Patrik Emanuelsson: Fastighetsbranschens märkliga paradoxer

LEDARE | Om konsten att vara för lönsam, för olönsam och för liten – samtidigt.
Det är inte alltid lätt att vara vd för ett börsnoterat fastighetsbolag. Ibland får man kritik för att man tjänar för lite pengar. Ibland för att man tjänar för mycket. Det riktigt intressanta är när man får båda beskeden samtidigt.
Jag har nyligen ägnat mig åt en intressant läsövning. På ena sidan skrivbordet ligger analyser av Heba från Handelsbanken och SB1 Markets. På den andra ligger Hyresgästföreningens rapport om Privatvärdarnas ekonomi 2025.
Båda har läst menyn, men de verkar ha besökt olika restauranger
Det är ungefär som att läsa två recensioner av samma restaurang. Den ena kritikern tycker att maten är fantastisk men att restaurangen inte tjänar tillräckligt med pengar. Den andra tycker att restaurangen tjänar alldeles för mycket pengar och därför borde sänka priserna. Båda har läst menyn, men de verkar ha besökt olika restauranger.
För lite avkastning eller för mycket vinst?
Aktieanalytikerna konstaterar att Heba har ett attraktivt fastighetsbestånd, mycket låg vakans, hög kvalitet och en stark hållbarhetsprofil. Sedan kommer det där lilla ordet: men. Direktavkastningen är för låg. Tillväxten behöver bli högre. Kapitalet måste användas effektivare. Rekommendationerna för aktien blir Neutral och Behåll. Det är inte direkt stående ovationer från kapitalmarknaden. Hög överskottsgrad uppskattas, men skuggas av låg avkastning.
Sedan öppnar jag Hyresgästföreningens rapport. Där är problemet snarast det motsatta. De privata fastighetsägarna har för höga driftnetton och för starka överskottsgrader. Hyresintäkterna har ökat snabbare än kostnaderna, vilket används som argument för återhållsamhet i hyresförhandlingarna.
Jag börjar fundera på om jag borde ordna ett gemensamt möte mellan aktieanalytikerna och Hyresgästföreningen. Den ena sidan skulle kunna förklara varför vi måste förbättra avkastningen. Den andra varför vi inte borde göra det. Jag skulle själv kunna bjuda på kaffe och anteckna.
Den märkliga matematiken bakom effektivitet
Det finns ytterligare en paradox i Hyresgästföreningens egen statistik. År 2025 hade Heba fastighetskostnader på 631 kronor per kvadratmeter. Genomsnittet för de allmännyttiga bolagen i undersökningen var 864 kronor. Samtidigt hade Heba en överskottsgrad på 73 procent, medan allmännyttans genomsnitt låg på 41 procent.
Självklart finns skillnader mellan fastighetsbestånd, lägen och uppdrag. Siffrorna borde ändå åtminstone väcka en fråga: Varför är kostnadsskillnaderna så stora?
Låga kostnader är förstås inget självändamål. Det avgörande är vilken kvalitet som levereras för pengarna. Om en fastighetsägare kan kombinera låga förvaltningskostnader med nöjda hyresgäster, väl underhållna fastigheter och låg energiförbrukning, borde det rimligen betraktas som ett kvitto på effektiv förvaltning snarare än ett tecken på överlönsamhet.
Det är lite märkligt. I de flesta andra branscher brukar vi vara nyfikna på hur företag lyckas leverera hög kvalitet till lägre kostnad
De allmännyttiga bolagen fyller en viktig samhällsfunktion. Det gör också privata fastighetsägare. Båda behöver underhålla sina hus, leverera god service och skapa trygga bostadsmiljöer. Flera privata bolag har dessutom väl underhållna fastigheter, minst lika nöjda hyresgäster och en stark miljöprestanda.
Ändå tycks diskussionen oftare handla om de privata bolagens höga överskott än om möjligheterna att förbättra produktiviteten i hela branschen. Det är lite märkligt. I de flesta andra branscher brukar vi vara nyfikna på hur företag lyckas leverera hög kvalitet till lägre kostnad.
För liten för att vara effektiv - men tydligen effektiv ändå
Här kommer nästa paradox.
På kapitalmarknaden får mindre fastighetsbolag ofta höra att de behöver växa. Stordriftsfördelarna anses viktiga. Större organisationer ska ge lägre kostnader och högre effektivitet. Heba betraktas i det sammanhanget ofta som ett relativt litet bolag. Men många allmännyttiga bostadsbolag är betydligt större än Heba och har ändå högre redovisade fastighetskostnader per kvadratmeter.
