Jerker Söderlind: Sveriges arkitekter är en samhällsfara
Sveriges arkitektkår är en sekt, en samhällsfara och en av orsakerna till den i Sverige utbredda bostadsbristen. Vid sidan om förvaltare av pensionsfonder och telefonförsäljare är arkitekterna den yrkesgrupp som bidrar minst till ekonomisk effektivitet och mänsklig hederlighet. Denna yrkesgrupp åsamkar för egen vinnings och fåfängas skull flest medborgare långvarig och icke reparabel olycka. Det skriver arkitekten Jerker Söderlind i veckans krönika.
Sekt
Arkitektutbildningen har sedan 1930 utgått från de stads- och skönhetsfientliga grundsatser som lanserades av den schweizisk-franske fascistsympatisören och arkitekten med artistnamnet ”Le Corbusier”. Han ses fortfarande som en viktig inspiratör inom de akademiska kretsar som utbildar framtida arkitekter. Corbusier talade om hus som ”maskiner att bo i” och menade att ”en stad byggd för höga hastigheter är en stad byggd för succé”. I en tävling för det framtida Stockholm ersatte han all gammal bebyggelse, förutom några kyrkor, med höga skyskrapor omgivna av motorleder. Den finske arkitekten Alvar Aalto föreslog att all bebyggelse kring Kungsträdgården skulle ersättas av punkthus, gångbroar och trafikapparater.
Arkitekterna bakom Stockholmsutställningen 1930 presenterade i skriften ”Acceptera” ritningarna för det svenska miljonprogrammet. Den blandade kvartersstaden skulle ersättas med avlånga bostadsbehållare, kartonghus. Arbetsplatser, service och nöjen skulle ligga på separata platser med motorvägar emellan. 90 år senare styr denna mardröm fortfarande svenskt stadsbyggande. Fråga: Hur skulle du reagera om universitetsutbildningen i ekonomi och statskunskap hade skrifter av Lenin, Stalin och Mao som obligatorisk litteratur?
Samhällsfara
Den göteborgsbaserade arkitekten Gert Wingårdh sa nyligen i en intervju i Dagens Industris TV-kanal att bevarandeintresset har gått för långt. Han menade att ”Tokyo, där hus rivs efter 15 år, är ett exempel på en dynamisk stad”. Denna lättsinniga och ansvarslösa hyllning till resursslöseri förklarar delvis varför arkitekter från 1960-talet till idag lånar sig till att ersätta vackra och älskade byggnader med fula och kvadratmetermaximande betonglådor.
Egen vinning
Ju mer centralt en rivningstomt ligger desto mer uppmärksamhet kan arkitekten få för det nya bygget. Gert Wingårdhs misslyckade idé för ett fult höghus på stora torget i Sundsvalls vackra stadskärna från sent 1800-tal var knappast ett svar på stadskärnans behov av bättre parkering för att behålla en del av den handel som flyttat ut till handelsområdet Birsta 9 kilometer bort. I klartext: ju mer det rivs desto bättre för arkitekterna, desto mer kan de fakturera och desto fler nya fula hus kan de visa upp för kollegor i tidskrifter för inbördes beundran.
Orsak till bostadsbrist
Folkliga protester mot nyproduktion är regel i kommunal planering. Ibland avfärdas motståndet som egoistiskt ”NIMBY – Not In My Back Yard”. Men alla protestanter är inte egoistiska surpuppor. Det centrum för Nobelpriset som skulle byggas i Stockholm föll efter protester mot det som Liberalernas partiledare kallade ”ett kärnkraftverk på Blasieholmen”. Om Nobelstiftelsen fokuserat på att få till ett hus för sin egen verksamhet hade de kunnat återanvända arkitekten Ferdinand Bobergs projekt för Nobelpalatset vid Djurgårdsbrunnsviken från 1911.
Gå in på Sveriges Arkitekters hemsida för att se de betydligt mer monstruösa förslag från märkesarkitekter som Nobelstiftelsen hade vett nog att säga nej till i denna tävling. Det nu sågade förslaget från den engelske arkitekten David Chipperfield framstår i jämförelse som lågmält hembygdsromantiskt. Arkitektkårens insisterande på att nya hus måste sakna skönhet är en bidragande orsak till att många byggen överklagas och att bristen på bostäder permanentas. Finansinspektionens överdrivna krav på amorteringsförmåga samt dagens reavinstbeskattningen är en annan fråga.
Ekonomisk effektivitet
Bilfabrikanter konstruerar inte en ny motor från grunden för varje bilmodell. De sammanställer på ett industriellt sätt komponenter utifrån efterfråga och betalningsförmåga. Den som beställer en ny bil kan lägga till en mängd olika funktioner; designdetaljer, färg, motorstyrka, ljudanläggning, säkerhetsutrustning, klädsel, antispinn, GPS etc. De bilar som kommer ut från det industriella löpande bandet finns i många varianter. Vid husproduktion tillämpas däremot gammaldags hantverksteknik. Visst finns standardiserade fönster, dörrar, hissar och takmaterial, men många nya hus ritas från början av individuella arkitekter. Samtidigt ser de nästan alltid lika fula ut.
Mänsklig hederlighet
Jag föreslår ett moratorium mot nyproducerade arkitektritningar. Fram till nästa riksdagsval införs ett stopp för nya arkitektritningar för kontor, daghem, kontor, butikslokaler och annat. De som fram till 2022 vill bygga ett nytt hus får återanvända redan befintliga ritningar som är minst 90 år gamla. Redan i förväg kan byggherren undersöka vilka existerande hus som fungerar bäst och som skapar de mest trevliga miljöerna. Detta gäller även stadsplaner. Myten att varje plats behöver en originell stadsplan med fördyrande och experimentell arkitektur kan prövas genom att bara äldre ritningar används. Under tiden erbjuds Sveriges arkitektkår omskolning till taxichaufförer, daghemslärare, programmerare eller tandläkare. Undantag tillåts för ombyggnad och tillbyggnad av befintliga byggnader. De arkitekter som insisterar på att rita hus kan erbjudas en kurs i populär arkitektur. Någon däremot?
Långvarig och icke reparabel olycka
Enligt arkitekternas egen tidning ”Arkitekten” bor Sveriges arkitektkår inte som de ritar. 27 procent bor i hus byggda före 1930. 50 procent bor i lägenheter eller småhus byggda 1950 eller tidigare. Slutsats: Så kallad ”modern arkitektur” är något arkitekter gör mot andra, inte något de själva vill bli utsatta för. För en djupare förståelse för denna dubbelmoral rekommenderar jag George Orwells utmärkta roman ”Djurfarmen”. För så här är det faktiskt i verkligheten: ”Alla grisar är jämlika. Men vissa grisar är mer jämlika än andra.”