Petter Jurdell: Vi kan inte bygga bort äldreboendetoppen – lösningen är att stärka hela kedjan

LEDARE | Sverige går in i ett nytt demografiskt skede: Befolkningen växer långsammare, barnafödandet är lågt och andelen äldre ökar snabbt.
Under de kommande åren väntas gruppen över 85 år växa kraftigt, samtidigt som äldreomsorgen redan är pressad.
Utan förändringar kommer behovet av personal att öka i en takt som många kommuner får svårt att möta.

Alltför ofta möts denna utveckling med samma reflex: Bygg fler äldreboenden. Självklart kommer fler vård- och omsorgsboenden att behövas. Och vi bygger dem gärna! Men att tro att hela utmaningen kan lösas bara genom att bygga mer särskilt boende är att börja i fel ände.

Det handlar inte bara om att skapa fler platser. Det handlar om att använda samhällets resurser smartare i ett läge där både pengar och personal blir allt knappare. Om vi försöker bygga bort hela toppen enbart med fler äldreboenden riskerar vi att skapa en lösning som blir dyr att investera i, dyr att driva och mycket svår att bemanna långsiktigt.

Det är genom små förbättringar i varje led som vi kan sprida ut peakbehovet

Den bättre vägen är att se äldres boende som en sammanhängande kedja, där olika boendeformer möter olika behov över tid. Utmaningen löses inte bara med fler vård- och omsorgsboenden, utan genom att stärka hela boendekedjan: den vanliga hyresrätten, trygghetsboendet och de moderna vårdboenden som verkligen behövs. Det är genom små förbättringar i varje led som vi kan sprida ut peakbehovet, senarelägga flyttar till särskilt boende och minska trycket på omsorgen när det är som störst.

För det första behöver den vanliga hyresrätten bli en tydligare del av äldrepolitiken.
Många äldre behöver inte vård- och omsorgsboende i dag, men de behöver ett boende som är tryggt, tillgängligt och som fungerar i vardagen när rörligheten minskar och behoven förändras. Här finns en stor, och i dag underutnyttjad, potential i det befintliga beståndet. I nästan varje bestånd finns redan lägenheter som fungerar bättre för äldre än många tror: markplanslägenheter, lägenheter nära entré, lägenheter i hus med hiss eller lägenheter där relativt enkla åtgärder kan göra stor skillnad.

Ett mer utvecklat bruksvärdessystem bör därför bättre kunna beakta sådana kvaliteter

Om kommuner och fastighetsägare systematiskt identifierar dessa bostäder och använder dem mer strategiskt kan fler äldre bo kvar längre i ordinärt boende. Det skulle inte bara öka den enskildes trygghet och självständighet, utan också minska trycket på särskilt boende.

Men då krävs också förändrade spelregler. För att den vanliga hyresrätten ska kunna bära mer av denna funktion behövs ett utvecklat bruksvärdessystem. I dag är det svårt att göra senioranpassade hyresrätter skalbara om hyresvärden inte på ett tydligt och legitimt sätt kan få betalt för funktioner som faktiskt ökar tryggheten, förbättrar tillgängligheten och minskar omsorgsbehovet. Ett mer utvecklat bruksvärdessystem bör därför bättre kunna beakta sådana kvaliteter. Det skulle göra det möjligt att skapa fler vanliga hyresrätter med trygghets- och tillgänglighetspaket, till exempel bättre belysning, spisvakt, digitalt lås, trygghetslarm och bättre badrumslösningar. På så sätt kan hyresrätten bli mer omsorgsbärande, utan att vi låtsas att anpassning, teknik och trygghet är kostnadsfria.

För det andra behöver trygghetsboendet stärkas.
Mellan den vanliga bostaden och vård- och omsorgsboendet finns en avgörande mellanform för många äldre: trygghetsboendet. För den som inte längre vill eller kan bo kvar som tidigare, men som ännu inte har behov av heldygnsomsorg, är detta ofta den mest rimliga boendeformen. Ändå är den länken för svag i många kommuner.

Om staten menar allvar med att bygga en fungerande boendekedja för äldre kan man inte ta bort verktyg i mitten av kedjan och samtidigt hoppas att kommunerna ska lösa hela utmaningen själva

Det behöver ändras. Om fler äldre ska kunna flytta i rätt tid till ett boende med större trygghet, gemenskap och närhet till service, måste trygghetsboendena bli fler och mer ekonomiskt möjliga att utveckla. Därför behövs också en utveckling av det tidigare stödet som nu tagits bort. Om staten menar allvar med att bygga en fungerande boendekedja för äldre kan man inte ta bort verktyg i mitten av kedjan och samtidigt hoppas att kommunerna ska lösa hela utmaningen själva.

Trygghetsboenden är inte en sidofråga. De är ett sätt att senarelägga behovet av särskilt boende, minska ensamhet, skapa bättre livskvalitet och samtidigt avlasta äldreomsorgen. Ju bättre denna mellanlänk fungerar, desto färre behöver flytta till vårdboende tidigare än nödvändigt.

Här är dagens regelverk ofta alltför stelt och föråldrat

För det tredje behöver nya vård- och omsorgsboenden utformas för en ny verklighet.
Fler sådana boenden kommer att behövas. Men de måste planeras för att kunna vårda fler med färre personalresurser än i dag. Det betyder inte sämre omsorg. Det betyder att personalens tid i högre grad måste gå till omsorg och i lägre grad till kringarbete, logistik och administration.

Här är dagens regelverk ofta alltför stelt och föråldrat. Om vi vet att arbetskraften kommer att vara den stora bristvaran måste vi också öppna upp för att pröva bättre och mer effektiva lösningar. Nya och ombyggda boenden bör kunna utformas med större fokus på smart logistik, digital teknik, bättre planlösningar och arbetsformer som gör att personalen kan hjälpa fler utan att kvaliteten försämras. Vi behöver helt enkelt skapa utrymme för innovation, piloter och praktiska förbättringar i stället för att låsa fast äldreomsorgen i gårdagens modeller.

Den verkliga produktivitetsvinsten ligger inte i att personalen ska springa fortare. Den ligger i att de ska behöva göra mindre av allt som inte är omsorg.

Det är först när vi stärker alla tre leden som helheten fungerar.

Den centrala poängen är: Vi kan inte bygga bort äldreboendetoppen med en enda åtgärd. Vi måste göra små men viktiga förbättringar i hela kedjan. Den vanliga hyresrätten behöver bli mer tillgänglig och mer ekonomiskt möjlig att utveckla. Trygghetsboendet behöver bättre förutsättningar att växa. Och de nya vårdboenden som byggs måste ge bättre möjligheter att arbeta smartare och mer effektivt i en tid av personalbrist.

Det är först när vi stärker alla tre leden som helheten fungerar.

Sverige bör därför inte försöka möta det demografiska skiftet enbart genom att bygga fler särskilda boenden. Det vore för dyrt, för personalintensivt och i många fall fel sätt att möta utvecklingen. Den mer hållbara vägen är att förbättra hela boendekedjan: fler senioranpassade hyresrätter, fler trygghetsboenden och fler moderna vård- och omsorgsboenden utformade för framtidens verklighet.

Vi kan inte bygga bort äldreboendetoppen. Men vi kan bygga en bättre boendekedja som gör toppen mindre brant.

Petter Jurdell
Kommersiell chef på Rikshem som är delägare i Bostadspolitik.se