#221 Ulf Merlander: Man behöver ha rak rygg – och ett varmt hjärta

BOPOLPODDEN | För ett år sedan lämnade Ulf Merlander polisyrket efter 30 år för att bli vd för kommunala Gårdstensbostäder i Göteborg – ett bolag som länge har hyllats som en förebild efter att området blivit det första som lämnat Polisens lista över särskilt utsatta områden. Anna Bellman besöker Ulf Merlander i Gårdsten för ett samtal om framgångsfaktorerna i stadsdelen, det ledarskap som behövs för att lyfta ett särskilt utsatt område och om bekymret att för få följer efter – något som Lennart Weiss belyser i sin kommentar på slutet.

Det var just i de här stadsdelarna Ulf Merlander arbetade under sina sista år som polis, i nordöstra Göteborg.

– Jag hade gjort mina fyra plus fyra år som polischef i de här stadsdelarna. Enligt reglerna inom Polisen var det då dags för mig att göra något nytt. Och så blev jag headhuntad till den här rollen och det var ju smickrande naturligtvis. Jag tror att man måste jobba både repressivt och brottsförebyggande och jag såg fram emot att arbeta brottsförebyggande med Gårdstensbostäder, säger han i podden.

Tre decennier inom Polisen är en ovanlig bakgrund för en fastighets-vd.

– Jag känner till baksidan i samhället och räds inte de tuffa frågorna. Men sen har jag insett att det inte är så stor skillnad mellan att vara ledare inom polisen eller på ett fastighetsbolag. Det är ungefär samma mekanismer när det gäller ledarskap.

Nära dialog med hyresgästerna

Ulf Merlander har en del kontakt med sin företrädare, den smått legendariske Michael Pirosanto som brukar pekas ut som mannen som ligger bakom den resa som gjorde att Gårdsten i dag ”bara” är ett så kallat utsatt område på Polisens lista.

– Det som gjorde att Gårdsten lyckades var att man började i rätt ände: Man pratade med människorna som bodde här. Vad är det ni vill ha? De ville ha trygghet och säkerhet. Då börjar man med det.

Då handlade det först om att få bort oriktiga hyresförhållanden. Sedan anställdes trygghetsvärdar, man arbetade med trygghetssäkrande åtgärder; lås, larm, belysning och så vidare. Och hela tiden en nära dialog med hyresgästerna.

– Nu har vi mängder av aktiviteter: Seglarskola, simskola, fotbollsskola, skidskola… Vi försöker skapa positiva händelser ihop med våra hyresgäster och vi anställer hyresgäster under eventen, det skapar tillit mellan människor och samtidigt får vi en väldigt stark identitet i området.

Stärker föreningslivet

Nästa steg är att stärka föreningslivet. Gårdstensbostäder har varit med och startat upp både en basket- och en fotbollsklubb. Och nu är ett kampsportscenter på gång.

Ulf Merlander berättar samtidigt att det finns ett rykte om att Gårdstensbostäder vräker många hyresgäster.

– Det gör vi inte. Vi vräker inte fler människor än något annat bostadsbolag. Däremot så är vi väldigt tydliga att om man inte följer de reglerna som finns så kommer vi vara beredda att gå på en avhysning. Om någon inte sköter sig har vi orossamtal med dem, och det löser de flesta av problemen. Det är ett exempel på hur man kan ha rak rygg, men ändå ha ett varmt hjärta.

Ulf Merlander berättar även om sin syn på lagstiftningsfrågorna som är aktuella just nu: Han välkomnar lagändringen som gör det lättare att vräka kriminella, han ser positivt på BID:s men är tveksam till att det är rätt att lagstifta om obligatoriskt samarbete. Och han tror att det finns möjlighet för Gårdsten att helt lämna Polisens lista över utsatta områden. Ett steg på vägen är att skapa ett mer blandat område, med fler bostadsrätter och småhus – i dag utgör hyresrätterna 80 procent, han vill få ner den till 70 procent, genom byggnation av ägt boende.

Bostadspolitik.se:s Lennart Weiss kommenterar:

– Ulf Merlander låter som en annan version av Michael Pirosanto – så man kanske kan säga att det finns olika versioner av företrädare för Gårdsten och alla är lika bra.

– Den gordiska knuten är varför inte fler klarar av att ta efter Gårdsten. Redan för flera år sedan, när jag gick runt med Michael Pirosanto en hel dag i Gårdsten pratade han om att ”här kommer det ena studiebesöket efter det andra, sedan åker de hem och så gör de något pliktskyldigt, något som mest liknar symboliska åtgärder.

– Ytterst är det ett misslyckande för politiken som inte har ställt tillräckligt tydliga ägarkrav på sina allmännyttiga bolag.