Boije: ”Thedéen bortser från viktig forskning”

SBAB:s Robert Boije menar att det borde vara självklart att pausa amorteringskraven i det rådande läget. Han ifrågasätter Finansinspektionens och Riksbankens argumentation även när det gäller pausade amorteringskravs påverkan på inflationen och bolånetakets skydd för bolånetagare.

Finansinspektionen ska senast på fredag redovisa sin snabbutredning om amorteringskraven. Robert Boije och många andra, bland andra Bostadspolitik.se:s Stefan Attefall har tidigare varit kritiska till att FI – som införde amorteringskraven och hela tiden har varit starka förespråkare av dem – även fick regeringsuppdraget att utreda konsekvenserna av dem.

FI:s generaldirektör Erik Thedéen sa redan i Ekots lördagsintervju att man inte kommer att föreslå några generella lättnader i amorteringskraven, men att man däremot uppmanar bolånetagare som drabbats av höjda elkostnader att kontakta sina banker för att få tillfälliga lättnader.

SBAB:s chefsekonom Robert Boije skriver nu på SvD Debatt att FI bortser från viktig forskning kring amorteringskrav och bolånetak.

Boije hänvisar till flera studier, bland annat en forsknings­genomgång som gjordes inom FI, som visar att det är långt ifrån självklart att kredit­restriktioner som amorteringskrav och bolånetak har avsedda effekter.

Boije skriver på SvD:

”Det finns inga starka belägg för att syftet med amorterings­kraven uppnås. Det syfte FI har angett för amorterings­kraven är att det ska bidra till att undvika en situation där högt skuldsatta hushåll drar ner kraftigt på sin konsumtion i en lågkonjunktur eller vid kraftigt stigande räntor. Det finns inga starka skäl att tro att det skulle vara ett stort problem i Sverige. Det forskningen visar är att den stora negativa konsumtions­effekten uppstått i länder där bostäderna i hög grad belånats för annat än boende vilket samtidigt synts i ett mycket litet hushålls­sparande. Det avgörande forskningsresultatet är att de högt skuldsatta hushåll som inte hade ägnat sig åt bolåne­finansierad överkonsumtion inte drog ner konsumtionen mer än de som var lågt skuldsatta. Statistik över såväl hushållens konsumtions­mönster som sparande tyder på att svenska hushåll inte belånat sina bostäder för rena konsumtions­ändamål i sådan grad att det skulle utgöra en stor makroekonomisk risk. Att konsumtionen normalt faller i en lågkonjunktur är en annan sak.”

”I rådande läge är det en självklarhet att amorterings­kravet bör pausas. Huvudsyftet med amorterings­kraven är enligt FI att undvika en situation där högt skuldsatta hushåll drar ned sin konsumtion kraftigt. Vi har nu en situation då höga livsmedels-, el- och drivmedels­priser till följd av ett krig lett till ett fall i just hushållens konsumtion. Om FI menar allvar med sitt ursprungliga syfte bakom amorterings­kraven bör de i rådande läge lätta på kraven och inte överlämna det ansvaret till bankerna. Detta i synnerhet sett till att myndighetens egna analyser paradoxalt – sett till myndighetens kommunikation – visar att det är fler och inte färre hushåll som på kort sikt får underskott i sin ekonomi vid stigande räntor med än utan amorterings­kraven. De kraftigt stigande livsmedels-, el- och drivmedels­priserna lär nu öka den andelen.”

Boije menar att Thedéens och riksbankschefen Stefan Ingves argument om att lättnader i amorteringskraven skulle spä på inflationen inte stämmer. Boije skriver:

”Det är en illa underbyggd slutsats. Sett till hela befolkningen är det en liten andel hushåll som omfattas av amorterings­kraven. Att lätta på dem kommer därför att ha marginell effekt på inflationen och därmed Riksbankens styrränta. Detta i synnerhet som knappast alla som berörs av kraven kommer att be om lättnad. Det kommer dock att ha stor betydelse för de mest utsatta hushållen.”

Han menar även att det är ”långt ifrån självklart” att bolånetaket skyddar bolånetagare, som FI hävdar.

Boije skriver:

”En forskningsstudie som tittat på effekterna av bolånetaket i Norge visar att det förvisso minskade skulderna och även hushållens ränte­utgifter något. Mer intressant visar den samtidigt att det efter att taket infördes var fler hushåll som fick lämna sina hus vid arbetslöshet än innan taket infördes. Förklaringen var att bolåne­taket och den högre amorteringstakt det indirekt gav upphov till bidrog till att minska hushållens likvida buffertar vilket gjorde hushållen mer utsatta vid inkomst­bortfall. Det finns således skäl att se bolånetaket ur ett betydligt vidare perspektiv än det snäva perspektiv FI valt.”