Skiljemannaförfarandet: Fastighetsägarna efterlyser omedelbara åtgärder

Debatten om skiljemannaförfarandet fortsätter.
Medan politikerna tycker att lagstiftningen är för ung för att utvärderas menar Fastighetsägarnas Rikard Ljunggren att bristerna varit kända sedan start.
– Att vänta kommer bara att permanenta skadeverkningarna för branschen och för hyresrätten, säger han.

De senaste veckorna har skiljemannaförfarandets funktion och framtid varit något av en följetong på Bostadspolitik.se.

Artikelserien startade med att Rikard Ljunggren, vd på Fastighetsägarna GFR, intervjuades gällande den hovrättsdom som enligt Fastighetsägarna gett Hyresgästföreningen ett nytt veto gällande tillgången till skiljemän, varpå Hyresgästföreningen svarade med att anklaga Fastighetsägarna för att ha överutnyttjat möjligheten till skiljeman.

Från politiskt håll menade sedan både David Josefsson (M) och Mikael Eskilandersson (SD) att lagstiftningen är för ny för att kunna utvärderas korrekt. Denna vecka har situationen även kommenterats av professor Hans Lind som efterfrågar ett snabbt förtydligande av lagstiftningen, och bostadsminister Andreas Carlson som poängterade att nuvarande lagstiftning bygger på att parterna kommer överens om att använda sig av tvistlösningsförfarandet.

Skadorna kan permanentas
Rikard Ljunggren har följt debatten och menar att lagstiftningens brister var kända från början, och nu är så uppenbara att det inte krävs någon lång utvärdering.
– Hovrättsdomen är bara ett exempel på att Hyresgästföreningen fritt kan välja vem man vill ge tillgång till skiljeförfarandet, även om det finns ett avtal i grunden.
– De har också motsatt sig från att omsätta delar av skiljemännens rekommendationer från tidigare år. Att vänta kommer bara att permanenta skadeverkningarna för branschen och för hyresrätten, säger Rikard Ljunggren till Bostadspolitik.se.

Han vill se omgående åtgärder.
– Fastighetsägare och hyresgäster behöver ett förutsägbart system redan inför 2027 års förhandlingar. Dagens ordning leder till osäkerhet, utdragna processer och retroaktiva hyror med konsekvenser för underhåll, investeringar och nyproduktion.

Håller med professor Hans Lind
Rikard Ljunggren och Fastighetsägarna håller med Hans Lind om att lagstiftaren borde ha satt ner foten tydligare, istället för att lämna för mycket öppet för tolkning.
– Vi varnade för detta redan i beredningsarbetet. En avtalsbaserad lösning bygger på att Hyresgästföreningen faktiskt följer ingångna avtal. I grunden är det orimligt att Hyresgästföreningen är den som ska avgöra om tvistlösning ska vara möjlig och vilka delar av en skiljemannarekommendation som ska omsättas.

Politikerna har uttryckt oro för att förhandlingarna kan låsa sig om en part blir för stark. Hur säkerställer man enligt er balans mellan parterna i ett system med skiljemän?
– Balansen säkras genom tydliga och balanserade lagregler, inte genom att ge Hyresgästföreningen veto. Om båda parter vet att tvistlösning är möjlig om inte förhandlingarna leder någon vart inom en rimlig tid, och att skiljemannabeslut grundas på fastställda kriterier och måste motiveras, skapas jämbördighet och förutsägbarhet.
– Det minskar risken för låsningar och stärker tilltron till systemet.

Även hyresgäster drabbas av nuvarande system
Om regeringen väljer att avvakta lagändring, vad får det för praktiska konsekvenser för era medlemmar under de kommande åren?
– Då riskerar vi återigen utdragna förhandlingar, retroaktiva hyror och bristande förutsägbarhet utan koppling till den faktiska samhällsekonomiska utvecklingen. För fastighetsägare innebär det en urholkad lönsamhet, vilket i sin tur betyder sämre underhåll och minskade investeringar. För hyresgästerna betyder det osäkerhet kring hyrans utveckling och risk för retroaktiva hyror.

Det finns en oro för att tvister om skiljemän kan skapa ännu längre och mer kostsamma förhandlingar. Vilka lösningar ser ni för att göra systemet mer förutsägbart för både fastighetsägare och hyresgäster?
– Genom att förtydliga lagen. Vi föreslår kortare tidsfrister, en lagstadgad rätt för hyresvärdar att hänskjuta tvisten till skiljeman, krav på motiverade beslut och tydliga kriterier för hur hyran ska justeras. Med gemensamma processregler och oberoende expertis blir förfarandet både snabbare och mer transparent och ger parterna vägledning att lösa frågan i förhandlingar genom praxis.