Arkitektur som levande konst och kulturarv

KRÖNIKA | Precis som vi vårdar målningar och skulpturer borde vi vårda våra byggnader. Genom att visa respekt för dem som skapat byggnaderna kan vi säkerställa att arkitektur inte bara är en funktionell lösning – utan också en levande konstform som berikar våra liv och vår kultur, skriver Kajsa Crona.

Jag minns en lärare på Chalmers som berättade att hon var den första i sin klass att rita en byggnad som faktiskt byggdes – men också den första att få den riven. Bakom skämtet låg både allvar och sorg. För en arkitekt är det självklart att det man ritar ligger nära hjärtat. Att skapa ett byggnadsverk kräver stora insatser, både emotionellt och tidsmässigt, vilket gör att byggnaderna nästan blir som ens egna barn. De finns alltid med en, som en del av ens liv och uttryck.

En påminnelse om att arkitekturens livslängd ofta är kortare än vi föreställer oss

Jag minns själv ett projekt jag ritade 2007. När konjunkturen vände blev det aldrig byggt, och senare beslutade beställaren att allt skulle ritas om. För mig ligger det kvar som ett minne i arkitektens gravlund – ett landskap fyllt av drömmar som aldrig fick liv. Tillsammans med tävlingsförslag som inte vann och byggnader som rivits är detta en påminnelse om att arkitekturens livslängd ofta är kortare än vi föreställer oss. Men är det verkligen nödvändigt?

Byggnader är mer än bara funktion

Arkitekter är utbytbara, men vårt uttryck är unikt. Byggnader är levande konstverk, formade av en specifik vision och ett formspråk som sträcker sig bortom praktiska krav och når ett djupare plan. När vi betraktar en byggnad med tydligt formspråk är det som att betrakta en målning eller skulptur som fångar ett särskilt ögonblick.

Att respektera arkitektens arbete innebär att värdesätta de konstnärliga val som har gjorts. En byggnad är inte bara en funktionell struktur, utan ett konstverk skapat med intention och estetik. Jag önskar att vi, precis som vi skyddar konstverk, kunde värna om byggnader utan att behöva gå så långt som till q-märkning. Vi borde kräva att ursprungsarkitekten, eller deras efterträdare, får rita om när förändringar behövs. Jag är den första att bejaka transformation, men transformationer bör göras av dem som bäst förstår byggnadens koncept.

Arkitektens unika roll

En arkitekt har en unik förståelse för sitt verk, en insikt som sträcker sig bortom ritningar. Arkitekten vet varför specifika val gjordes och vilka kompromisser som krävdes. Denna kunskap kan inte överföras till en annan arkitekt utan att viktiga aspekter går förlorade. Att ge ursprungsarkitekten rätten att förändra sitt verk innebär att vi visar respekt för deras skapande och säkerställer att förändringar görs med omsorg och förståelse för byggnadens själ. Resonemanget bygger på att arkitekten har helhetsansvaret från start till mål.

Det borde vara en självklarhet att i nyproduktion låta ett och samma team jobba från start till mål för att de bärande konstnärliga idéerna ska bli en del av vår samtid

I vår tid är det inte ovanligt att projekteringen delas upp mellan olika arkitektkontor. Ett kontor gör förstudien, ett annat kontor ritar programhandling och förfrågningsunderlag, och ett tredje arkitektkontor ritar bygghandlingen. I bygghandlingen ligger färdigställandet av de detaljer som ska bära tankarna från programhandling och förfrågningsunderlag. Det borde vara en självklarhet att i nyproduktion låta ett och samma team jobba från start till mål för att de bärande konstnärliga idéerna ska bli en del av vår samtid. Min uppfattning är att det som många uppfattar som fula hus just är fula för att:

1) Olika arkitektkontor har ritat olika delar i processen och tappat idéen om helheten på vägen
2) Bygghandlingen är inte genomritad i form av tillräckligt många detaljer för korrekt genomförande utifrån det estetiska målet.

Arkitekter utbildas för att balansera estetik och funktion. När en byggnad behöver anpassas till nya krav är det avgörande att förändringar görs på ett sätt som inte förstör den konstnärliga balansen. Ursprungsteamet har insikt i byggnadens estetik och funktion och kan säkerställa att dessa bevaras.

Låt arkitekten få skydda och vidareutveckla sitt verk

Arkitektur är en av de mest varaktiga konstformerna. En byggnad kan stå i hundratals år, överleva generationer och fortsätta inspirera långt efter att dess skapare är borta. Låt arkitekten få skydda och vidareutveckla sitt verk, eller ge rätten till deras kontor – för kulturens, konstnärlighetens och framtida generationers skull.

Kajsa Crona
Adj professor, Chalmers
Regionchef, Tengbom, Göteborg