Även staten behöver rycka in med tydlighet när det mest osannolika inträffar

LEDARE | En blick i backspegeln visar att det som ser ut att vara det mest osannolika har en förbluffande förmåga att inträffa i verkligheten.
Låt mig ta ett par exempel, dock med risk för att en höstmorgon som denna vara lite nostalgisk över sommar och svunna tider. 

I mitten av 1980-talet hade jag mitt första sommarjobb. Jag och min storebrorsa hade fått jobbet att måla om en nybyggd förskola i Östhammar. Förskolan hade byggts under vintern men den förmålade träpanelen hade levererats i fel kulör och nu skulle ommålning ske inför besiktningen. Brorsan hade precis tagit körkort och vi fick låna vår mammas gamla Volvo PV att ta oss från Uppsala ut till Östhammar. Det dånade om motorn på den gamla PV:n när brorsan slängde i trean och körde om en lastbil på flygrakan strax efter Gimo i den tidiga sommarmorgonen.

Även om det var sommar och sol när detta utspelar sig så var det kalla kriget hela tiden närvarande. Sovjetunionens ishockeylag var i princip oslagbart och några tecken hos gemene man att världsordningen skulle förändras fanns inte. Att hotet från öst helt plötsligt skulle försvinna var helt osannolikt – hela samhället förberedde sig på det värsta. Förskolan som vi hade i uppgift att måla om var därför inte bara en förskola, i den fanns även ett skyddsrum. Bekostat av staten. Ett av förskolans rum hade betydligt kraftigare väggar av betong, mindre fönster som kunde täckas för med tjocka stålluckor och en särskild ventilationsanläggning kunde monterades upp om det blev skarpt läge. Beredskapen var en del av vardagen. Även nybyggda bostadshus som anmodades ha skyddsrum fick dessa bekostade av staten som en viktig del av beredskapen och totalförsvaret. Även drift och underhåll av skyddsrummet stod staten för.

Några nya skyddsrum byggdes förstås inte, de gamla började förfalla och i många bostadshus blev de till förråd fyllda av cyklar och annat

Så hände det som ingen trodde skulle hända, bara några år senare: Sovjetunionen föll och den gamla hotbilden mot Sverige försvann. Både flygrakor och skyddsrum blev påminnelser om tider som flytt. Beredskapslagren tömdes. Försvaret monterades till stora delar ned. Några nya skyddsrum byggdes förstås inte, de gamla började förfalla och i många bostadshus blev de till förråd fyllda av cyklar och annat. Till och med den allmänna värnplikten togs bort till slut.

Det var helt enkelt osannolikt att vi skulle hamna där igen, hotet från öst var borta! Men så, några decennier senare: Ja, så händer det i alla fall, det som inte skulle hända.

Samhällets sammanlagda motståndskraft är en avgörande faktor, det visar erfarenheterna från Ukraina

Idag måste beredskapen åter bli en del av vår vardag och den nya lagen om skyddsrum och skyddade utrymmen började gälla den 1 juli. Lagen är ett viktigt steg, men fortfarande finns många oklarheter och det läggs också över orimliga kostnader på fastighetsägaren. Lagen innebär bland annat att ägare till byggnader med skyddsrum, efter föreläggande, ska göra en förenklad kontroll. Den uppgiften ersätts inte ekonomiskt, och för en bostadsrättsförening betalas den i slutändan av medlemmarna. Många skyddsrum är byggda för en annan tid och en annan hotbild, och det räcker inte att staten finansierar enstaka åtgärder. Det som behövs är en transparent finansieringsmodell som står i proportion till det ansvar, de kostnader och de risker som läggs på fastighetsägarna. Alla har på ett eller annat sätt ett ansvar för att bidra till totalförsvaret. Samhällets sammanlagda motståndskraft är en avgörande faktor, det visar erfarenheterna från Ukraina.

Skyddet av civilbefolkningen är i grunden ett statligt ansvar och skyddsrummen är en viktig del i det skyddet. Då är det också rimligt att staten och inte fastighetsägarna tar de kostnader som är avsedda för det gemensamma skyddet, så som det tidigare fungerade. Ett skyddsrum i en bostadsrättsförening är inte bara till för de boende i föreningen utan för dem som befinner sig i området. När det gäller skyddsrummens upprustning och underhåll behövs en långsiktig planering, tydliga prioriteringar och finansiering som motsvarar de faktiska behoven, ifall det mest osannolika skulle inträffa.

Vardagen måste fungera, då stärks också motståndskraften.

Att bygga ett skyddsrum i en förskola får man i efterhand medge var både smart och väldigt vardagsnära och kan inspirera till skyddade utrymmen som nu står på agendan. Att det skyddade utrymmet både är lättillgängligt och bekvämt ska verkligen inte underskattas. Vardagen måste fungera, då stärks också motståndskraften.

Apropå det här med osannolikhet. Det jag och brorsan inte visste något om den sommaren i mitten av 1980-talet var att vi gladeligen åkte runt i en blivande guldklimp. Rosten hann i kapp den gamla PV:n under det tidiga 90-talet och den såldes för en symbolisk summa till en entusiast som skulle renovera den. För några år sedan dök den upp igen. Den som då ägde bilen gjorde en efterforskning och kontaktade tidigare ägare för att fullborda historiken kring bilen. Det visade sig att detta vara en Volvo PV 544 Sport med benämningen G. Det där med G är viktigt, det är den mest eftertraktade modellen bland samlare. Kort efter det såldes den, då för en smärre förmögenhet. Men om allt detta, Sovjetunionens fall och så vidare, hade vi ingen aning om där och då. Och det mest osannolika har en tendens att inträffa i verkligheten.

Håkan Andersson
Redaktionsmedlem, Bostadspolitik.se
Ansvarig för bostadspolitik på Riksbyggen, en av Bostadspolitik.se:s ägare