Dina Oetterli: Jag flyttade till ett utsatt område – helt frivilligt
KRÖNIKA | Att frågan om blandade upplåtelseformer blivit politiskt laddad är olyckligt, tycker Dina Oetterli, som menar att den i stället borde handla om hur vi skapar levande och trygga bostadsområden där människor möts.
“Jag älskar picknickarna på Rissne ängar under heta sommardagar. Barnens skratt i parkerna. Människor från olika håll och bakgrunder som delar ett leende eller ett samtal på Rissne torg. Hemköpspersonalen som alltid är supertrevlig. Frukthandeln på torget. Dofterna från olika kök. Skränet från Solvalla, flygplanen, trafiken, men även den stumma tallskogen utanför mitt fönster. Rissne bubblar helt enkelt av levande liv.” Så skriver en Rissnebo i Facebookgruppen Vänliga Sundbyberg. Jag kan inte annat än hålla med om den beskrivningen.
Det finns flera beskrivningar av Rissne. Det finns en bild hos oss som bor här. Det finns en bild som polisen har.
Rissne ligger 15 minuters färdväg med tunnelbanan från T-centralen i Stockholm. Kvadratmeterpriset för bostadsrätter kring stationen är 40 000 kronor. Rissne består framförallt av hyresrätter byggda på 1980-talet, men den nyproduktion som har skett sedan dess har till stor del utgjorts av radhus och bostadsrätter. Jag hittade mitt älskade radhus här förra året och flyttade hit, helt frivilligt. Det finns flera beskrivningar av Rissne. Det finns en bild hos oss som bor här. Det finns en bild som polisen har. Det finns en bild som SCB och Boverket har.
Rissne finns med på polisens lista över utsatta områden. Där klassas Rissne som ett riskområde, vilket är snäppet värre än bara utsatt men snäppet bättre än ett särskilt utsatt område. Polisens lista över utsatta områden är framförallt ett sätt för polismyndigheten att prioritera sina resurser. Variablerna som vägs in är därför främst sådana som kretsar kring brott och kriminella handlingar – polisens ansvar med andra ord. Polisens lista över utsatta områden behöver därför inte säga något om socioekonomin i ett område, även om socioekonomiska utmaningar ofta går hand i hand med att området finns med på polisens lista. Likaså behöver ett område inte präglas av så kallat utanförskap för att finnas med på polisens lista. Nuvarande regering – som har bytt ut ordet segregation mot utanförskap – insåg detta och gav SCB och Boverket i uppdrag att ta fram en lista över utanförskapsområden i Sverige. I uppdraget skulle långt fler variabler än förekomsten av brott vägas in.
Jag väntade med spänning på listan. Skulle Rissne finnas med? Jag hade en känsla av att Rissne skulle skonas och jag fick rätt. Rissne finns inte med på SCB:s lista över landets 180 utanförskapsområden. Varför? Enligt Boverkets verktyg Segregationsbarometern är Rissne ett så kallat socioekonomiskt blandat område. I Rissne finns både fattiga och rika, unga och gamla, lågutbildade och högutbildade. Och våra gårdsfester i bostadsrättsföreningen? De är fantastiska! Kulturen genom mat och dryck, sällskap och kärlek flödar.
Det har varit avgörande att den nyproduktion som har skett i Rissne till stor del utgjorts av småhus och bostadsrätter
Hur blev Rissne socioekonomiskt blandat? Det finns säkert flera anledningar till det, men jag tror ändå att det har varit avgörande att den nyproduktion som har skett i Rissne till stor del utgjorts av småhus och bostadsrätter – den typen av boendeformer som det rådde underskott på i området. Jag kan verkligen inte förstå hur bygget av blandade upplåtelseformer blev politiskt kontroversiellt över en natt. Det är så urbota korkat att göra den frågan till ett politiskt slagträ när Sverige och dess befolkning lider så av den utbredda segregationen och dess negativa effekter. För vad skulle vara så otänkbart med att någon som jag, med universitetsutbildning och fast anställning, kan flytta till ett område som Rissne och trivas fantastiskt bra? Svara mig gärna på den frågan.
Avslutningsvis, låt Rissne utgöra ett bra exempel på hur blandade upplåtelseformer bryter utanförskapet. Som bostadsförsörjningsbransch (kommuner, regioner, byggföretag etc), har vi en fantastisk möjlighet att göra stor skillnad genom att bidra till bygget av blandade upplåtelseformer! I mitt Sverige kan det omöjligt vara en kontroversiell åsikt att vilja att det svenska folket ska mötas, dela ett leende och ett samtal. På Rissne torg, exempelvis.
Dina Oetterli
Fristående krönikör