Thorbjörn Hammerth: Återbruksparadoxen

KRÖNIKA | Thorbjörn Hammerth menar att dagens bruksvärdessystem motverkar återbruk eftersom bolag ekonomiskt gynnas av att riva ut fungerande material i stället för att bevara och uppdatera dem. Han efterlyser en gemensam förändring där även hållbara renoveringar kan ge rimlig hyreshöjning och därmed skapa incitament för minskad klimatpåverkan.

Vi står mitt i en av vår tids största omställningar. De flesta ledande bostadsbolag arbetar aktivt för att minska sitt klimatavtryck, och flera har satt kurs mot att bli klimatneutrala eller till och med klimatpositiva till 2030. Redan nu anpassas bostadsområden för extremväder som inte längre är något framtidsscenario – det räcker att nämna Gävle 2021 för att förstå att det redan är här.

Återbrukstrappans logik
I denna omställning spelar återbrukstrappan en central roll. Den är enkel till formen men kraftfull i sin konsekvens: bevara först, återbruka sen, och återvinn bara när inget annat längre är möjligt. Modellen är en mental karta över hur vi hanterar våra resurser bäst. Allra högst upp – det mest klimatsmarta – står bevarandet. Att helt enkelt låta det som redan finns fortsätta vara kvar. Ingen rivning, ingen transport, inga nya material som behöver tillverkas. Kan man inte bevara flyttar man sig ett steg ned: direkt återbruk, där en produkt lyfts ur sitt sammanhang och används som den är någon annanstans. Därefter kommer återbruk efter bearbetning – att reparera, slipa, måla om, väcka liv i det som redan finns.

När systemet motverkar målet
Först när återbruket inte längre är möjligt går vi vidare till materialåtervinning, där produkter bryts ner till råvara. Ännu längre ner finns energiutvinning, och längst ner i trappan, på botten, den plats vi helst vill undvika: deponi. Så långt är allt logiskt. Trappan är en fin symbol för cirkulärt tänkande. Men i verkligheten ritas den ofta om av en kraft som inte alltid följer logik: våra regelverk.

Pilotprojektet i Göteborg
Bostadsbolaget i Göteborg tog nyligen hem Sveriges Allmännyttas klimatpris. Anledningen var ett pilotprojekt där man klimatberäknade hyresgästernas tillval i samband med köksrenoveringar och visade hur klimatpåverkan drastiskt kunde minska om hyresgäster ”knuffades” mot mer klimatsmarta alternativ. Tanken var att skapa ett nytt sätt att lyfta värdet av bevarade material i förhandlingar med Hyresgästföreningen.

Paradoxen blir tydlig
För här finns en nöt som är svår att knäcka: bruksvärdessystemet. Att värdera ett bevarande – alltså att behålla goda material och ytor som bara behöver fräschas upp – är i dagens system näst intill omöjligt.

Om ett bostadsbolag väljer att reparera och fräscha upp ett kök räknas det som vanligt underhåll. Ingen höjd standard, ingen hyreshöjning.  Detta ska ligga i vanligt underhåll. Väljer samma bolag istället att riva ut allt och sätta in helt nya – ibland till och med billigare – material, anses standarden höjas. Då blir det däremot full hyreshöjning, ofta närmare en tusenlapp i månaden för hyresgästen. Vissa bolag blåser ut allt så fort man har tomma lägenheter för att justera upp hyran. Inte speciellt hållbart men helt i linje med systemet.

En absurd belöningslogik
I pilotprojektet gjorde man till och med egna hållbarhetstester. Under kontrollerade former kastade man ner gamla och nya köksluckor från tredje våningen och hoppade på dem – en sorts lightversion av Möbelfaktas tester. Resultatet var lika talande som det var ironiskt: de äldre materialen höll bättre än de nya. Och där står vi nu, med en paradox som nästan är satirisk. Om ett bolag river ut fullt fungerande material blir det ekonomiskt belönat. Om det istället sparar och förnyar får det – ingenting. Det är inte bara ologiskt. Det är klimatosmart.

Vägen framåt
Jag menar att det är dags att treparten – allmännyttan, Hyresgästföreningen och de privata fastighetsägarna – vågar enas om en rimlig förändring. Om ett bolag lägger lika mycket pengar på att uppdatera befintligt material som det hade kostat att installera nytt, borde detta också ge utrymme för en hyreshöjning. En lägre än vid totalt byte, ja – men ändå en höjning som motsvarar den verkliga kostnaden och som speglar den klimatnytta som bevarandet innebär.

Ett gemensamt ansvar
På så sätt får bolagen incitament att återbruka mer. Hyresgäster som vill kan få en liten hyreshöjning istället för en stor, och slipper tvingas på helt nya köksinredningar som både kostar mer och ofta har kortare livslängd. Samtidigt minskar klimatpåverkan rejält. En hel bransch skulle kunna ta kliv i rätt riktning om vi vågar ompröva principerna för hur vi värderar standard, resursanvändning och klimatnytta. Det är dags nu och något som allt fler hyresgäster efterfrågar.

Thorbjörn Hammerth,
Vd Familjebostäder och Tf Vd Bostadsbolaget