automatiskt lösningen vara att du tar bort alla höga hus. Lösningen kan ju även vara att flytta på den där radarn.
– Men det finns mycket som är väldigt märkligt just när det gäller Telefonplan. De pratar om siktlinjer på ett helt absurt sätt, och man diskuterar både huruvida byggnaden skulle påverka hur man upplever skärgården och hur bilister på Essingeleden kan påverkas. Som om någon skulle köra av vägen för att de ser ett högt hus.

354 miljoner blev ”en plaskdamm”
Särskilt hård är Jörnmark mot Göteborg, som i rapporten lyfts fram som ett typexempel på hur planeringssystemet havererat i praktiken. I rapporten inleds stycket om Göteborg enligt följande:
”Det finns ett stort antal exempel på avbrutna och/eller misslyckade planeringsförlopp även i Göteborgs stadsutveckling de senaste tre decennierna. Det mest djupliggande problemet är att det oklara och komplicerade förhållandet som råder mellan de olika plannivåerna gjort att projekt ofta fastnat mellan olika nivåer för att sedan starta om utan att utvärderingar av de tidigare misslyckandena gjorts.
Det innebär att de problem som blir belysta i den här delen av rapporten lyfter de interna problemen mellan politiker och tjänstemän i planeringen mer än de yttre problem som funnits i Stockholm, där länsstyrelsen gång efter annat intervenerat med riksintressen som argumentation. Den problematiken har självklart också funnits i Göteborg, men den mer specifika som lyfter betydelsen av ren okunskap och bristande kommunikation mellan tjänstemän och politiker är också betydelsefull att lyfta fram.”

Han beskriver flera fall där omfattande planeringsprocesser slutat i infrastrukturella bakslag och kraftiga ekonomiska förluster. Och när Bostadspolitik.se pratar med honom om vad Göteborg gör fel är Jan Jörnmark tydlig:
– I Göteborg behärskar man ju inte systemet alls, där gick 354 miljoner upp i rök. Det blev en plaskdamm… Det var så att jag satt och skrattade högt för mig själv stundtals när jag skrev rapporten. Det var så mycket värre än jag trodde, och ja, jag kände att jag måste försöka göra något åt det.

Efterlyser tysk modell och haverikommission
Jörnmark föreslår i rapporten att Sverige bör tillsätta en nationell haverikommission, inspirerad av en tysk utredning som gjordes år 2000 och som ledde fram till ISEK (Integriertes Stadtentwicklungskonzept), alltså integrerat stadsutvecklingskoncept.
Det är en övergripande, strategisk plan som kommuner i Tyskland tar fram för att styra långsiktig utveckling av städer, stadsdelar eller mindre orter.
– Den grupp som gjorde den tyska utredningen bestod av företrädare från både byggbranschen och hyresgästsidan, men det var väldigt få politiker med. Möjligen kan det låga antalet politiker vara förklaringen till att utredningen arbetade snabbt och att den presterade ett resultat som gick att använda redan efter åtta månader, säger Jan Jörnmark.

Han menar att en liknande modell kan vara avgörande för att bryta dagens låsningar.
– Vi behöver en liknande utredning idag, det är det jag efterlyser. Glöm det här med en standardutredning på två–tre år som har oklara direktiv. Ge oss en haverikommission som arbetar snabbt och som har tydliga mål. I ett läge där byggandet faller så snabbt som det gör nu i Sverige tycker jag att det borde vara möjligt.

FAKTA: Den kollapsade staden
I rapporten Den kollapsade staden, utgiven av tankesmedjan Timbro, sammanfattar Jan Jörnmark sin analys av varför svensk stadsutveckling har låst fast sig – och vilka reformer som krävs för att komma vidare. Nedan följer rapportens viktigaste slutsatser i korthet.

• Ett föråldrat planeringssystem: Svensk stadsplanering styrs av lagar och processer formade på 1970–80-talen, anpassade för en helt annan ekonomi och stadstyp än dagens täta och innovationsdrivna städer.
• Krock mellan tillväxt och regelverk: När tillväxten återvände till stadskärnorna saknades ett regelverk som kunde hantera förändringen. Resultatet blev konflikter, fördröjningar och fördyringar i stadsbyggandet.
• Utredningskrav som blockerar: Avvägningar mellan olika intressen har inte lett till tydliga beslut, utan till ständigt nya utredningar och långa överklagandeprocesser som kan pågå i decennier.
• Stadsbyggandet som nollsummespel: För att klara juridik och opinion sänks ambitionerna i projekten, vilket leder till urvattnade lösningar och fragmenterade stadsmiljöer – utan tydliga vinnare.
• Tydliga samhällseffekter: Konsekvenserna är stigande bostadspriser, långa bostadsköer, längre pendlingstider, ökad segregation och fallande nativitet i storstadsregionerna.
• Riksintressena måste reformeras: Systemet omfattar i dag cirka 60–70 procent av alla kommuner och stoppar ofta utveckling utan att alternativa samhällsnyttor vägs in.
• Breddade miljöbedömningar: Miljökonsekvensbeskrivningar bör kompletteras med analyser av de kumulativa effekterna av att inte bygga, exempelvis utebliven tillväxt och ökade transportavstånd.
• Kortare rättsprocesser: Överklagandesystemet behöver effektiviseras och begränsas för att göra stadsutveckling mer förutsägbar.
• Evidensbaserad planering: Kommunerna behöver långsiktig och realistisk översiktsplanering, med inspiration från tyska ISEK-modeller, som bygger på demografi, ekonomi och faktiska utvecklingstrender.

Läs hela rapporten här.