Det betyder inte att storlek saknar betydelse, men det väcker frågan om det verkligen är antalet lägenheter som avgör effektiviteten. Kanske är arbetssätt, organisation, teknik och ledarskap minst lika viktiga?
Vi på Heba har under många år arbetat med digitalisering, energieffektivisering och systematisk verksamhetsutveckling. Vi har investerat i våra fastigheter och utvecklat ett alltmer datadrivet arbetssätt.
Ingen av avsändarna brukar först fråga om vår överskottsgrad är tillräckligt låg för att motivera höjningen
Vår ambition är enkel: bättre kvalitet till lägre kostnad. Det brukar kallas produktivitetsutveckling. I fastighetsbranschen riskerar det ibland att kallas överlönsamhet.
Fakturorna kommer ändå
Under de senaste åren har kostnaderna för fjärrvärme, vatten och avlopp, elnät, avfall, försäkringar och entreprenader stigit kraftigt. Mycket av detta är kostnader som fastighetsägaren har begränsade möjligheter att påverka.
När fjärrvärmebolaget höjer priset kommer fakturan. När kommunen höjer VA-taxan kommer en ny. Och när elnätsavgiften stiger dimper ytterligare en ned. Ingen av avsändarna brukar först fråga om vår överskottsgrad är tillräckligt låg för att motivera höjningen.
När fastighetsägaren behöver diskutera hyran blir den egna lönsamheten plötsligt ett argument för återhållsamhet. Det är en fascinerande ordning: Vi ska ta ansvar för kostnadsökningar som andra beslutar om – och helst inte låta dem märkas. Är vi dessutom skickliga på att effektivisera, används överskottet som argument för ännu större återhållsamhet.
Vill i förbifarten nämna att överskottet ska räcka till räntor, framtida underhåll, investeringar och en rimlig avkastning på det kapital som ägarna har investerat.
Socialt ansvar är inte en fråga om ägarform
En annan föreställning som förtjänar att utmanas är att det sociala ansvaret framför allt hör hemma i allmännyttan.
På Heba har vi sänkt våra inkomstkrav till nivåer som motsvarar allmännyttans. Vi har dessutom målet att minst två procent av våra omsatta lägenheter årligen ska förmedlas till personer i strukturell hemlöshet, med särskilt fokus på utsatta kvinnor och barn. Vi arbetar med trygghet, kundnöjdhet, miljö och långsiktigt underhåll. Det är inte aktiviteter vid sidan av vår affär. Det är en del av hur vi bedriver den.
Jag har svårt att se varför ett sådant samhällsansvar skulle vara mindre värt för att fastigheterna ägs av ett börsnoterat bolag. Det borde vara resultaten som räknas, inte skylten på entrédörren.
Vad är det egentligen vi vill uppmuntra?
Jag tror att vi behöver en bredare diskussion om fastighetsförvaltningens resultat. Inte bara hur mycket pengar som blir över, utan hur mycket värde som skapas med de resurser som används. Vad kostar det att förvalta en kvadratmeter? Hur nöjda är hyresgästerna? Hur väl underhållna är husen? Hur mycket energi används? Hur stort socialt ansvar tar fastighetsägaren? Och framför allt: Förbättras resultaten över tid?
För om ett bolag lyckas sänka sina kostnader, förbättra kvaliteten, minska klimatpåverkan och samtidigt skapa en rimlig avkastning, borde väl det betraktas som något positivt?
Jag har svårt att se varför ett sådant samhällsansvar skulle vara mindre värt för att fastigheterna ägs av ett börsnoterat bolag
Tillbaka till mitt skrivbord. Där ligger fortfarande analyserna. Kapitalmarknaden vill se högre avkastning. Hyresgästföreningen ser för höga överskott. Och enligt den traditionella föreställningen om stordrift är vi dessutom för små för att vara riktigt effektiva.
Kanske har vi på Heba missförstått uppgiften. Vi har trott att vi ska förvalta fastigheter effektivt, investera långsiktigt, minska energianvändningen, hålla hyresgästerna nöjda, ta socialt ansvar och samtidigt skapa en rimlig avkastning till våra ägare.
Tydligen finns det en risk med att lyckas. För kapitalmarknaden är vi inte tillräckligt lönsamma. För Hyresgästföreningen är vi kanske för lönsamma. Och för att vara riktigt effektiva borde vi enligt vissa dessutom vara större.
Det får mig att tänka att hyresbostadsbranschens största paradox kanske inte handlar om hyror, räntor eller bolagsstorlek. Den handlar om att vi ännu inte riktigt har bestämt oss för om effektivitet är något vi ska uppmuntra – eller misstänkliggöra.
Patrik Emanuelsson
Vd för Heba Fastighets AB, en av Bostadspolitik.se:s ägare




