Lennart Weiss: Ajöss med Volvo, vovve och villa
LEDARE | Regeringen har inte insett konsekvenserna av kollapsen i bostadsbyggandet.
Bostadsminister Andreas Carlsons agenda, med regelförenklingar och snabbare planprocesser, räcker inte.
På annandag påsk publicerade Dagens Nyheter en större intervju med bostadsminister Andreas Carlson. Det skedde mot bakgrund av en färsk undersökning från Hyresgästföreningen om att unga i Sverige (åldern 20 – 27 år) bor kvar i föräldrahemmet allt längre och de alltmer entydiga signalerna om att bostadsbyggandet går mot en ”kollaps”.
Våren 2023 befinner sig dock den småländska småhusindustrin i akut kris med närmast helt tomma orderböcker inför kommande höst
Siffrorna talar för sig själv. Boverket spår att 31 500 bostäder ”påbörjas” (erhåller startbesked) i år. Veidekke spår 29 000 och Byggföretagen 25 500. Det ska jämföras med att 67 000 påbörjades 2021 och Boverkets analyser som pekar på ett behov av 63 000 bostäder per år, för att hålla jämna steg med befolkningsutvecklingen. För de yngre och par i familjebildande ålder framstår därmed Ebba Busch löfte från valrörelsen som en hägring. Då var parollen att ”Svensson-livet med villa, Volvo och vovve är värt att försvara” och man lovade en politik för fler villor och radhus. Våren 2023 befinner sig dock den småländska småhusindustrin i akut kris med närmast helt tomma orderböcker inför kommande höst.
I DN kommenterade bostadsministern läget med ”att det inte är överraskande att bostadsbyggandet avtar när konjunkturen dyker” och att det ”beror på omvärldsfaktorer som regeringen inte kan påverka.” Andreas Carlson påpekade dock att bostadsfrågan är prioriterad och aviserade ”en omläggning av bostadspolitiken. Det handlar om att korta ledtider, förenklade regler för kommunernas planarbete, tillgängliggöra mer mark och ta bort de strukturella hinder som finns för bostadsbyggandet (…) som gör att vi står bättre rustade när konjunkturen så småningom vänder upp.”
I nuvarande läge är det dock en helt otillräcklig agenda
”Omläggning av bostadspolitiken”?? Nja, detta är i grunden samma agenda som Stefan Attefall formulerade för mer än tio år sedan och som därefter ett antal olika bostadsministrar snickrat vidare på. Och visst, som JM:s initiativ ”Bygg i tid” visar finns fortsatt ett stort problem med långa ledtider som både fördröjer och fördyrar byggandet. I nuvarande läge är det dock en helt otillräcklig agenda.
För dem som ännu inte tagit del av Veidekkes nya rapport, Kollaps för bostadsbyggandet, rekommenderas å det snaraste en snabb genomläsning. I rapporten analyseras effekterna av hushållens minskade köpkraft, ökade byggkostnader och förändrade finansiella villkor. Förändringen av hushållens köpkraft i kombination med andra faktorer är så stark att allt tyder på att nedgången blir långvarig, minst till och med 2026 men sannolikt under återstoden av 2020-talet.
Därmed pausar man planerade projekt. Dessutom är eran med billigt kapital historia, något som förändrar villkoren i grunden
I tillägg visar Veidekkes rapport att byggandet av hyresbostäder kommer att minska i minst samma omfattning som bostadsrätter och villor. Det beror på att fastighetsbolagen pressas från två håll. Hyressystemet gör att man inte fullt ut kan kompensera sig för kostnadsökningar. Det leder till värdefall som urholkar bolagens balansräkningar. Därmed pausar man planerade projekt. Dessutom är eran med billigt kapital historia, något som förändrar villkoren i grunden.
Det betyder med all säkerhet att Byggföretagens prognos om en uppgång redan nästan år kommer att slå fel. Risken är istället överhängande att vi går mot en djup och bred samhällsbyggnadskris som hotar det gröna industriskiftet i norr och arbetskraftsförsörjningen i Sveriges tillväxtregioner. Detta är dock en insikt som än så länge relativt få tagit till sig, antingen till följd av psykologisk förnekelse eller brist på analys.
Det som skett är att vi snarare glidit över en tipping point som kommer att slå ut det breda volymbyggande som arbetskraftsförsörjningen och hushåll med genomsnittliga inkomster är beroende av
De analyser som Veidekke gjort i samarbete med analysföretaget Evidens talar för sig självt. Det vi bevittnar just nu är ingen vanlig konjunkturnedgång som rätar upp sig bara inflationen faller och räntorna backar tillbaka. Det som skett är att vi snarare glidit över en tipping point som kommer att slå ut det breda volymbyggande som arbetskraftsförsörjningen och hushåll med genomsnittliga inkomster är beroende av.
Med det sagt får man ha viss förståelse för att en ny bostadsminister svarar en smula defensivt. Här och nu brottas regeringen med andra överhängande bekymmer som stjäl fokus. Särskilt länge har man dock inte råd att vila på hanen. Byggbranschen svarar för knappt elva procent av BNP. Bostadsbyggandet svarar ensamt för hälften av volymen. När bostadsbyggandet faller så dramatiskt som det gör just nu får det direkta konsekvenser för Sveriges ekonomi. Men det kan strax bli mycket värre.
Ledsen, men tyvärr förslår det inte särskilt långt med regelförenklingar och snabbare planprocesser
Om det gröna industriskiftet ska lyckas behöver cirka 100 000 människor bosätta sig i norr. I landets tillväxtregioner ropar både tjänste- och servicenäringarna efter arbetskraft för att kunna säkra verksamhetens vidare utveckling. Ledsen, men tyvärr förslår det inte särskilt långt med regelförenklingar och snabbare planprocesser. Vad behöver då göras? Det principiella svaret är ”riskdelning” mellan stat och kommun respektive hushåll, bransch och banker. Med detta som grundackord behövs både en kortsiktig och långsiktig agenda. Låt oss återkomma till den saken.
Lennart Weiss
Chefredaktör, Bostadspolitik.se
Kommersiell direktör, Veidekke
