Patrik Emanuelsson: När blev politiken ett yrke – och visionen en valstrategi?
LEDARE | Det är valrörelse. Politikerna berättar för oss hur företag ska drivas, hur bostäder ska byggas, hur arbetsmarknaden ska fungera och hur välfärden ska organiseras.
Jag har börjat fundera på en betydligt enklare fråga: Vad gjorde politikerna själva innan de blev politiker?
Jag började titta på våra ministrars och partiledares CV:n. Det finns ministrar som har arbetat länge som lärare, jurister, officerare och chefer. Det finns partiledare med erfarenhet från både företag och offentlig verksamhet. Erfarenheter de tagit med sig in i politiken.
Mer bekymmersamt tycker jag det är att politiken för många har blivit själva yrket. Ungdomsförbund. Politisk sekreterare. Politiskt sakkunnig. Partikansli. Kommunalråd. Riksdag. Statsråd. Det är en karriärstege.
Just därför bör vi fundera över vilka drivkrafter som uppstår när politiken går från att vara ett förtroendeuppdrag, till att bli det yrkesliv man behöver kunna fortsätta inom
Naturligtvis finns inget fel i att vara professionell politiker. Politik är ett arbete, och ett svårt sådant. Just därför bör vi fundera över vilka drivkrafter som uppstår när politiken går från att vara ett förtroendeuppdrag, till att bli det yrkesliv man behöver kunna fortsätta inom.
Verkligheten skickar en faktura
Jag har arbetat i drygt 40 år. Under de åren har jag fattat många beslut som visat sig vara rätt – och en del som visat sig vara fel. Det senare är minst lika lärorikt. Så fungerar arbetslivet. En företagare som fattar fel beslut för många gånger får till sist slut på pengar. En vd som inte levererar får lämna. Ett företag som bygger något ingen vill köpa får problemet i sin egen resultaträkning. Verkligheten skickar en faktura.
Politiken fungerar annorlunda. Politiska beslut kan få konsekvenser först långt efter att de fattats. Ibland efter nästa val, eller efter flera val. Samtidigt finns en mycket konkret professionell risk för den som har politiken som yrke: att inte bli återvald.
Självklart tänker politiker på mer än nästa val, men incitamenten har betydelse. Något annat vore naivt att tro. Kanske är det här vi hittar en del av förklaringen till vad som har hänt med svensk politik
Det jag saknar är riktningen. Hur ser Sverige ut om tjugo år om Socialdemokraterna får bestämma?
Partierna har blivit oerhört skickliga på att vinna val. Jag undrar om de samtidigt har blivit sämre på att förklara varför de vill vinna valen.
När återval är en förutsättning för ens eget arbetet blir det rationellt att minska den politiska risken. Man testar budskap, följer opinionsmätningar, identifierar väljargrupper som kan avgöra valet och anpassar politiken därefter. När motståndaren hittar en populär position är frestelsen stor att lägga sig ganska nära. Det brukar kallas triangulering.
Fenomenet är vedertaget. Medianväljarteorin beskriver just hur partier kan dras mot positioner där de kan nå fler väljare. Vilket i sin tur kan minska de ideologiska avstånden mellan partierna. Mitt under årets valrörelse diskuterar statsvetare konkreta exempel på hur svenska partier har närmat sig varandra i olika frågor. Som valstrategi är det lätt att förstå, men vad händer när alla gör det? Politiken blir mindre riskfylld för partierna, men också svårare att förstå för väljarna. Skillnaderna finns fortfarande mellan höger och vänster, men jag tycker att någonting har blivit otydligare: Vart vill de?
Det jag saknar är riktningen. Hur ser Sverige ut om 20 år om Socialdemokraterna får bestämma? Hur ser samma Sverige ut om Moderaterna får bestämma? Eller Sverigedemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna eller Miljöpartiet?
Jag vill veta vilket samhälle de försöker bygga. Hur ska människor bo? Hur ska företag kunna växa? Hur ska Sverige konkurrera i en värld som förändras snabbt? Vilka svåra beslut är partierna beredda att fatta idag därför att de tror att Sverige blir bättre om tio eller tjugo år? Det är skillnad mellan en valstrategi och en vision. En valstrategi berättar hur man vinner nästa val. En vision berättar varför man vill vinna valet.
Fyraåriga mandatperioder får inte skapa fyraåriga perspektiv
För oss som arbetar med bostäder blir konflikten mellan dessa två perspektiv särskilt tydlig. Politikens klocka tickar i fyraårsperioder. Fastigheternas tickar i generationer. Ett bostadshus som vi planerar idag kan mycket väl stå kvar år 2126. Infrastruktur, stadsplanering och bostadsförsörjning kräver beslut vars konsekvenser sträcker sig långt bortom nästa mandatperiod. Från idé, markanvisning och detaljplan till byggstart och inflyttning kan det gå många år. Den politiker som fattar ett klokt men svårt beslut idag kanske inte sitter kvar när resultatet blir synligt. Likväl kan den fulla kostnaden för ett dåligt beslut hamna på någon annans bord.
Jag tror att svensk politik skulle må bra av fler människor som kommer från någonting annat
Det skapar en grundläggande konflikt mellan politikens och bostadsmarknadens tidshorisonter. Fyraåriga mandatperioder får inte skapa fyraåriga perspektiv.
Jag tror att svensk politik skulle må bra av fler människor som kommer från någonting annat. Människor som har anställt någon. Avskedat någon. Arbetat natt på ett sjukhus. Undervisat en stökig klass. Drivit ett företag genom en lågkonjunktur. Byggt ett hus. Förhandlat med banken när kalkylen inte längre håller.
Poängen är att den som har levt med konsekvenserna av sina beslut lär sig något som är svårt att läsa sig till: Alla beslut får konsekvenser. Kanske måste ibland det långsiktigt riktiga få gå före det kortsiktigt populära. Vi behöver politiker som vågar berätta vart de vill ta oss – även när vägen dit inte råkar vara den säkraste vägen till nästa opinionsmätnings uppgång.
Inför valet skulle jag därför vilja ställa två frågor till våra partiledare: Vad har du själv gjort som gör att du förstår den verklighet du vill förändra? Och kanske den viktigaste: Om du för ett ögonblick slipper tänka på nästa opinionsmätning – hur vill du att Sverige ska se ut om tjugo år?
Patrik Emanuelsson
Vd, Heba Fastighets AB. en av Bostadspolitik.se:s ägare