#303 Magnus Lindgren om brottsligheten: Naiviteten präglar fortfarande besluten

BOPOLPODDEN | Hur får vi ett tryggare Sverige? Och varför är Sverige så annorlunda jämfört med både Norden och övriga Europa? Magnus Lindgren, generalsekreterare för Tryggare Sverige, gästar Bopolpodden för ett samtal om svensk brottsutveckling, politikens roll och varför naiviteten enligt honom fortfarande präglar viktiga beslut.
Han pekar på flera historiska ”tipping points”: från storskaligt byggande och polisens centralisering till svag social kontroll. Och han argumenterar för en ny struktur med kommunal polis, tydligare krav i plan- och bygglagen och ett bredare grepp om skolan.
Programledare: Anna Bellman, expertkommentator är Lennart Weiss.

Magnus Lindgren, generalsekreterare för stiftelsen Tryggare Sverige återvänder till Bopolpodden. Den här gången är utgångspunkten en fråga som berör både bostadsområden och samhällsutveckling i stort: hur Sverige ska bli tryggare – och varför vi hamnat där vi är.

Han beskriver sin egen roll som att förena forskning och praktik, och menar att just glappet mellan kunskap och genomförande är centralt.
– Ofta har vi mycket kunskap och forskning. Vi har också resurserna, händerna och fötterna där ute. Men en stor utmaning är att få ihop teori och praktik, säger Magnus Lindgren.

”Inte särskilt bra” på att använda kunskapen
Enligt Magnus Lindgren finns det gott om fungerande metoder. Men Sverige har svårt att omsätta dem i praktiken.
– Vi är inte särskilt bra… Och just därför tycker jag att det är intressant att man i många andra länder börjar prata om ”pracademics” mer och mer. Alltså att få ihop teori och praktik.
– Teoretikerna är inte alltid så duktiga på att bryta ner sina teorier och sin forskning och göra det mer känt, och samtidigt vet vi att praktiker många gånger har svårt att ta till sig kunskap och forskning. Så det är en viktig del för att faktiskt kunna vända utvecklingen.

Det han pekar på är att trygghetsområdet ofta drivs mer av ideologi och politisk retorik än av evidens.
– Att använda den kunskap som finns. I stället är det mycket ideologi och retorik som styr, snarare än kunskap och grundarbete.

Samtidigt betonar han att det inte handlar om att någon ”har fel”, utan om hur ideologier används som förklaringsmodell.
– Jag skulle inte säga ”fel teorier”. Problemet är att det är politik. Politik blir lätt ideologisk, och ska vara det i någon mening. Men när ideologier används som raster för att förstå varför det ser ut som det gör, och vilka åtgärder som krävs, då uppstår problemen.

Två parallella verkligheter: färre vardagsbrott – men ”exceptionell” gängbrottslighet
Lindgren beskriver 2026 som ett läge där många typer av vardagsnära brott minskat under lång tid, samtidigt som den grova brottsligheten sticker ut.
– Vi har historiskt låga brottsnivåer vad gäller de här mängdbrotten, eller livskvalitetsbrotten… Bostadsinbrotten till exempel har ju inte varit så här få på många många decennier. Under många år så ser vi också att krogvåldet och gatuvåldet våld mellan mer eller mindre okända personer minskar.

Men han återkommer till att Sverige, trots detta, befinner sig i en situation som enligt honom är unik i europeisk jämförelse.
– Men vi har en exceptionell situation med grov organiserad, gängrelaterad brottslighet.

Han varnar också för normaliseringseffekten. Att det som är unikt riskerar att börja kännas ”vardagligt”.
– Vi möter ofta en normalisering… Man läser om ännu en sprängning eller skjutning och vänjer sig. Det är farligt.

Och han understryker att Sverige inte kan jämföra sig med omvärlden och tro att utvecklingen är ”som den brukar vara”.
– Det blir ännu farligare om man tror att Sverige är representativt för Norden och Europa. Det är vi inte, vi är väldigt annorlunda.

Flera ”tipping points”
I samtalet pekar Lindgren ut flera avgörande skiften under de senaste 60 åren. Ett handlar om hur bostadsområden byggdes om under 60- och 70-talen.
– Vi vände upp och ner på hur vi byggt tidigare: storskaligt, ABC-städer, vi vände på kvarteren. Den informella sociala kontrollen minskade, ”ögonen på gatan” fanns inte på samma sätt.

Ett annat är polisens centralisering efter 1965.
– 1965 förstatligades den kommunala polisen. Från 1965 till i dag har vi gått från närpolis till fjärrpolis och vi idag har polisfria kommuner.

I den kombinationen – förändrad bebyggelsestruktur och minskad lokal polisiär närvaro menar han att motståndskraften försvagades.

När Anna Bellman frågar om politiker är medvetna om hur avgörande politiska beslut är, svarar Lindgren att många visserligen i efterhand har erkänt misstag, men att han ser att mönstret lever kvar.
– Många politiker har sagt att vi varit naiva. Problemet är att naiviteten fortsätter.

Han beskriver också varför förändring ofta kommer först när hotet upplevs som tillräckligt nära.
– Det måste bli tillräckligt dåligt för tillräckligt många.

Fem år blev tio år
Lindgren påminner om att han i ett tidigare avsnitt talade om fem år för att vända utsatta områden – men säger nu att tidshorisonten har flyttats.
– Nu pratar vi snarare om ett tioårsperspektiv.

Skälet, menar han, är att läget förvärrats och att fokus under de senaste åren legat på relativt ”lätta” åtgärder.
– Situationen har blivit mycket värre.

Och han återkommer till att organisatoriska och kulturella förändringar är svårare än nya regler.
– Det är lättare med retorik, lite samverkan, affischkampanjer eller att ändra en lag, än att gå in i organisationer och jobba med kulturfrågor, ledarskap och hur myndigheter arbetar.

Kommunal polis, krav i PBL och fokus på skolan
I slutet av samtalet konkretiserar Lindgren vad han vill se framåt. Först: en ny polisstruktur där kommuner kan ha egen polis – och där små kommuner kan samverka.
– Vi måste ha kommunal polis.

Han vill också se mer styrning genom lagstiftning i plan- och byggsystemet för att göra trygghetskunskap till standard i ny- och ombyggnation.
– Sen vill vi se styrande lagkrav i plan- och bygglagen så att beställare och utförare gör medvetna val när man bygger nytt eller bygger om, och tar tillvara kunskap om trygghet i den byggda miljön.

Skolan är ett annat fokusområde – både för prevention och för att hantera den vardagliga brottsproblematiken som enligt honom finns där.
– Skolan är oerhört viktig, inte minst för social prevention och moralbildning.

Lyssna på hela avsnittet i Soundcloud-spelaren ovan eller i din poddspelare.