#284 Bopolspanarna: Budget, borttappad hållbarhet och nästa generations boende

BOPOLSPANARNA | I Bopolspanarna diskuterar tre branschprofiler tre aktuella ämnen. Den här gången:
# Budgeten; vad betyder den för bostadsmarknaden? Vad var bra och vad hade man velat se mer av?
# Vad hände med hållbarheten? Efter CSRD, Omnibus, Trump och regeringens misslyckande blev det tyst, varför?
# Från trädgårdsstad till metavärld – var vill framtidens unga bo? Den digitala och fysiska världen håller på att smälta samman. Vill nästa generation verkligen bo i trädgårdsstäder?
Dagens gäster är Rikshems vd Anette Frumerie, Hebas vd Patrik Emanuelsson och Corecos vd Mikael Sjölund. Programledare: Anna Bellman. 

Det första ämnet för dagen kommer från Anette Frumerie. Budgeten; vad betyder den för bostadsmarknaden?
Hon ser delvis positivt på budgetens innehåll men hon hade så klart önskat mer.
– Elisabeth Svantesson vill få oss att börja konsumera, bryta lågkonjunkturen och prioritera arbete, och det tycker är jättebra förstås. Men jag kan också konstatera att den här budgeten gynnar det ägda boendet kontra det hyrda boendet, säger Anette Frumeri och fortsätter:
– Det sista amorteringskravet tas bort och att bolånetaket höjs, det tycker jag är bra, men vi hade ju behövt någonting även för att stimulera hyresmarknaden.

Hon hade även hoppats på att få se något byggrelaterat i budgeten.
– Jag kan ju konstatera att det var väldigt lite som gjordes för att stimulera byggbranschen, bostadsbyggandet och renoveringar. Där hade jag hoppats på någon sorts hjälp till den gröna renoveringen av miljonprogrammet. Bostadsbyggandet ligger idag på en väldigt låg nivå och jag tycker det vore väldigt synd om det försvinner en massa byggarbetare, medan vi fortsatt behöver renovera och bygga Sverige.
– Jag hade velat se något som stimulerade en renovering av miljonprogrammet. Där behöver vi ha bättre fönster och en lägre energiförbrukning. Självklart ska vi företag och fastighetsägare göra allt vi kan för att sänka våra kostnader, och det gör vi, men där hade vi behövt något.

Anette Frumerie menar att mycket av det som görs i budgeten främst skrapar på ytan.
– Man gör egentligen inga riktiga, långsiktiga reformer. Det är bra att man höjer bostadsbidraget till exempel, men man hade behövt säga att det kommer även kommer att följa med hyresutvecklingen framöver.
– Det var 29 år sedan som man höjde bostadsbidraget, det här tillfälliga under corona har man tagit bort… Ska folk nu gå och vara osäkra på om kommer det dröja 29 år tills nästa gång det här höjs?

Mikael Sjölund håller med.
– Jag hade också önskat reformer som i grunden hade varit bättre för bostadsbyggandet, men vi vet att man inte går till val på bostadsfrågan, säger Mikael Sjölund.

Patrik Emanuelsson instämmer och tillägger:
– Min käpphäst är hur vi kan fördela resurserna hos de som redan har. Tar man ränteavdrag, ROT och RUT så är det i storleksordningen 70 miljarder som vi har ett ägt boende delar på. Bostadsbidraget är 5 miljarder, och det är ganska oförsvarbara siffror att inte det där är mer utjämnat kan jag tycka.

Ämne nummer två är signerat Patrik Emanuelsson: Vad hände med hållbarheten?
– Det har varit väldigt uppenbart skett en stor svängning de senaste åren. Och omsvängningen toppade i takt med att Trump blev omvald igen i USA och det så kallade omnibusbeslutet som man tog på EU -nivå.

– Vi jobbar jätteaktivt med hållbarhetsfrågan och vi tycker att minska klimatavtrycket är vår viktigast uppgift just nu för oss allihop egentligen. Då blir det ganska märkligt när man märker att intresset för de här frågorna minskar ganska dramatiskt.

– Vi jobbade väldigt mycket för att kunna rapportera egentligt det här CSRD-systemet som det skulle rapporteras ifrån 2025 och när det sedan inte blev något för de flesta bolag så gick liksom luften ut. Nu backar många tillbaka och tänker: ”Vad skönt, nu kan vi ta det lite lugnare i det här”.

