Från nödvändig nödlösning till göteborgsk ikon

Den nya utställningen på Göteborgs stadsmuseum visar hur en lokal bostadsinnovation, född ur akut trångboddhet och en smart lösning på dåtidens byggregler, blev ett av stadens starkaste identitetsbärare. Genom modeller, berättelser och återupptäckta detaljer lyfts både arkitekturen och de sociala förändringar som landshövdingehusen möjliggjorde.

Det första rummet i Göteborgs stadsmuseums nya utställning Landshövdingehus 150 år är svårt att slita sig från. Mitt i lokalen breder kvarteret Ananasen ut sig i form av en 3,5 meter lång modell. Ett helt miniatyrkvarter av landshövdingehus, med täta gårdar, fasader i dova färger och detaljer som fönsteromfattningar, takkupor och de karakteristiska trävåningarna ovanpå den murade bottenvåningen.

Den massiva modellen, som alltså föreställer det allra första landshövdingehuskvarteret från 1875, har stått magasinerad i över 50 år.

När ljuset faller över de små hustaken och kastar skuggor mellan gårdarna får besökaren nästan en känsla av att titta ner på Göteborg kring sekelskiftet.
– Det är vårt största centerpiece-föremål i utställningen, säger Caroline Mårtensson, utställningsproducent.

Ananasen markerade inte bara startpunkten för en ny hustyp – den gav också landshövdingehusen deras namn. När den första bygglovsansökan lämnades in av Arbetarnas byggnadsförening avslog byggnadsnämnden den på grund av brandrisk. Beslutet överklagades till Länsstyrelsen där landshövdingen Albert Ehrensvärd gav sitt godkännande. Samma process upprepades gång på gång när liknande hus nekades bygglov, och till slut blev ”landshövdingehus” den etablerade beteckningen i Göteborg.

Hustypen växte fram ur 1800-talets akuta bostadsbrist, då Göteborgs befolkning ökade snabbt med industrialiseringen. Kombinationen av en bottenvåning i sten och två trävåningar gjorde det möjligt att runda brandlagstiftningens krav att max bygga tvåningshus i trä – och samtidigt bygga rymliga arbetarbostäder i hög takt.

”Husen tar oss med ut i världen”
Utställningen visar inte bara byggnaderna, utan också idéerna som formade dem.
– Det som överraskade mig mest, och som jag hoppas att besökarna noterar, är att husen tar oss med ut i världen, säger Mårtensson.

Hon berättar om detaljer som bär spår av globala influenser: fönster med begränsad öppning som tros ha inspirerats av S:t Petersburg och dubbelspontade plank med möjliga rötter i guldruschens Stockton.
– Det är framförallt historien kring personerna bakom husen som jag tycker överraskat mest, säger hon.

Dåtidens miljonprogram, med paralleller till i dag
Landshövdingehusen byggdes snabbt och i stor skala – något Mårtensson menar att många glömmer när de romantiserar dagens välbevarade kvarter.
– En parallell som är ganska enkel och som många gjort tidigare är ju att landshövdingehusen var dåtidens miljonprogram. De byggdes också i för högt tempo… Det är lätt för oss att stå här och ha en lite romantisk bild av kvarteret Ananasen, men att faktiskt bo där var inte glamoröst.

Finansieringen speglar också ett slags tidigt kollektivt bostadsbyggande:
– Man var ju ingen bostadsrättsförening direkt, men att Arbetarnas byggnadsförening var de som skickade in det första bygglovet för just kvarteret Ananasen och sedan lottade ut vilka som skulle få hyra var, var ett nytt sätt för arbetare att faktiskt på sätt och vis äga och finansiera bostäder.

”Viktigt att lyfta den sociala hållbarheten”
I dag förknippas landshövdingehusen med charm och kulturarv, men deras ursprung är djupt socialt: de innebar ett rejält lyft i standard för arbetarfamiljer som tidigare bott extremt trångt.
– Absolut och det framgår av berättelserna om människorna som bodde i husen. Hur man kunde gå från att bo 6–8 personer i samma hus i kåkstadsliknande förhållanden till att sedan flytta till landshövdingehus.

Utställningen Landshövdingehus 150 år öppnar den 22 november på Göteborgs stadsmuseum och står tills vidare.

FAKTA: Landshövdingehusens uppkomst

• Landshövdingehusen växte fram på 1870-talet när Göteborg behövde billiga och snabba bostadslösningar i takt med industrialiseringen.
• Brandregler tillät bara två våningar i trä, men genom att bygga bottenvåningen i sten kunde man kringgå lagstiftningen.
• Det första bygglovet avslogs just på grund av brandreglerna – men godkändes efter överklagande av landshövding Albert Ehrensvärd, vilket gav hustypen sitt namn.
• Husen erbjöd arbetarfamiljer bättre standard än kåkstäderna och blev snabbt dominerande i flera stadsdelar. Idag ses de som en bärande del av Göteborgs identitet och kulturarv.