Kristina Alvendal: Vem blir Sveriges första Stadsminister?
KRÖNIKA | Sveriges storstäder tappar i attraktionskraft när bostäderna blir dyrare, infrastrukturen brister och vardagen försvåras. Det kräver ett tydligare politiskt ansvar för städernas utveckling – och kanske en helt ny ministerpost, menar Kristina Alvendal.
Jag är helt säker. Urbaniseringen är här för att stanna. Städers dragningskraft på oss människor är påtaglig. Här finns arbetstillfällen, ett brett utbud av kultur, en blomstrande handel, ett brett utbud av restauranger och caféer, skolor att välja mellan, bostäder att förverkliga sina bostadsdrömmar i, fungerande och tillgänglig sjukvård, möjlighet att träffa andra människor och vi har korta avstånd med fungerande kollektivtrafik. Helt enkelt ett attraktivt och levande stadsliv, som också utgör en svensk tillväxtmotor.
Läs ovan igen… Så borde det ju vara. Men hur har våra städer utvecklats de senaste åren?
Att arbetstillfällen drar oss människor till städer är helt klart. Företagen är många som efterlyser rätt kompetens. Under de senaste 100 åren har det varit i större städer som behovet av arbetskraft har ökat mest. Men i en tid när industrierna utvecklas och moderniseras och är i kraftig tillväxt samtidigt som nya stora företag etableras sker efterfrågan på kompetens på många platser i landet. Idag kan du lätt få ett arbete på orter som Ludvika, Kiruna och Karlskrona. Sämre går det för Malmö, Göteborg och Stockholm sett till antalet arbetslösa.
Att förverkliga en bostadsdröm blir mindre och mindre möjligt i storstäderna
Att förverkliga en bostadsdröm blir mindre och mindre möjligt i storstäderna. Dels på grund av att de befintliga bostäderna blir dyrare och dyrare, dels på grund av den politik som drivs i storstäderna. Det har blivit mer av en experimentverkstad där konsekvensanalyserna uteblir. Kommunerna ser det inte längre som sin kärnuppgift att planera staden för dess nuvarande och kommande generationers väl och ve, utan dess utveckling ses främst som en kassako. Det tar sig uttryck i bland annat chockhöjda tomträttsavgälder och hånfullt höga markpriser där nya bostäder kunde ha byggts.
Det är inte heller längre en självklarhet att sjukvården är mer tillgänglig för storstadsbor. Nyligen fick en familjemedlem efter långvariga problem med en handled en remiss med en ”kötid” på 31 veckor – alltså över 217 dagar i vårdkö – för ett första besök (!). Då återstår även för storstadsbor olika försäkringslösningar via arbetsgivaren eller idrottsförbund.
Att fler saker nås med korta avstånd och tillgänglig kollektivtrafik är inte längre en ”storstadssanning”. På flera håll har kollektivtrafiken dragits in på bekostnad av människors rörlighet. Det blir svårare att ta sig till arbetsplatsen, idrottsträningen och i takt med att fler vägar ska vara bilfria kommer inte heller bussarna fram. Den aktiva familjen får längre och längre till aktiviteterna i takt med att idrottsytor och idrottshallar byggs bort eller stänger ned på helger och på lov. En direkt bilfientlig politik, även om man har en elbil, gör att vardagspusslet inte längre går ihop när bilen är det enda färdsätt som fungerar.
Infrastruktursatsningarna i storstäderna går ofta från visioner och långdragna processer till rena mardrömmar
Infrastruktursatsningarna i storstäderna går ofta från visioner och långdragna processer till rena mardrömmar. I Stockholm har Slussenprojektet pågått sedan början av 1990-talet och pågår minst till 2030 till en kostnad av över 20 mdr SEK. Den ursprungliga kostnaden beräknades till 12 mdr SEK. Bara den tillfälliga bussterminalen vid Slussen uppskattas kosta samhället 1,9 miljoner kronor dagligen i förlorad tid. Nyligen kom nyheten om att tunnelbanebygget i Stockholm beräknas bli över 23 mdr SEK dyrare än planerat. Även det avsevärt försenat. Västlänkens kostnader i Göteborg har skenat. Från 20 mdr SEK till över 70 mdr SEK. Redan 2001 påbörjades arbetet som nu beräknas vara klart till 2030. Under tiden för alla dessa byggprojekt utgår de ansvariga från att vi människor och alla livskraftiga företag skall fortsätta våra dagliga verksamheter utan påverkan.
Svenska städernas dragningskraft verkar av olika skäl ha avstannat
Svenska städernas dragningskraft verkar av olika skäl ha avstannat. Det är i så fall allvarligt och leder till både eftertanke och behov av aktion. Att vara ”Fat and Happy” är inte en strategi för framtiden. Sveriges städer står inför många knepiga utmaningar som behöver politiskt ledarskap och handlingskraftiga lösningar. I Sverige har vi i många år under flera regeringar haft en landsbygdsminister. Det har ansetts viktigt att Sverige möter landsbygdens utmaningar med en samlad politik och ett tydligt ansvar. Det är hög tid att Sverige nu får sin första Stadsminister. Sveriges städer skall kunna växa och långsiktigt fortsätta skapa välstånd. Mycket står på spel och det kommer inte av sig själv.
Kristina Alvendal
Samhällsbyggare, stadsbyggnadsexpert och nationell industrisamordnare