Lennart Weiss: Byggfusket – dags för parterna att kliva in på banan
LEDARE | I november presenterade Byggföretagen och Byggnads en gemensam åtgärdskommission för att komma åt byggfusket. Bra så, men nu måste det bli verkstad, för vad är det egentligen för vits med en svensk modell om parterna varken vill eller i praktisk handling är beredda att upprätthålla villkoren på arbetsmarknaden? Det skriver Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke.
Den 25 januari är det dags för Byggmarknadskommissionen att avlägga slutrapport. Oavsett vilka konkreta förslag som kommissionen har för avsikt att presentera är det ingen tvekan om att den redan spelat en viktig roll. Den kanske viktigaste insatsen är att kommissionen på ett helt odiskutabelt sätt klarlagt tillståndet på den svenska byggmarknaden. Genom den nulägesanalys som presenterades på DN debatt den 15/9 vet vi att branschen har ett mycket stort problem, framför allt med koppling till östeuropeiska byggbolag.
Baserat på ett statistiskt urval av 1 000 företag från Baltikum, Polen och Slovakien har kommissionen undersökt 90 företag. Av dessa visade sig minst 82 procent av de undersökta företagen misstänks fuska med löner, trygghetsförsäkringar, inkomstskatter, sociala avgifter och skyldigheter att rapportera till utstationeringsregistret. Kommissionen konstaterade att det inte är någon skillnad på företag som har kollektivavtal eller inte, stora respektive mindre företag.
Till detta har vi svenska så kallade ”frontföretag”, d v s företag som egentligen bara består av en VD och ekonomichef och bygger hela sin verksamhet på att hyra in östeuropeiska företag eller (falska) egenföretagare som vid kontroller regelmässigt saknar F-skatt. Kommissionens analys backas upp av Veidekke som till idag genomfört 40 stycken fördjupade bolagsanalyser efter motsvarande modell som kommissionen använt, senast ett antal mycket stora bolag från Polen och Baltikum, varav några är medlemmar i Byggföretagen. Resultat: samtliga fuskar så grovt att agerandet måste anses systematiskt och medvetet.
Samtliga fuskar så grovt att agerandet måste anses systematiskt och medvetet.
Kommunala Stockholmshem har under de senaste två åren kontrollerat 31 arbetsplatser och fann 255 underentreprenörer som inte hade rätt att vara där. 50 procent av de företag som arbetade på Stockholmshems projekt var inte föranmälda och bland dessa företag fann man regelmässigt ”svart arbetskraft”, d v s personer som saknar uppehållstillstånd eller ”företagare” som saknar F-skattsedel.
Därmed är det dags för debatten att ta nästa steg och fokusera på vad som behöver göras. Och där råder det ingen tvekan om att det är parterna, d v s Byggföretagen och byggfacken, som bär huvudansvaret. Den svenska modellen innebär att det är parterna som har ansvaret för villkoren på arbetsmarknaden. Den så kallade partsautonomin innebär att parterna fått en myndighetsroll att både reglera och kontrollera löner och anställningsvillkor. Det betyder i praktiken att det är parterna som är ”polisen”. Ett ansvar som parterna så här långt tagit alltför lätt på.
Byggföretagen utför visserligen kontroller av nya medlemmar men dessa är så grovmaskiga att de i praktiken saknar betydelse. (BF kontrollerar att företagen inte har betalningsanmärkningar, skatteskulder samt deras ekonomiska ställning.) Trots utmärkta stadgar betyder det att skurkföretagen kan arbeta ostört, dessutom med branschorganisationens auktoritet i ryggen.
Byggföretagen utför visserligen kontroller av nya medlemmar men dessa är så grovmaskiga att de i praktiken saknar betydelse.
För de som inte passerar Byggföretagens kontroller eller inte vill betala medlemsavgiften är det bara att skaffa hängavtal med Byggnads. Det är närmast kostnadsfritt och innebär att man på några veckor kan skaffa ”grönt kort”. Risken för upptäckt är minimal för som Byggnads avtalssekreterare Torbjörn Hagelin säger i tidningen Byggnadsarbetaren den 11 oktober: ”Är det vår uppgift som fackorganisation, att se vilka som är dömda för ett eller annat brott? Nej, det tycker inte jag.” Hagelin pekar i stället på byggbolagen och säger: ”Det här är ett planerat och systematiskt sätt att fuska och det understöds av att storbolagen använder sig av de här bolagen som underentreprenörer.”
Byggnads tvår alltså sina händer och pekar på Byggföretagen som i sin tur hänvisar till sina interna jurister som menar att risken för stämningar från uteslutna bolag överskuggar problemet med att rena skurkföretag härjar fritt. I praktiken betyder det att både Byggföretagen och Byggnads för en liten peng ställer ut avlatsbrev. Så kan det inte fortsätta.
Men frågan är inte helt okomplicerad. Om byggfacken i stor omfattning skulle neka företag att teckna hängavtal skulle EU snabbt komma farande och hävda att den svenska partsmodellen innebär en regelvidrig begränsning av EU:s inre marknad och den fria rörligheten. Alltså är det uppenbart att lösningen heter förbättrad kontroll och övervakning. Och där finns alla förutsättningar för Byggföretagen och byggfacken att ta gemensamma grepp:
Återinför den granskningsavgift som avskaffades 2010 så att byggfacken ges resurser att göra regelbundna kontroller också av arbetsplatser där man saknar medlemmar. Byggnads bör också delegera mandat till sina lokala fackliga representanter så att dessa får tillgång till löneredovisningssystemet Lösen samt Fora (fackliga avtalsförsäkringar och pensionsavsättningar) så att dessa kan göra löpande kontroller, på det sätt som redan idag sker inom Veidekke.
Vad är det egentligen för vits med en svensk modell om parterna varken vill eller i praktisk handling är beredda att upprätthålla villkoren på arbetsmarknaden?
Byggföretagen bör förtydliga sina medlemskriterier och införa en samtyckesparagraf i sina stadgar som gör möjligt att efter grundliga bolagskontroller utesluta medlemmar som bryter mot kollektivavtal och svensk lag. Eftersom det är parterna som gemensamt äger Lösen och Fora vore det logiskt om Byggföretagen och Byggnads tillsammans etablerade ett bolag för den sortens bakgrundskontroller. På det sättet skulle båda parter få verktyg att både göra effektiva arbetsplatsinspektioner och grundliga bolagskontroller.
I början av november presenterade Byggföretagen och Byggnads en gemensam så kallad ”åtgärdskommission”. Bra så men nu måste det bli verkstad, för vad är det egentligen för vits med en svensk modell om parterna varken vill eller i praktisk handling är beredda att upprätthålla villkoren på arbetsmarknaden? Alternativet, statligt reglerade minimilöner efter den modell som EU förordar skulle i varje fall etablera en hygglig lägsta-nivå samt möjliggöra konkurrens på lika villkor. Inte det? Okej men då är det hög tid att kavla upp ärmarna.