#273 Byggbranschen slösar bort 111 miljarder varje år – varför minskar det inte?
BOPOLPODDEN | Trots att Boverket redan 2018 slog larm om att fel, brister och skador i byggbranschen kostar 111 miljarder kronor om året – motsvarande en fjärdedel av omsättningen – har slöseriet inte minskat.
Är det så att branschen var bättre gällande detta redan på 80-talet? Vem tjänar på svinnet och vilka har egentligen vilket ansvar?
I veckans avsnitt av Bopolpodden diskuterar kulturantropologen Katarina Graffman, ingenjör Mats Sjökvist från Boverket och Peter Svensson, vd på Einar Mattsson Byggnads AB, Boverkets nya rapport.
Anna Bellman programleder och Lennart Weiss kommenterar från, som han säger, två olika perspektiv; byggsurgubbens och det konstruktiva.
Den ursprungliga rapporten från 2018 fick knappt någon uppmärksamhet i medierna, vilket Boverkets Mats Sjökvist beskriver som frustrerande. Han menar dessutom att det kontrollsystem som infördes med nya plan- och bygglagen 2012 tillämpats felaktigt från start.
– Jag jobbar väldigt mycket med att få till en korrekt tillämpning av kontrollsystemet. Det är min övertygelse att om vi tillämpade det som intentionerna är, så kommer det att bidra till att minska omfattningen av fel, brister och skador markant, säger han.
Ett kulturellt problem
Den nya studien fokuserar på just de kulturella aspekterna. Katarina Graffman förklarar:
– Alla vet vad problemet är, men ingen vet hur vi ska lösa det. Det handlar inte bara om information eller tekniska lösningar. Det krävs en systemförändring, vi måste bryta stuprörskulturen.
Rapporten visar att det finns mycket specialisering i byggbranschen, men att helhetsperspektivet ofta går förlorat. Många efterlyser gemensamma visioner och bättre samarbete mellan olika aktörer.
– Man har svårt att se helheten helt enkelt. Som enskild hantverkare gör man sitt eget, och det gör man bra, men helheten tar man inte ansvar för, säger Mats Sjökvist.
Peter Svensson, vd på Einar Mattsson Byggnads AB, bekräftar att slöseri fortfarande är ett stort problem, men poängterar att det finns ett stort engagemang och en tydlig vilja att bli bättre.
– Tittar vi till vår verksamhet så vill i princip alla göra något gott utav det. Man mår liksom inte bra av att det slösas med resurser på olika sätt, allt från material till tid och sådana saker.
Han berättar att Einar Mattsson Byggnads AB räknar med ett resursbortfall på över tio procent och menar att man måste börja tidigt i processen, redan i projekteringen, för att få till en förändring på riktigt.
– Låt säga att de som levererar åt oss också får ta hand om all plast och trä och allt vad det är. Då kommer de i sin tur på längre sikt att tänka till, och bli en kostnadspressare eftersom de då vill ha så lite skräp och resursslöseri som möjligt ute på byggena.
– Där tror jag man skulle kunna göra väldigt mycket på ganska kort sikt.
Efterlyser fler viten
Ett genomgående tema i diskussionen är att det saknas ekonomiska incitament för att förändra. Trots att slöseriet motsvarar upp till 50 000 uteblivna bostäder per år, finns det fortfarande aktörer som tjänar på att systemet ser ut som det gör.
– Vem tjänar på slöseriet? I slutändan är det konsumenten som betalar, säger Katarina Graffman.
– Men så länge ingen förlorar på att slösa, sker inga förändringar.
För att råda bot på detta föreslår rapporten bland annat tydligare krav och vitesförelägganden.
– Absolut, vi vill att det ska ställas krav och också såklart att det ska utdelas viten.
– Jättemycket handlar om ekonomiska incitament eller någon form av viten. Det är så man ofta kommer åt sådana här beteenden, säger Katarina Graffman.
Ny finansiering
Efter flera år utan särskilda resurser har Boverket nu fått ett regeringsuppdrag med finansiering om tio miljoner kronor årligen under sex år för att minska fel, brister och skador. Det ska användas för att utveckla kontrollsystemet, stärka schyssta projektkulturer och främja produktivitet.
– Det ger oss möjlighet att ta in extern kompetens, särskilt när det gäller beteendeförändringar, säger Mats Sjökvist.
Alla tre gästerna i podden är överens om att det krävs ett gemensamt ansvar för att få till förändring. Katarina Graffman efterlyser en grupp med både erfarna och unga människor som kan identifiera konkreta åtgärder och prioritera rätt. Mats Sjökvist fortsätter att lyfta vikten av att kommunerna gör sitt jobb. Peter Svensson betonar att ledare i branschen måste skapa rätt förutsättningar för förändring.
– Det här är en jättegammal fråga. Vi pratade om detta på samma sätt ute på byggena redan på 80-talet. Nu är det dags att vi gör något åt det, säger Peter Svensson.
Bostadspolitik.se:s Lennart Weiss kommenterar samtalet på två sätt – med ”byggsurgubbens glasögon och med det konstruktiva bejakande perspektivet”:
– En iakttagelse jag har gjort från Veidekke är att om man över tid följer upp ett stort antal projekt – undersöker vilka som går bra och vilka som går dåligt, så ser man ett mönster: Vissa projektledare och projektteam levererar alltid bra resultat och vissa underpresterar nästan alltid. Det här mönstret handlar om ledarskap. Och i det här samtalet nämns inte projektledaren en enda gång. Man pratar om den kontrollansvarige men inte om företagsledningarna.
– Det är inte fler kontroller och rapporteringskrav som behövs – det skulle projektledningsorganisationerna där ute skulle kräkas över.
– Med det sagt; det är inte alls omöjligt att komma till rätta med slöseriet. Men det branschen definitivt jobbar för lite med är att utbilda sina projektledare, coacha, bistå med experter som med ”boots on the ground” kan gå ut och hjälpa till när det går snett, hjälpa till med bra arbetssätt. Vi måste lära av projektet med goda arbetssätt och skapa en kultur av ständigt lärande