Pontus Ekerljung: Boverkets krav räcker inte – inför ett bostadspolitiskt klimatmål

LEDARE | Boverket har lämnat sitt förslag till regeringen om gränsvärden för klimatpåverkan från nybyggnation från 2030.
Men risken är att kraven sätts så försiktigt att de istället riskerar att bromsa det klimatarbetet som pågår i många byggande bolag.
En lösning på detta skulle kunna vara att komplettera lagkraven med ett bostadspolitiskt klimatmål, som pekar ut riktningen för branschen som helhet.

Bygg- och fastighetssektorn är en av de sektorer som bidrar med störst klimatutsläpp, samtidigt som det är en av de sektor vars tillgångar påverkas mest av de klimatförändringar som sker och förväntas ske framåt. Trots detta har det dröjt tills nu innan klimatpolitiken på allvar tar steget in i byggsektorn – och det sker inte genom ett svenskt politiskt initiativ, utan via EU. Det förslag som Boverket har presenterat är en följd av EU:s direktiv om byggnaders energiprestanda, EPBD, som bland annat ger medlemsstaterna i uppdrag att definiera kravnivåer på klimatpåverkan för nybyggnation.

Kravnivån för utsläppen är långt från inriktningen i Parisavtalet och den är inte heller anpassad till Sveriges klimatmål eller de utsläppskrav som EU ställer på Sverige som helhet

Det är positivt att klimatfrågan i byggskedet går från frivilliga ambitioner och deklarationer till skarpa krav, men det finns en risk att den nya regleringen tolkas som att frågan därmed är “omhändertagen”. Det är den inte. För många aktörer innebär de nivåer som finns i förslaget inte ens krav på sänkta utsläpp, trots att lagstiftningen börjar gälla först om ett halvt decennium. Kravnivån för utsläppen är långt från inriktningen i Parisavtalet och den är inte heller anpassad till Sveriges klimatmål eller de utsläppskrav som EU ställer på Sverige som helhet och som vi behöver leva upp till om Europa ska lyckas med klimatarbetet. Det är också bakgrunden till att över 150 aktörer inom bygg- och fastighetsbranschen gått samman inom Initiativet Reduction Roadmap och krävt mer ambitiösa regler än de som Boverket nu föreslagit.

Om vissa ska göra mindre än det som krävs måste det också finnas en plan för vem som ska göra mer

Det finns en logik i att de krav som lagen ställer på ett projekt för att det ska kunna genomföras inte behöver vara lika långtgående som den övergripande nivå som landet Sverige som helhet ska uppnå. Vissa projekt kan anses motiverade av andra skäl, som bostadsförsörjning eller lokal utveckling, men i så fall krävs något mer än bara en minimumnivå för att matematiken ska gå ihop. Om vissa ska göra mindre än det som krävs måste det också finnas en plan för vem som ska göra mer. Antingen andra projekt inom samma sektor – eller andra delar av ekonomin.

Här behövs en tydlighet om vilka politiska förväntningar som finns när det gäller bostadsbyggarnas insatser för att minska Sveriges utsläpp. Annars finns det en uppenbar risk att de gränsvärden som införs i praktiken blir normerande, att det tänkta taket blir ett golv och att de nya reglerna inte löser de problem som de är avsedda att lösa.

Ett sätt att adressera den logiska luckan mellan lagstadgade maxgränser för nybyggnation och den övergripande inriktningen för svensk klimatpolitik, vore att komplettera gränsvärdena med ett politiskt klimatmål för bygg- och fastighetssektorn. Det skulle möjliggöra en planerad omställning med långsiktiga spelregler för investeringar i material, teknik och processer.

Transportsektorn har länge haft ett sektorpolitiskt klimatmål: Utsläppen ska minska med minst 70 procent till 2030. Målet har skapat en politisk och marknadsmässig rörelse, där reglering, innovation och investeringar dragit åt samma håll. Idag ifrågasätter flera partier hur pass prioriterat målet ska vara och det finns förslag på att målet ska förändras eller ersättas. Oavsett var den diskussionen landar är det uppenbart att målets existens fortsätter att fylla en viktig funktion i den politiska debatten, genom att synliggöra målkonflikter och tvinga fram tydlighet kring politiska prioriteringar.

Byggsektorn står inför en rad utmaningar och just i ett sådant läge är tydlighet avgörande

Den typen av öppen dragkamp saknas i bygg- och fastighetssektorn. Trots att sektorn enligt Boverkets egna beräkningar står för mer än en femtedel av Sveriges utsläpp är det i stort sett tyst om vilken roll den ska spela i klimatomställningen. Utan ett motsvarande sektorsmål saknas både riktning och en arena för de avvägningar som behöver göras.

En invändning mot skärpta klimatkrav är att de riskerar att göra det dyrare att bygga. Det stämmer inte alltid, men det är en viktig diskussion som behöver tas på allvar. Samtidigt är oron för kostnadsökningar ett argument för ett sektorsmål, snarare än tvärtom. Byggsektorn står inför en rad utmaningar och just i ett sådant läge är tydlighet avgörande. En grön omställning som drivs på ett samlat sätt av en tydlig och förutsägbar strategi skapar just den tydlighet och långsiktighet som branschen efterfrågar. Alternativet är att förändringen blir reaktiv och svårplanerad – som ett resultat av EU-krav, enskilda regeländringar och rättsprocesser. Det är sämre för både klimatet och byggandet.

Det är bara så vi kan skapa förutsättningar för att bygga bort bostadsbristen utan att bidra till klimatkrisen

Bygg- och fastighetsbranschen är i grunden innovativ och lösningsorienterad. När spelreglerna är tydliga sker anpassning snabbt, i såväl materialval och design som upphandling och affärsmodeller. Problemet uppstår när signalerna är otydliga eller motstridiga.

Ett sektorsmål skapar just de förutsättningarna som i dag saknas:

• Förutsägbarhet för investeringar i klimatsmarta lösningar.
• Tryck i värdekedjan där beställare, leverantörer och entreprenörer drar åt samma håll.
• Politiskt ansvar för att komplettera med rätt styrmedel, inte bara tekniska krav.

Utan detta reduceras klimatfrågan till en enskild teknisk regel i plan- och bygglagen, istället för en strategisk samhällsfråga.

Det är positivt att klimatet till slut tar steget in i bostadspolitiken, med reglering kring utsläppsgränser. Det är ett nödvändigt steg, men om gränsnivån i sig självt inte styr mot minskade utsläpp behöver den övergripande ambitionsnivån tydliggöras. Det är bara så vi kan skapa förutsättningar för att bygga bort bostadsbristen utan att bidra till klimatkrisen.

Pontus Ekerljung
Redaktionsmedlem, Bostadspolitik.se
Hållbarhetschef, K2A