Håkan Andersson: Arbetslivskriminalitet – systemet är inte byggt för effektiva kontroller

LEDARE | Den ekonomiska brottsligheten omsätter mer än droghandeln i Sverige i dag.
Alla är överens om att det är ett allvarligt samhällsproblem som måste bekämpas. Ändå händer ingenting på riktigt.
Den samordning som krävs för att på riktigt vända utvecklingen lyser fortfarande med sin frånvaro.

Det var den paradoxen som stod i centrum när Riksbyggen nyligen arrangerade ett frukostsamtal om arbetslivskriminalitet och ekonomisk brottslighet. Även justitieminister Gunnar Strömmer var på plats och berättade hur regeringen kämpar med frågorna och att den kriminella ekonomin måste strypas. Men det räcker inte. Det är dags för handling.

Arbetslivskriminalitet är inte ett problem som enbart drabbar byggbranschen. Det är ett samhällsproblem i ordets rätta bemärkelse. Varje år försvinner miljarder kronor i skatteintäkter när svartarbete, fiffel med F-skatt och systematiskt utnyttjande av utländsk arbetskraft fortgår. Seriösa företag som betalar sina skatter, tecknar rätt försäkringar och följer kollektivavtal konkurreras ut av oseriösa aktörer som struntar i reglerna. Samtidigt drabbas och utnyttjas enskilda människor, många av dem utländska arbetstagare, som exploateras under förhållanden som inte hör hemma i ett modernt välfärdssamhälle.

Om vi menar allvar med att bekämpa den organiserade brottsligheten måste vi strypa dess finansiering

Det är också viktigt att förstå kopplingen till den organiserade brottsligheten. Det är pengarna som driver den kriminella ekonomin. Arbetslivskriminaliteten är inte isolerad från gängvåld och narkotikahandel. Vinster från skattefusk och arbetskraftsexploatering hamnar i kriminella nätverk. Om vi menar allvar med att bekämpa den organiserade brottsligheten måste vi strypa dess finansiering. Och det betyder att vi måste ta tag i arbetslivskriminaliteten med stor kraft och det måste göras gemensamt.

Sverige har faktiskt relativt god lagstiftning på området. Problemet är att de befintliga paragraferna inte tillämpas fullt ut. Oschyssta aktörer vet att risken att åka fast är liten. Det skapar en kalkyl som gynnar de kriminella vilket i sin tur slår mot de seriösa företagen.

Under frukostsamtalet deltog även den finländska forskaren Natalia Ollus från The European Institute for Crime Prevention and Control, HEUNI. Hon gav många insikter om hur arbetet mot den kriminella ekonomin sker i Finland. Ta ID-kontrollen på byggplatser som exempel. I Finland är det Skatteverket som ansvarar för att alla som befinner sig på en byggarbetsplats är registrerade och identifierade. I Sverige är detta i stället något som privata aktörer hanterar utan den auktoritet som en myndighet besitter. Sverige skulle kunna gå samma väg som i Finland och lagstadga om ID-kontroll på byggplatser och ge en myndighet det tydliga uppdraget att genomdriva den.

På samma sätt behöver kontrollen av arbetsvillkoren för utländska arbetstagare förstärkas kraftigt. I Finland har Arbetsmiljöverket detta uppdrag. Ollus pekar på att i Sverige behöver svenska Arbetsmiljöverkets mandat utvidgas, eller så måste den svenska arbetsmarknadsmodellen förstärkas med nya verktyg för att säkerställa att ingen, oavsett var man kommer ifrån, utnyttjas på svenska arbetsplatser.

Kontrollen ute på de svenska arbetsplatserna behöver förstärkas kraftigt. Risken att åka dit är idag väldigt liten för den som fuskar. Här var Riksbyggens vd Johanna Frelin tydlig i sitt medskick till justitieminister Gunnar Strömmer: ”Kontrollera våra partners och kollegor. Ställ branschen till svars.” Det är precis vad som behövs för att särskilja de seriösa aktörerna från de kriminella.

Men då måste kontrollerna faktiskt ske. I dag genomförs myndighetskontroller på Riksbyggens ungefär 150–170 aktiva projekt i genomsnitt cirka en gång per år. Det är otillräckligt. En kontrollfrekvens som i praktiken innebär att de flesta projekt aldrig eller sällan granskas skapar inte den avskräckande effekt som krävs.

Det är inte ett system byggt för effektiva och rättssäkra kontroller

Riksbyggen har under lång tid arbetat med att försvåra arbetslivskriminalitet och gjorde under 2025 cirka 70 arbetsplatsbesök med såväl kontroller som dialog på plats. Och när vi som beställare själva försöker kontrollera våra leverantörer före avtalsskrivning stöter vi på ett system som snarare försvårar än underlättar arbetet. I dag måste vi vända oss till varje enskild myndighet, begära ut allmänna handlingar och sedan analysera och sammanställa svaren. Handläggningstiderna varierar kraftigt, från ungefär en timme till uppemot 14 dagar. Det är inte ett system byggt för effektiva och rättssäkra kontroller.

Vi välkomnar de sekretesslättnader mellan myndigheter som trädde i kraft 2025, det är ett steg i rätt riktning. Men nästa naturliga steg borde vara att myndigheterna skapar en gemensam, samordnad informationsdatabas som beställare enkelt kan använda för att kontrollera leverantörer. Det ska vara enkelt att göra rätt.

Slutligen: Bekämpningen av ekonomisk brottslighet och arbetsmiljökriminalitet kräver kompetens och resurser. Det handlar om komplexa upplägg, falska bolag, långa kedjor av underentreprenörer och gränsöverskridande brottslighet. För att hitta, avslöja och ställa de skyldiga till svars krävs specialistkompetens som i dag inte finns i tillräcklig utsträckning hos myndigheterna.

Det räcker inte att vara överens. Det är dags att agera

Utan tvekan så finns en stark vilja hos såväl politiker, myndigheter och fackförbund som företag. Nu måste den omvandlas till konkret handling i form av resurser, samordning och uppföljning. Ansvaret vilar på beställare, politiker och arbetsmarknadens parter gemensamt, vilket poängterades av Kim Söderström, ordförande i Byggnads som också deltog i panelsamtalet.

Det räcker inte att vara överens. Det är dags att agera.

Håkan Andersson
Redaktionsmedlem, Bostadspolitik.se
Ansvarig för bostadspolitik. Riksbyggen