#310 Bopolspanarna: "Vi måste kunna prata om social bostadspolitik"

BOPOLPODDEN | I årets andra Bopolspanarna fokuserar vi på hur demografin ritar om kartan för bostadsmarknaden när färre barn föds, fler lever längre och behoven i beståndet förändras.
Samtalet handlar också om vem som ska ta ansvar för bostäder för äldre när stöden försvinner – och Sveriges bostadsmarknad som blir allt mer tudelad.
Dessutom diskuteras frågan som får debatten att låsa sig: ”Säger man ordet social housing, då är det kört.”
Medverkar gör Johanna Frelin, Adam Cocozza och Patrik Emanuelsson. Programledare är Anna Bellman.

När Bopolspanarna samlas för andra gången 2026 står flera tunga ämnen på agendan. Spanarna riktar först strålkastaren mot demografiutmaningen: att det föds färre barn samtidigt som vi lever längre, vilket gör att andelen äldre ökar.

Om Johanna Frelin, vd på Riksbyggen, Adam Cocozza, vd på Botrygg, och Patrik Emanuelsson, vd på Heba, blickar 15 år framåt – vad underskattar vi mest med de demografiska förändringar som vi står inför?
– Det är väl egentligen att verkligen ta in att vi blir äldre och vi blir friskare, säger Johanna Frelin och fortsätter:
– Vi pratar om ”opaler”, old people active living. Det är personer som ställer ganska höga krav på samhällsservice och på livsstil och sådär… Det kommer ingen återväxt underifrån som kan försörja de här personerna, och det har gått väldigt fort. Vi har ju ingen invandring heller just nu som hjälper till.
– Jag tror att vi behöver mer arbetskraft helt enkelt, för att kunna försörja och se till att de här opalerna kan leva sina liv, för de är både ganska resursstarka och röststarka.

Programledare Anna Bellman:
– Hur ska vi lyckas med det? Få fler arbetare?

Johanna Frelin:
– Dels handlar det väl om att vi kanske kommer att behöva öppna våra gränser igen. Det kan ju vara så att det kommer att uppstå en flyktingström från Ukraina så småningom till exempel. Men sedan tänker jag att det handlar om att peppa våra unga att skaffa barn också.

Adam Cocozza tror också att en ökad arbetskraftsinvandring kan behövas.
– Tittar man på hur det sett ut historiskt när det har varit oroliga tider så går alltid barnafödandet ner, och det är vad vi ser i dag också.
– Kriserna har avlöst varandra för dagens unga. Lägg därtill väldigt höga inträdesbarriärer på bostadsmarknaden, så ser man att det är väldigt svårt att bilda familj i dag.

"Vi kommer inte att klara av samhällskontraktet som vi har i dag"
Han fortsätter:
– Samhället behöver fler unga individer. Vi kommer inte att klara av samhällskontraktet som vi har i dag om vi inte blir fler i de yngre åldrarna. Här måste man föra en mer aktiv familjepolitik och titta på hur vi kan stimulera ungdomar så att de får tillbaka lite framtidstro och vågar bilda familj.
– Det i kombination med att man har nästan dragit det in absurdum att vi inte ska ha någon invandring alls. Vi måste ha en lite mer generös arbetskraftsinvandring. Det finns behov hos företagen som man kan lösa med arbetskraftsinvandring, men man har gjort det onödigt krångligt.

Global trend att barnafödandet minskar
Patrik Emanuelsson tror att det är viktigt att underlätta för unga kvinnor att både göra karriär och bilda familj.
– Att barnafödandet minskar är en global trend, som har pågått långt innan alla oroligheter smällde till. Det är mer komplicerat än att det är svårt att få bostäder och att det är oroligt i världen… Jag såg alldeles nyligen en undersökning som visade att 30 procent av unga kvinnor inte vill ha barn. Det har ingenting med de här grejerna att göra som vi lägger väldigt stort fokus vid.
– Dessutom har det ju visat sig ute i världen att varje gång som politiken försöker lägga sig i och få till att det ska födas fler barn så har ju inget land lyckats med det… Jag tror mycket handlar om – vad vi ska kalla det för – familjepolitik. Det är ju så att kvinnor också vill göra karriär, vilket gör att man skaffar barn senare och senare, vilket i sin tur gör att det inte blir så många barn.
– Jag tror att vi, för att delvis kunna hantera delar av det här, behöver ha en annan strategi för hur vi hanterar unga kvinnor, så att de vågar skaffa barn tidigare och samtidigt ha en karriär, precis som vi män har haft.

"Från vaggan till graven"
När befolkningen åldras behövs fler trygghetsboenden för äldre. Men vem ska ta ansvar för att bygga dessa, när investeringsstödet för äldre tas bort?
– Det är ett jätteproblem. Det jag pratar om, Bonum, är bostadsrättsföreningar… Det handlar om friska människor. Sedan har vi människor som har särskilda behov. Där har vi också ett koncept, men det är väldigt svårt att få till, säger Johanna Frelin och fortsätter:
– Det råder väldigt mycket delade meningar om vem som ska ta ansvaret och vem som ska finansiera. Jag tycker att det är en väldigt viktig samhällsfråga, att samhället verkligen tar hand om människor från vaggan till graven. Jag tycker i första hand att kommunen ska ta ansvaret. Men staten måste ju se till att det sker, och hjälpa kommunerna att göra det.

Adam Cocozza:
– Just äldreboenden finns det en ganska stor investeringsvilja från både privata och institutionella investerare. Jag ser inga problem med att få fram kapitalet till att bygga det här, så länge som det är kommuner som står som motpart och hyr in sig i dem.
– Men att ha 290 kommuner, det förenklar inte i det här. Det kanske är så att vi borde göra en kommunreform eller titta på vem som ska ha ansvaret för äldreomsorgen. Det kanske inte borde ligga på kommunerna.
– Det kanske borde ligga på regionerna? Jag gillar ju effektiviseringar och jag kan ju säga att det finns en viss grad av effektivisering att göra bland 290 kommuner. Det borde vara vissa kommuner som slås ihop, där man samlar den här typen av service under ett och samma paraply.

Vill du höra spanarnas resonemang om den allt mer tudelade bostadsmarknaden – och varför ”social housing” fortfarande är ett rött skynke? Lyssna på hela poddsamtalet i Soundcloudspelaren ovan eller i din poddspelare.