”Marknadshyror skulle snabbt eliminera bostadsbristen”

Professorerna Roland Andersson och Lars Jonung skriver på DN Debatt om att tanken att man ska kunna bygga bort bostadsbristen är ett feltänk. Så länge hyrorna på attraktiva hyreslägenheter är reglerade kommer bostadsbristen aldrig att försvinna, menar de.

Roland Andersson på KTH och Lars Jonung från Lunds universitet konstaterar på DN Debatt att svenska politiker ända sedan andra världskriget har upprepat mantrat att bostadsbristen ska byggas bort; ”ändå står mer än en miljon svenskar i bostadskö”.

Boven i dramat är den svenska hyresregleringen, som gör att många behåller sina attraktiva hyreslägenheter på Östermalm, trots att de inte behöver dem. Andersson och Jonung skriver:

”Bostadsbristen är resultatet av den rådande hyresregleringen. I dess nuvarande form bidrar den till en lång rad negativa effekter.

Förutom att den skapar bostadsbrist, så driver den fram långa kötider, ineffektivt utnyttjande av beståndet av hyreslägenheter, svarthandel, försämrad rörlighet på arbetsmarknaden, rivning av lägenheter (med statligt stöd) ute i landet samt omvandling av hyres­rätter till bostadsrätter i stor skala. Den har ett negativt inflytande på fördelningen av förmögenheter. Synda­registret för detta gigantiska systemfel i det svenska samhället i dag är långt och väldokumenterat i forskningen.

Bostadsbristen kommer att finnas kvar så länge som hyran hålls under marknadshyran i attraktiva lägen. Den kan aldrig byggas bort – hur ofta denna trollformel än tuggas om av bostadsministern, oberoende av var vederbörande står på den politiska skalan.”

Samtidigt menar de att marknadshyror snabbt skule eliminera bostadsbristen.

”Marknadshyror leder till att bostadsytor kan frigöras i storstädernas inre delar. De som sitter där på attraktiva hyreslägenheter skulle tappa den subvention som de reglerade hyrorna ger. De kan då välja att antingen hyra ut en del av sin bostadsyta eller lämna lägenheten för en mindre och billigare bostad.

Bostadsbyggare får rätt signaler rörande investeringar i bostäder. Orättvisan mellan privilegierade, och som regel välbärgade, hyresgäster med förstahandskontrakt i Stockholms innerstad och unga personer utan kötid och kapital skulle minska.”

Professorsduon förespråkar en övergångsperiod på fem till tio år för att hyresgästerna ska få tid att anpassa sig till högre hyror.

”I samband med årets val har det talats varmt om att politiken bör bygga på vetenskaplig evidens. Det finns knappast något område där forskningen så entydigt pekar på fördelarna av marknadspriser som inom bostadspolitiken. Ändå verkar ingen politiker i ansvarig ställning våga ta till sig detta budskap. I stället lämnas fältet fritt för särintressets skadliga härjningar och kortsiktiga populism.”