Lina Brantemark: Ett äldre Sverige förändrar marknaden – vi måste bygga för ett längre liv

LEDARE | Vi har börjat prata mer om de äldres boende. Det är bra. Men de äldre är verkligen ingen homogen målgrupp – det finns ett flertal olika bostadsmarknader inom den här gruppen.
I grunden borde diskussionen handla om hur hela bostadsmarknaden ska fungera när Sverige blir äldre.

Sverige blir äldre. Det vet vi. Frågan är om bostadsmarknaden, kommunerna och vi i bostadsbranschen verkligen har förstått vad det innebär? När befolkningen förändras måste också bostadsmarknaden förändras, så att människor kan bo bra och förändra sitt boende genom hela livet.

Befolkningstillväxten bromsar in, barnkullarna minskar och andelen äldre ökar. Utvecklingen ser olika ut i landet, men demografin är inte längre en bakgrundsbild i våra prognoser. Den förändrar spelplanen på riktigt.

Tidigare i år beskrev SKR:s chefekonom Emelie Värja i Bopolpodden hur den demografiska förändringen redan tvingar kommunerna att tänka om. Färre barn förändrar behovet av kommunal verksamhet samtidigt som en växande äldre befolkning ställer nya krav på välfärden. Förutsättningarna ser dessutom olika ut i olika delar av landet.

Frågan som väcks ur det är både enkel och relativt självklar: Om kommunerna måste tänka annorlunda kring välfärden, borde vi inte göra detsamma kring bostäderna? För det handlar inte enkom om hur äldre ska bo. Det handlar i grunden om hur hela bostadsmarknaden ska fungera när Sverige blir äldre.

En nybliven pensionär, den som vill lämna villan och trädgården och den som behöver hjälp i vardagen befinner sig i helt olika livssituationer

Utmaningen börjar redan när vi pratar om äldre som en homogen målgrupp med samma behov. En nybliven pensionär, den som vill lämna villan och trädgården och den som behöver hjälp i vardagen befinner sig i helt olika livssituationer. De har olika ekonomi, olika behov och olika idéer om hur de vill leva. Ändå behandlas bostäder för äldre ofta som en särskild produktkategori. Varför, när behoven ser så olika ut?

Jag tror att vi måste vända på perspektivet och inse att en viss typ av seniorbostad inte är svaret. Vi behöver olika bostadstyper, storlekar, upplåtelseformer och ekonomiska modeller som fungerar genom livets olika faser.

Det är en viktig skillnad.

Att kunna bo kvar behöver alltså inte betyda att stanna i samma bostad

Många bor i bostäder som inte längre passar, samtidigt som attraktiva och ekonomiskt rimliga alternativ saknas. Det är lätt att tala om flyttkedjor. Men en flyttkedja börjar inte med att någon borde flytta, utan med att någon faktiskt vill och kan flytta. Därför behöver vi prata mindre om hur vi ska få äldre att flytta och mer om hur vi undanröjer hindren för dem som redan vill. För många är området, grannarna, servicen och närheten till familj och vänner viktigare än den exakta bostaden. Att kunna bo kvar behöver alltså inte betyda att stanna i samma bostad. Det kan vara att byta bostad men behålla sitt närområde, sina relationer och sin vardag.

Här har kommunerna en viktig uppgift. Det behövs fler möjligheter till komplettering i befintliga områden likväl som en större variation av bostäder i etablerade områden, liksom bättre tillgänglighet i befintliga hus.

Rörlighet skapas inte genom att människor uppmanas att flytta. Den skapas genom att det finns attraktiva och möjliga alternativ att flytta till.

Men även om rätt bostad finns på rätt plats återstår en avgörande fråga: Har man råd att flytta dit?

En tillgänglig bostad nära service och sociala sammanhang kan stärka självständighet och trygghet. Emelie Värja lyfter också att vi inte bara lever längre, utan även håller oss friskare längre. Det är en positiv utveckling som borde påverka hur vi planerar våra bostäder. När kommunerna står inför växande behov inom välfärden blir bostadsplaneringen därför en del av en betydligt större samhällsekvation. Att människor kan leva självständigt längre är viktigt både för individen och för samhället. Men även om rätt bostad finns på rätt plats återstår en avgörande fråga: Har man råd att flytta dit?

Den som har byggt upp ett stort bostadsvärde kan ändå få svårt att finansiera nästa bostad på pension. Ett amorteringsfritt lån kanske inte går att ta med och en mindre bostad kan ge högre månadskostnad. Alla äldre har heller inte stora bostadsvärden. För den som bor i hyresrätt med begränsad pension kan en tillgänglig bostad vara minst lika svår att nå.

Därför behövs både fler boendeformer och nya finansieringslösningar.  Ett ansvar som vilar på politiken. Bankerna behöver utveckla lösningar för olika ekonomiska förutsättningar utan att tumma på ansvarsfull kreditgivning. Bostadsbranschen behöver samtidigt skapa bostäder som människor vill ha och har råd med.

Vi ska inte bygga för en ålder. Vi ska bygga för ett längre liv

Poängen är att fler ska få möjlighet att bo som de vill, inte att någon ska förmås att flytta för någon annans skull. Därför behöver Sverige en bostadsmarknad där människor kan förändra sitt boende när livet förändras. Det är också därför demografin är en affärsfråga för oss i bostadsbranschen, inte bara en samhällsfråga. Demografin går inte att förhandla med, men vi kan påverka hur vi möter den. Då behöver vi förstå vilka bostäder människor kommer att vilja ha, var de behöver finnas och vad hushållen faktiskt kommer att kunna betala för dem.

Kommunerna behöver möjliggöra fler bostadstyper, bostadsutvecklarna skapa alternativ som människor vill ha och har råd med och finansieringen måste fungera när hushållens ekonomi förändras senare i livet. Det är frågor som mina kollegor och jag arbetar med varje dag.

Framtidens äldre är inte en målgrupp. Det är människor med olika ekonomi, drömmar och idéer om hur de vill leva. Det är där diskussionen måste börja. Vi ska inte bygga för en ålder. Vi ska bygga för ett längre liv.

Lina Brantemark
Redaktionsmedlem, Bostadspolitik.se
Affärsutvecklingschef, Obos Nya Hem