Ulf Perbo: Svenskarna vill bo i punkthus och handla i köpcentrum
Att 85 procent av svenskarna bor i städer är en myt. Debatten måste utgå från verkligheten, majoriteten av svenskarna vill och kommer även i framtiden att bo i punkthus och handla i externa köpcentrum. Endast genom att acceptera det kan vi få en dialog om det som är viktigt – hur svenskarnas livsstil kan bli mer hållbar. Det skriver Ulf Perbo, näringspolitisk chef på Transportföretagen, i veckans krönika.
Före valet genomförde Veidekke en intressant övning där politiker fick ta fram sina visioner för framtidens bostäder. Vid presentationen i riksdagen noterade jag dock att det finns några onödiga mentala föreställningar som politikerna bär med sig.
En överdriven fixering vid ”staden”.
En skröna som bitit sig fast i debatten är att i Sverige bor 85 procent av befolkningen i ”städer/tätorter”. Siffran kommer från en sammanställning av alla orter med minst 200 invånare, det vill säga många avfolkningsbyar i Norrlands inland räknas som ”städer”. I själva verket är det tvärtom – bara 15 procent bor i stadskvarter av den typ som vanligtvis förknippas med begreppet stad. Ungefär 85 procent av svenskarna bor i villor, radhus och punkthus. Sverige är inte mer urbaniserat än andra länder och urbaniseras inte snabbare än andra länder. Genom att hävda att nästan alla bor i städer och sedan koppla detta till stadskvarter (där nästan ingen bor) blir diskussionerna verklighetsfrånvända.
För att vara trendiga kallas nu alla möjliga bostadsprojekt för något följt av ”stad”. I skogarna i Haninge byggs nu ”Vegastaden”, som bland annat består av småhus. Husen vid golfbanan i Tyresö påstås utgöra ”urban bebyggelse”. Det är ok att kalla allting för stad, men då måste vi sluta visa bilder på centrala Stockholm och utgå därifrån i diskussionerna.
En onödig romantisering av ”centrum”.
Externa köpcentrum demoniseras och illustreras gärna med en mörk ensam låda omgiven av en ödslig parkeringsplats. Men skälet till att medborgarna röstar med fötterna och visar att de gillar externa köpcentrum är att de inte ser ut så. Externa köpcentrum kan vara lättillgängliga, varma, ljusa och ha ett bättre utbud av varor, caféer och restauranger än konkurrerande stadskvarter. Särskilt tydligt blir det i värstingar som till exempel Birsta i Sundsvall eller Mall of Scandinavia i Solna. Det blir en märklig utgångspunkt i debatten att det skulle vara ett samhällsintresse att sådana ska bekämpas.
På ett liknande sätt demoniseras Sveriges populäraste boendeform – småhus. Dessa kallas för ”villamattor” och illustreras med märkliga flygbilder på stereotypa områden, gärna från Los Angeles. Men medborgarna vet hur det ser ut i Bullerbyn eller stadsnära småhusområden som till exempel Lidingö, Bromma, Tyresö och Dalarö. Det är grönt, varierat och tryggt. Urban sprawl skapar de fina livsmiljöerna – tillgång till de urbana fördelarna som till exempel många arbetsplatser utan att man får de urbana nackdelarna som att tvingas bo ovanpå varandra omgiven av asfalterade ytor. Utgångspunkten bör vara att hitta former för hur sådana stadsnära småhusområden kan utvecklas på ett hållbart sätt.
En osund fobi för bilen.
Antalet bilar och körkort blir fler samtidigt som körsträckorna blir längre. Skälet att nästan 8 av 10 resta personkilometrar utförs med bil beror helt enkelt på att nästan alla transportbehov utförs bäst med bil. Därifrån du är, dit du ska, när du vill – i en skön fåtölj med luftkonditionering och en fin musikanläggning. Nu står vi inför en mycket kraftig uppgång i bilismen. Befolkningen växer, inkomsterna stiger, bilpriserna sjunker, elektrifieringen och delningsekonomin sänker kostnaderna för bilanvändning markant. Utsläppen minskar och kostnaderna för spårbunden kollektivtrafik stiger på ett sätt som inte är hållbart. Det är uppenbart att samhällsplaneringen bör inriktas på kraftigt ökad biltrafik och att detta är positivt för välfärden. Men uppgifter kommer hela tiden om en verklighetsfrämmande kommunal planering där man tror att bilismen ska minska.
En liten minoritet kommer i framtiden att bo i stadskvarter, inte ha bil och handla alla kläder på den H&M-butik som råkar ligga på gatan. Men majoriteten kommer att bo i villor och punkthus, ha bil och handla i externa köpcentrum. Det vore bra om politiker och planerare funderade på hur detta kan ske på ett hållbart sätt istället för att fixera sig vid en stadsbebyggelse som berör väldigt få.