Christian Kylin: Är hyresmarknaden fastlåst, eller är det våra tankar som sitter fast?

KRÖNIKA | Har bostadskön blivit hyresmarknadens blinda fläck? Systemet som skulle skapa rättvisa riskerar i dag att låsa ute människor vars liv förändras snabbare än köpoängen växer, menar Christian Kylin.

Hyresrätten bär på en vacker grundidé, allas rätt till ett hem med rimlig kvalitet till rätt pris. Den tanken har burit den svenska bostadsmodellen i över hundra år. Men samtidigt har den, paradoxalt nog, lett oss in i ett system som i dag skapar nya orättvisor, och nya låsningar.

För låt oss vara ärliga. Valfriheten på bostadsmarknaden är uppdelad. Den som har kapital kan köpa sig friheten att bo där livet passar. Den som saknar kapital hänvisas till hyresrätten. Men har hyresrätten verkligen stått utanför marknadens logik? Sannolikt inte.

I stället har vi skapat en parallell valuta i form av köpoängen. Ett system där tiden, inte behovet, avgör. Där tålamod belönas mer än livssituation. En valuta som växer med fast ränta, en poäng per dag. Väntar du tillräckligt länge kan du i praktiken “köpa” nästan vilken hyresrätt som helst, oavsett om du behöver den eller inte.

Har vi, utan att vilja det, skapat en ny bostadsadel?

Frågan är obekväm, men nödvändig:
Har vi, utan att vilja det, skapat en ny bostadsadel? En grupp som har haft möjlighet att samla poäng över decennier, som redan bor bra men som ändå, när andan faller på, kan välja och vraka och samtidigt blockera dem som faktiskt står inför ett akut behov? Eller för att inte riskera sina köpoäng tvingas välja mindre säkra boendeformer för att vänta in att kunna välja något som passar livet bättre längre fram? Självklart är det positivt med framförhållning och planering, men inte när det sker på bekostnad av andra.

Skulle den mest rättvisa modellen vara att belöna den som har haft förmågan att förutse sitt liv 10–20 år i förväg?

Var detta verkligen grundtanken med bostadskön? Skulle den mest rättvisa modellen vara att belöna den som har haft förmågan att förutse sitt liv 10–20 år i förväg?

När detta påtalas kommer ofta det bekanta motargumentet: “Det är hyrorna som är problemet.” Om vi bara låter priset styra försvinner köerna. Den som betalar mest får lägenheten. Men låt oss vara tydliga, det är en farlig väg. Om målet inte uttryckligen är att montera ned den svenska bostadsmodellen till stoft, är detta fel riktning. Att ersätta kötid med betalningsvilja är inte reform, det är kapitulation.

Hyresrätten var aldrig tänkt som en exklusiv belöning för lång framförhållning, den var tänkt som en trygghet och en möjliggörare när livet förändras. Vid nya arbeten. Vid studier. Vid separationer. Vid nya familjekonstellationer. Vid sjukdom. Vid den ofrivilliga ensamheten.

Men hur ser verkligheten ut i dag?
”Du borde ha tänkt på detta tidigare.”
”Ställ dig i bostadskön, och hör av dig till oss igen om fyra till sex år.”

Vi kräver i praktiken att människor ska ha förutsett skilsmässor, dödsfall, karriärbyten och livskriser långt innan de inträffar

Det är ett orimligt krav på livsplanering i en värld som präglas av förändring. Vi kräver i praktiken att människor ska ha förutsett skilsmässor, dödsfall, karriärbyten och livskriser långt innan de inträffar.

Tänk om problemet inte är hyressättningen.
Tänk om problemet är bostadskön.

Tänk om det är kön som i dag hindrar människors rörlighet, familjebildning, studier och möjligheten att tacka ja till ett nytt jobb. Tänk om det är kön som undergräver den trygghet hyresrätten en gång skulle ge.

Men det kanske finns ett alternativ. Ett system som utgår från faktiska behov i stället för framförhållning. Ett system som kan hantera livshändelser som ingen bostadskö i landet hade kunnat förutse. Ett system som stärker människors utveckling i stället för att bromsa den.

Detta kräver inte nya lagar eller politiska reformer. Det som krävs är mod. Mod att ompröva en hundraårig praxis som en gång skapades för att tillgång och efterfrågan ej längre matchade, och ett sätt att undvika godtycke, men som i dag riskerar att skapa en ny form av orättvisa.

Vi har utvecklats sedan dess. Våra samhällen är mer komplexa. Våra liv mindre förutsägbara. Frågan är därför enkel: Är hyresmarknaden verkligen fastlåst, eller är det våra tankar om hur rättvisa måste se ut som inte har hängt med tiden?

Vi säger oss stå upp för allas rätt till ett hem. Då måste vi också våga granska de system som avgör vem som faktiskt får ett.

Christian Kylin
Vd, Halmstads Fastighets AB