Monica Andersson: Bostadssegregationen visar på behovet av en aktiv stadsbyggnadspolitik
KRÖNIKA | Sverige behöver ta stadsbyggnadspolitiken på större allvar och arbeta mer aktivt för att skapa vackra, hållbara och socialt sammanhängande städer. Regeringen riskerar i stället att montera ned de institutioner och idéer som krävs för det arbetet, menar Monica Andersson.
Bostadssegregationen har stått i centrum för debatten den senaste tiden med många olika förslag till lösningar i stöpsleven. I våras kom en rapport från DELMI och Vetenskapsrådet: Den byggda miljöns betydelse för att minska boendesegregation och ojämlika livsvillkor. Det är en kunskapsöversikt som ställts samman av Ann Legeby och Lars Marcus. De konstaterar att det är områdesbaserade analyser som dominerar forskningen, särskilt juridiska aspekter, som olika strategier för blandning av upplåtelseformer, medan fysiska aspekter som hustyper inte är lika vanliga.
Problemen blir särskilt stora där gatusystemet är trädformat
De efterlyser lägesbaserade analyser som handlar om hur människor rör sig i staden och den betydelse som gator, platser och torg har. De kallar det för samspelssegregation. Med det sättet att se blir det möjligheterna till möten mellan människor med olika bakgrunder som är det viktiga. De pekar på att problemen blir särskilt stora där gatusystemet är trädformat, medan sammanhängande gatustrukturer möjliggör möten mellan främlingar.
Ann Legeby och Lars Marcus skriver på DN Debatt 19/4 2025 att arbetet mot segregation handlar om hur vi bygger städer och att det inte bara handlar om bostäder. De skriver att alla miljöer inte behöver vara blandade utan att en lokal samhörighet tvärtom kan vara bra – om blandade miljöer finns i närheten och om de lokala platserna hänger samman med större platser i staden, och att det handlar om ”gator som binder samman”.
Det finns anledning till oro över hur regeringen behandlar arkitektur- och stadsbyggnadsfrågor
Deras slutsatser pekar mot att det är en genomtänkt stadsbyggnadspolitik som samhället behöver. Mot den bakgrunden finns det anledning till oro över hur regeringen behandlar arkitektur- och stadsbyggnadsfrågor. Den har beslutat att lägga samman ArkDes med Moderna Museet, vilket många har protesterat emot och varnat för. Det får inte leda till att stadsbyggnadsfrågorna rustas ned och att ArkDes i realiteten läggs ned. ArkDes har en mycket viktig roll i den av riksdagen beslutade politiken för gestaltad livsmiljö. De bedriver forskning om det i sin Think Tank, de organiserar uppskattade seminarier på temat i samarbete med Rådet för levande städer och ordnar betydelsebärande utställningar, inte minst baserade på ArkDes unika samling.
Det finns anledning att jämföra med hur våra nordiska grannländer förhåller sig till sin stadsbyggnadspolitik. Den danska regeringen lägger nu fram ett program för en arkitekturpolitik för en attraktiv framtid baserat på förslag från deras expertråd. De prioriterar omsorg och skönhet, ombyggnad, cirkulära metoder, plats för natur i städerna som ska utvecklas med en helhetssyn utifrån lokala värden och kulturarv med en mångfald av bostadstyper. De eftersträvar samverkan mellan kommuner, privata och offentliga aktörer.
Hur vi utformar våra gator, torg och andra offentliga platser är centralt
Hur vi utformar våra gator, torg och andra offentliga platser är centralt. En måttlig skala på bebyggelsen i kombination med trädplanterade gator och platser skapar trygghet och ökat välbefinnande. Det visar Peter Schantz i sina många studier vid GIH om hur vi cyklar och på andra sätt rör oss i staden. De delar av staden som är mest uppskattade av medborgarna är de som har den typen av rumsliga kvaliteter. Det är de kvaliteterna som kännetecknar trädgårdsstäderna, och som är en bristvara idag. Gröna gator, torg och platser är också precis det städerna behöver för att hantera de stora klimatutmaningar vi står inför med torra och varma somrar å ena sidan och fuktiga perioder med skyfall å den andra.
Monica Andersson
Fil.dr. statsvetare. Forskar om politik och stadsbyggande