Veckans Aktuellt v41: Värre fall i byggandet än under 90-talskrisen

VECKANS AKTUELLT | Bra att Boverkets statistik ska förbättras, även om det borde gjorts tidigare – och statistiken kommer att visa på ett blodbad. Stockholms stad flyttar fram sitt mål om nybyggda bostäder – men inte heller det nya målet är realistiskt, menar vår expert Lennart Weiss, som även beklagar att politiken är för kortsiktig för att göra nödvändiga satsningar i infrastruktur, och menar att det är absurt att miljöcertifieringssystemen premierar rivningar och nybyggnation före renoveringar. Samtidigt tycker Weiss att det är friskt och välkommet att ett socialdemokratiskt kommunalråd lyfter debatten om att riva hus i utsatta områden: ”Det kommer att vara nödvändigt.”

Nicklas Tollesson programleder Veckans Aktuellt.

Professor Göran Cars har i en ny rapport på uppdrag av HSB och Sveriges Byggindustrier undersökt sambanden mellan infrastruktursatsningar och arbetsmarknaden och bostadsmarknad. Slutsatsen är att investeringar i infrastruktur fungerar som en motor för både arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. De tre aktörerna efterlyser samtal över blockgränserna och satsningar på både infrastruktur och bostäder.
– På ett allmänt plan är det de säger självklart. Bygger du en tunnelbana i Stockholm ger det stöd till bostadsbyggandet, konstaterar Lennart Weiss i Veckans Aktuellt.
– Det är synd att Sverige inte gjorde som Österrike och lånade 1000 miljarder på 100 år när det var nollränta, då hade vi kunnat satsa på infrastruktur, som samhället är beroende av.
– Tyvärr har tänkandet i Sverige varit kortsiktigt, politiken har prioriterat sådant som medborgarna haft nytta av direkt – därför är infrastrukturen underinvesterad. Och det går i allmänhet inte bra för samhällen där infrastrukturen är underinvesterad.

Välkommet men sent att byggstatistiken blir bättre
Boverkets prognoser när det gäller bostadsbyggandet ska förbättras. Som Bostadspolitik.se:s experter har påtalat många gånger blir statistiken missvisande när man tittar på startbesked och inte faktiska byggstarter. Nu har regeringen gett Boverket i uppdrag att förbättra prognoserna.
– Det är mycket välkommet. Sedan kan jag tycka att Boverket hade kunnat ta initiativet själva och att det är sent påtänkt. Vi var flera som påtalade problemet för länge sen, att det måste till andra verktyg för att få en tillförlitlig statistik. Och den behöver inte omfatta alla 290 kommuner, det kan räcka med ett 20-tal för att få en bättre bild. Det här har vi framfört till Boverket.
– Statistiken ser nu ut att visa cirka 25 000 påbörjade bostäder i år. Jag skulle tro att det faktiska byggandet ligger på 15 000 eller ännu lägre. Om vi utgår från att statistiken är pålitlig i högkonjunktur så låg vi på 70 000 bostäder då – ner till 15 000 är ett fall på 80 procent, det är ett värre fall än under 90-talskrisen och vi kommer att se mer av detta i konkursstatistiken. Det är ett blodbad som pågår.

Även det nya målet är orealistiskt
Stockholms stad har flyttat fram sitt mål om nya bostäder med fem år. Målet var att bygga 140 000 nya bostäder mellan 2010 och 2030. Nu ska målet nås först 2035. Lennart Weiss menar att inte heller det nya målet är realistiskt.
– Nej. Vi hade ett relativt högt bostadsbyggande mellan 2012 och 2023, och det berodde på de låga räntorna, och de kommer inte tillbaka. I de goda tiderna har 70 000 nya bostäder byggts sedan 2010. Stockholms stad kommer att tvingas sänka eller flytta fram det här målet flera gånger till.

