”Problemet är inte för mycket regler – utan att konflikterna hanteras för sent”

Stadsbyggandet i Sverige hämmas inte främst av regleringar utan av uppskjutna intressekonflikter och en fragmenterad planprocess. Det menar professorn i stadsbyggnad Lars Marcus i en replik i Svenska Dagbladet, där han kritiserar förenklade lösningar på komplexa samhällsfrågor.

I en replik i Svenska Dagbladet går Lars Marcus i polemik med Jan Jörnmark och Lennart Weiss, som vill minska regleringarna i stadsbyggnadsprocessen. Enligt Marcus är det en alltför snäv diagnos av ett betydligt större problem.

Han framhåller att hur mark används berör många och ofta motstridiga intressen och därför måste vara politiskt styrt. Stadsbyggande är enligt honom en gemensam process där både offentliga och privata aktörer bidrar till värdeskapandet, men med olika roller. I större städer skapas merparten av fastighetsvärdena inte av byggnaderna i sig, utan av läget – något som i huvudsak formas genom kommunal planering och investeringar i infrastruktur.

Marcus vänder sig mot bilden av offentlig planering som ett hinder och menar tvärtom att den ofta skapar huvuddelen av markägarnas värden, samtidigt som den ska väga samman hela samhällets intressen.

När det gäller effektivitet pekar han ut två huvudproblem: prokrastinering och fragmentisering. Många avgörande frågor hanteras för sent i processen, i detaljplaner för enskilda projekt, trots att de borde ha lösts tidigare i översiktsplaneringen. Samtidigt har översiktsplanerna, enligt Marcus, blivit vaga policydokument som ger svagt stöd och därmed bidrar till långa processer och sämre värdeskapande.

Han är också kritisk till hur planeringen splittrats upp i en rad separata sakfrågor – som buller, översvämningsrisker och segregation – där expertkunskap byggs isolerat. Det leder till omfattande utredningar och gör det svårt att väga samman helheten.

Enligt Marcus handlar stadsbyggande ytterst om att skapa rumsliga strukturer där många intressen kan samexistera på ett tillräckligt bra sätt, inte om att optimera varje enskild aspekt. Han varnar för att den samlade stadsbyggnadskompetensen riskerar att gå förlorad, med negativa konsekvenser både för människors vardag och för samhällsekonomin.

Läs hela repliken från Lars Marcus här, och Bostadspolitik.ses intervju med Jan Jörnmark här.