#280 Helena Olsson: Man måste hitta engagemanget lokalt
BOPOLPODDEN | Genom lokal närvaro och med aktiviteter flera dagar i veckan arbetar den ideella organisationen Centrum för AMP med att lyfta torg och mötesplatser. Möt vd Helena Olsson i ett samtal om att undvika stuprörstänkande, vikten av att underlätta för eldsjälar och att hellre välja morötter än piskor: ”Förslaget om obligatorisk platssamverkan är mycket märkligt: man kräver att privata aktörer ska betala och ta ansvar för sånt som är kommunens uppgift – man släpper på samhällskontraktet."
Lennart Weiss kommenterar och efterlyser mer engagemang i debatten från Centrum för AMP:s ordförande – Fredrik Reinfeldt.
Centrum för AMP (AMP står för affärs- och medborgarplatsmodellen) är en idéburen ideell organisation som startades 2019. I dag finns man på Forumtorget i Uppsala och sedan början av året också i Kista (organisationen fanns i två år också i Haninge). Tanken är att lyfta mötesplatserna genom aktiviteter och en stor närvaro.
– I dag står många stadskärnor inför en dubbel kris: Människor väljer bort dem och verksamheter försvinner. Samma mönster upprepas i nybyggda områden, vi bygger nytt men missar det viktigaste; vad som får en plats att leva, inte bara vid enstaka evenemang, utan varje vecka, året om, säger Helena Olsson i podden.
– Vi på Centrum för AMP lägger på det sociala laget på det fysiska lagret, på ett torg. När man börjar arbeta med ett tomt otryggt torg så inleds det med att kommunen gör en investering i plattsättning och belysning. Det är nödvändigt, absolut – men det räcker inte med det och några bänkar för att skapa en mötesplats. Vi kommer in i nästa steg och är det här sociala lagret.
Eldsjälar är en av nycklarna
Modellen finansieras till lika delar av kommunen och fastighetsägarna. Helena Olsson menar att det är lättare för en extern part än för en kommun att sköta det här arbetet, ”de har sitt stuprörstänkande” och hon menar att en av nycklarna är att underlätta för lokala eldsjälar.
– Jag säger att de är det viktigaste för olika platser lokalt. Men det är ganska svårt för en eldsjäl att söka tillstånd, det är en ganska stor apparat. Där kommer vi in och hjälper till, vi kan platsen, elen, vattnet, infrastrukturen. Vi söker hur många tillstånd som helst per år; vi sänker trösklarna för andra att ta plats i det offentliga rummet.
Perioden fram till nu har ägnats åt pilotverksamhet, att komma igång och ambitionen framåt är att finnas på två nya platser om året, där öppningen i Kista ses som ett startskott för en bredare etablering.
Regeringen bereder nu det omtvistade förslaget om obligatorisk platssamverkan, som har blivit mycket kritiserat. Även Helena Olsson är negativ.
– Man pratar om att finansiera verksamhet som finns i det offentliga rummet och som är kommunens ansvar – det är väldigt märkligt att tvinga det privata att betala för sådant som är kommunens ansvar, menar Helena Olsson, som menar att man istället borde satsa på att ge incitament för att ingå i frivilligt samarbete, modeller som har visat sig fungera.
Bostadspolitik.se:s Lennart Weiss kommenterar:
– Det finns ju en viss förbättringspotential här, som Helena själv säger. Jag tycker att uppgiften är intressant och jag tror att Fredrik Reinfeldt, som ordförande i Centrum för AMP skulle kunna spela en roll här.
– Helena hovrar runt ett grundläggande misslyckande i samhällsplaneringen. Den sker från ett von obenperspektiv, utan interaktion med de människor som är tänkt att bruka den. Det är ett grundläggande fel, som borde lösas genom en sorts ekonomisk och planeringsmässig självförvaltning. Boende och intressenterna på ett torg eller en gågata måste ses som en resurs. De är liksom det civila samhällets puls. Här kan Fredrik Reinfeldt göra något i debatten genom att synliggöra hur felaktig samhällsplaneringen är och hur dåligt resultatet blir när det sker från ovan utan delaktighet från de människor som ska nyttja det.