– Jag ser också när vi träffar investerare och analytiker så får jag inga frågor på hållbarhet längre, förut var det bara frågor kring det.  Vi har en uppfattning i Sverige att vi är väldigt bra på hållbarhet och på klimatfrågor, men samtidigt; om man tittar på hur snabbt vi förbrukar våra förnybara resurser så ligger vi nästan bland de sämsta i världen.
– Jag kan dra ytterligare ett exempel: Northvolt. Det är en katastrof att det gick åt skogen. Men känslan är att minst 50 procent tycker att ”ha, där fick dem”.

Anette Frumerie ser emellertid positivt att CSRD sköts upp.
– Jag håller med om att man pratar mindre om hållbarhet men jag tycker nog att det var ganska bra att man skötte upp CSRD, det fanns en risk att det kunde bli en administrativ börda.
– På Rikshem tog vi beslutet att vi kan köra på precis som vanligt med våra hållbarhetsfrågor.

Mikael Sjölund hoppas att arbetet med hållbarhet fortsätter – även att det inte lagstiftas i frågan.
– Jag hoppas verkligen att den här frågan drivs av ledare, utan att vi har det i regleringen. Det som driver utvecklingen, det är ledare som tar ett klimatansvar, och jag hoppas att vi kan göra det i fastighetssektorn. Att vi kan vara ledande i det här landet och visa andra hur vi kan utveckla vårt bestånd och utveckla hur vi bygger bostäder.

Ämne nummer tre kommer från Mikael Sjölund: Från Trädgårdsstad till Metavärd - var vill framtidens unga bo?
– Vi talar mycket om Trädgårdsstaden och Andreas Carlson och Stefan Attefall driver den frågan, vilket fantastiskt sätt att bo och många vill ha en möjlighet att kunna gå ut och ha en liten gräsplätt och så vidare… Men om man tittar på hur de unga beter sig idag med de digitala medierna som börjar vävas ihop med verkligheten genom omniglasögon där man kommer att kunna titta på den digitala världen ihop med den fysiska världen. Där vi har digitala tvillingar och där vi interagerar mer och mer i sociala nätverk, så jag tänker en hel del på hur det ändå påverkar vårt boende.
– Jag tänker att vi har trädgårdsstaden å ena sidan som är en väldigt fysisk verklighet men sedan är det den här andra delen som är den virtuella… Hur lever vi och de människorna som kanske är ännu mer i den digitala världen? Hur bor man i en sådan värld? Är det en annan typ av bostad? Hur kan vi fånga upp de här trenderna och är vi mogna för att bygga framtidens bostad? Jag tror att vi behöver förändra oss och då är frågan om politiken och branschen är mogna att göra det?

Anette Frumerie:
– Spännande spaning, det är klart att vi håller oss informerade om hur de vill bo och kommunicerar med de unga. Samtidigt kan vi hitta bostäder som är tusen år gamla, och även då ville folk ha någonstans att sova, någonstans att laga mat, någonstans att gå på toaletten och någonstans att socialisera. Så är det ganska mycket fortfarande.

Patrik Emanuelsson:
– Det finns ju värderingstudier som är ganska aktuella, och det händer ju faktiskt inte speciellt mycket, även om man tittar på den yngre generationen så är deras värdering ganska lika som de har sett ut de senaste 30-40 åren.
– Jag tror inte att det händer så mycket. Jag tror att det kommer att ska integreras med den tekniken som kommer att bli mer och mer.

Mikael Sjölund:
– Jag gillar Trädgårdsstaden och tror väldigt mycket på den. Jag tror också att den kommer att vara längre ifrån det vi idag kallar urbant område med tanke på hur transporterna förändras med självkörande drönare och så vidare.
– Jag tror att den teknikutvecklingen i infrastrukturen kommer leda till att vi kommer att bo lite längre från stadskärnorna.
– Sedan tror jag att det kommer att efterfrågas en annan typ av bostäder i de urbana områdena, kanske en form av enklare, nästan hotelliknande lösningar.

Hör hela samtalet med alla delar av spaningarna i Soundcloudspelaren ovan eller i din poddspelare.