Alarik von Hofsten: Industriellt byggande räcker inte – byggbranschen måste börja tänka industriellt

DEBATT | I den bostadspolitiska debatten lyfts ofta industriellt byggande fram som lösningen på höga byggkostnader – vanligtvis av personer utanför byggbranschen. Branschföreträdare svarar reflexmässigt: flerbostadshus byggs på plats, varje projekt är unikt och kan inte jämföras med en fabrik. Därefter låser sig positionerna.

Problemet är att begreppet industriellt byggande leder tanken fel. Fokus hamnar på fabriker, löpande band och prefabricering. Jag vill i stället slå ett slag för industriellt tänkande. Min övertygelse är att mycket vore vunnet om fler aktörer i samhällsbyggnadssektorn tog detta på större allvar.

Så vad menas med industriellt tänkande? I stora delar av industrin tillämpas i dag Lean i olika former. Lean är i grunden ett beprövat, systematiskt sätt att förbättra verksamheter – oavsett om det handlar om en fabrik eller en byggarbetsplats.

Att fullt ut beskriva lean låter sig inte göras här. Men tre synsätt illustrerar tydligt vilken potential som finns i flerbostadsbyggandet.

Stoppa slöseriet
Kärnan är att konsekvent minimera allt som inte skapar värde för kunden. Potentialen finns inte bara i stora systemförändringar utan i vardagen, ute på byggarbetsplatsen. Enskilda åtgärder kan tyckas små, men summerade blir effekten enorm. Välorganiserade medelstora företag kan identifiera och eliminera tusentals slöserier per år.

Byggarbetsplatser är fulla av slöseri: materialspill, maskiner som står oanvända i månader, material som ligger i väder och vind, yrkesarbetare som väntar på varandra. En kartläggning som refererades i Bopolpodden i våras uppskattade kostnaden för slöseriet till 111 miljarder kronor per år. Det motsvarar att det kostar som elva lägenheter att bygga tio.

Rätt från mig
Om inte varje arbetsmoment utförs rätt skapas problem längre fram i kedjan – eller för kunden. ”Rätt” handlar inte om vad den enskilde hantverkaren själv föredrar, utan om vad som är rätt för nästa steg och för slutkunden. Annars uppstår backjobb, som i sig är ett slöseri.

Byggbranschen präglas fortfarande av starka individuella sanningar om ”bästa sättet”. Den kulturen behöver förändras. Minst lika viktigt som tydlig arbetsledning är att medarbetare enkelt kan signalera fel tidigare i processen – utan skuldbeläggning. Ett påtalat fel är inte ett problem, utan en möjlighet till förbättring.

Standardiserat arbetssätt
Standardisering innebär att man gemensamt identifierat det snabbaste, resurssnålaste och säkraste sättet att utföra ett moment – och följer det tills man enats om en bättre standard. Ofta avfärdas detta med att varje byggprojekt är unikt. Det kan stämma på projektnivå, men inte på momentnivå.

I ett flerbostadshus monteras hundratals kök, badrum, fönster och fasadelement. Tusentals dörrar sätts upp, golv läggs och väggar målas. Här finns stor potential för standardisering. Erfarenhetsmässigt är skillnaden i tid och kostnad mellan bästa och tredje bästa metod betydande. En regionchef på ett stort byggbolag berättade nyligen att åtta arbetslag utförde samma uppgift på åtta olika sätt – alla övertygade om att de gjorde rätt. Bara ett hade den bästa metoden. Tänk om alla sju andra arbetade enligt bästa metod.

Dessa tre exempel är hämtade från lean-världen. De är varken de enda eller de viktigaste, men de är operativa, möjliga att införa och ger snabba resultat. Det finns byggbolag som är bra på detta, men som helhet för branschen måste det finnas en enorm potential, typ 111 miljarder kronor.

Avslutningsvis: att försöka införa industriellt byggande utan ett industriellt tänkande är dömt att misslyckas. Det blir som i det gamla talesättet – man asfalterar kostigar.

Alarik von Hofsten
Rådgivare till kommuner, delaktig i införandet av lean i Telgekoncernen 2006–2011