Absurt att miljöcertifieringarna inte premierar renoveringar mer
Både Revelop och Wihlborgs har i veckan lyft det faktum att systemen för miljöcertifiering av fastigheter ger väldigt höga poäng för nyproducerade fastigheter, men missgynnar renoverade fastigheter. Wihlborgs: ”Att jämna ett hus med marken, strössla ut rivningsmaterialet i rabatterna och bygga nytt ger fler gröna poäng än att rusta upp den befintliga byggnaden. En skevhet som måste förändras."
– Jag instämmer helt. Det är en absurditet att det kan fungera på det sättet. I de här tiderna med hög medvetenhet i klimatarbetet ska vi naturligtvis renovera så långt det är möjligt. Det övergripande problemet när vi bygger är att vi omvandlar natur till avfall – då måste man anlägga ett resurshushållningsperspektiv i systemen.

Bra att ett socialdemokratiskt kommunalråd lyfter frågan om rivning
Ett område där det kan vara på sin plats med rivningar är det särskilt utsatta området Skäggetorp i Linköping. Åtminstone är det socialdemokratiska kommunalrådet Elias Aguirre inne på det, för att lyfta området och för att göra det mindre attraktivt för social dumpning. Aguirre vill att staten ska kunna gå in och kräva att kommunen river för att komma till bukt med problemen.
– Det är friskt och välkomnande att ett socialdemokratiskt kommunalråd kliver fram i den här frågan. Det är bra, det kommer att vara nödvändigt att riva.
– Sedan kan jag tycka att det är lite onödigt att kasta in staten som aktör, jag har svårt att se hur staten ska kunna agera. Han presenterar att det finns grundläggande kommunala incitament för att riva om man har tomma lägenheter. Jag vill hänvisa till Jan Jörnmarks forskning här, hur han lyfter fram arbetet i gamla DDR, där man systematiskt har rivit hus och områden som riskerat förslumning, byggt nytt och skapat attraktiva miljöer.

Flera intressanta aspekter kring rörliga och bundna räntor
I veckan presenterades utredningen om ränteskillnadsersättningen.
Det nuvarande systemet missgynnar svagare hushåll, de skillnaderna ska jämnas ut och förhoppningen är att fler ska välja bundna lån
– Det är ett bra initiativ, sett till att det är ett problem att bankerna låser in sina kunder. En fungerande bankkonkurrens kräver att kunderna ska kunna byta bank utan att det medför höga kostnader.
– Sedan finns en annan diskussion här – även finansministern var ute häromdagen och menade att det var ett problem med de rörliga lånen. Men en aspekt är att med en större andel bundna lån så blir penningpolitiken mindre effektiv, eftersom hushållen inte påverkas lika mycket – vill man det?
– En annan aspekt: Det hade varit intressant om låntagaren kunde lägga in sin bundna ränta som underlag i KALP-kalkylen. Även nu, med bundna räntor på fem procent, ligger man långt under de stressade räntorna i KALP-kalkylerna.

Svårtolkad överenskommelse i Malmö
Den omtalade hyrestvisten i Malmö har nu avslutats, Hyresgästföreningen och de fyra bolagen Trianon, Willhem, Heimstaden och Victoriahem har kommit fram till en överenskommelse. Båda sidorna menar att de har kommit ut som vinnare.

– Det är väldigt svårtolkat vem man ska utse som vinnare. Det kanske beror på utfallet i nästa års hyresförhandlingar. Jag får en flashback till ett citat som användes en del när jag kom in i den här branschen för 30 år sen: ”Om det är rätt eller fel? Det får vi väl för fan förhandla om?”

Bostadsproblematiken som den kokta grodan
Frilansjournalisten Annie Crona skriver på GP Debatt om bostadsbristen och insider/outsiderproblematiken och att den drabbar ungdomar hårdast, och förundras över att det här inte debatteras mer.
– Hon ringar in den delen av problemet på ett korrekt sätt. Det finns en generationsklyfta och om förmögenhetsöverföringen mellan generationerna bara fungerar om man har föräldrar med belåningsbara tillgångar, då fungerar inte det grundläggande samhällskontraktet längre.
– Problemet blir större och större och kan liknas vid grodan som sänks ner i kallt vatten, som värms så sakta att grodan inte märker att den blir kokt. Det är en smygande process och snart är vattnet så hett att grodan vill hoppa ur. Då kommer det krävas ett rejält omtag i bostadspolitiken. 2024–2025 kommer den här frågan att komma upp på agendan på allvar. Och då ska det bli spännande att vara med.