Monika Pirslin: Vi bygger kortsiktigt – och skickar notan vidare

KRÖNIKA | Byggsektorn kallar sig hållbar men fattar fortfarande beslut som låser in stora klimatutsläpp redan innan inflyttning. För Monika Pirslin är hållbarhet inte en kommunikationsfråga utan en affärslogik som måste genomsyra hela fastighetsprojektet – från materialval till hur människor faktiskt lever i husen över tid.

Byggsektorn bränner klimatbudgeten innan inflyttning. Låt hållbarhet bli en del av affären.

Hållbarhet används i dag som marknadsföring – inte som beslutsgrund. I fastighetsbranschen räcker det ofta med rätt ord, rätt certifikat och en grön fasad för att kalla ett projekt hållbart, även när klimatpåverkan redan är cementerad. Men hållbarhet handlar inte om kommunikation. Den handlar om konsekvens, ansvar och faktisk klimatprestanda.

Det är enkelt att kalla sig hållbar. Det kräver sällan mer än ett par solceller på taket och några snygga ord om “cirkulära material”. Men verkligheten är inte en annons på Instagram. Den är brutal. Den mäts i livscykler, utsläpp under hela byggprocessen och hur våra städer faktiskt fungerar i praktiken, år efter år.

Ta lärdom av de som lyckats.

Ett av de tydligare referenscasen i Sverige är Greenhouse Sthlm på Kungsholmen i Stockholm. Där har man gjort något så ovanligt som att börja i rätt ände, med frågan: hur bygger vi ett samhälle som faktiskt minskar klimatpåverkan över tid?
Resultatet är inte ett enskilt hus som presterar väl på pappret, utan ett helt kvarter som fungerar som ett system. Materialval som drastiskt minskar klimatavtrycket – där trästommen i sig lagrar mer koldioxid än vad byggprocessen släppt ut. Återbruk där det är möjligt. Certifieringar som inte är kosmetika, utan följden av faktiska beslut, där man valt att tänja på gränserna snarare än att acceptera nej.

Den verkliga skillnaden sitter inte bara i konstruktionen. Den sitter i perspektivet.

I stället för att räkna färdigt vid inflyttning finns ett uttalat ansvar för den klimatpåverkan som inte går att undvika – både från byggandet och från livet som levs i husen, över generationer. Det är ett ansvarstagande som fortfarande är ovanligt i branschen, men som kommer bli helt nödvändigt framåt.

Och låt oss vara ärliga: det här är inte idealism. Det är affär.

Hållbarhet står inte i konflikt med kommersiell framgång, attraktivitet eller arkitektur. Tvärtom. Det är först när hållbarhet integreras fullt ut – i material, teknik, stadsplanering och vardagsliv – som fastigheter blir relevanta även imorgon.

Syftet är att främja både social, ekonomisk och klimatmässig hållbarhet.

Men hållbarhet slutar inte vid klimat. Alltför ofta reduceras den till teknik och utsläpp, som om sociala och ekonomiska konsekvenser vore mjuka sidofrågor. Det är de inte. Utan social och ekonomisk bärighet faller även de gröna ambitionerna.
Social hållbarhet avgörs inte i ett gestaltningsprogram. Den avgörs av om människor kan bo kvar över tid, om vardagen fungerar och om livet inte kräver ständiga flyttar, ökade kostnader eller bilberoende för att gå ihop. När den saknas uppstår omflyttning, vakanser och oattraktiva miljöer. Det är inte i första hand sociala problem. Det är affärsrisker.

Samma sak gäller den ekonomiska hållbarheten. Ett hus som kräver höga driftkostnader, återkommande tekniska nödlösningar som snabbt tappar attraktionskraft är inte hållbart – oavsett hur låg klimatpåverkan byggskedet hade. Ett livscykelperspektiv gör inte projekt billigare på pappret, men stabilare och värdeökande i verkligheten.
Problemet är att branschen fortfarande räknar färdigt vid färdigställande. Inte vid trettio års förvaltning. Det är där hållbarheten prövas. Och det är där den ofta brister.

Det här är ingen värderingsfråga. Det är en affärsfråga.

Fastighetsbranschen står inför ett vägskäl. Antingen fortsätter vi att kalla punktinsatser för hållbarhet och hoppas att ingen ställer följdfrågor. Eller så accepterar vi att hållbarhet måste genomsyra hela affären – från markanvändning och materialval till hur människor faktiskt lever sina liv efter inflyttning.

Byggsektorn bränner klimatbudgeten innan inflyttning.

Om vi dessutom bränner det sociala och ekonomiska kapitalet efteråt bygger vi inte hållbart.
Vi bygger kortsiktigt – och skickar notan vidare.

Monika Pirslin,
Grundare, Nya Boendet och den AI-baserade marknadsplattformen One.