Pontus Ekerljung: Skogen kan bli de rödgrönas gemensamma bostadsprojekt

LEDARE | De rödgröna partierna står långt ifrån varandra när det gäller hyressättning, men det finns andra bostadsfrågor där de kan hitta varandra.
En nationell strategi för att förädla mer svensk skog till klimatsmarta bostäder skulle kunna förena näringspolitik, klimatpolitik och bostadspolitik i ett projekt som passar alla fyra partier.

Har du koll på talmannens fikastrategi? Om du följer svensk politikrapportering vet du säkert att han började med att bjuda på sockerkaka med äpplen, blåbär och rabarber från den egna trädgården för att sedan gå över till att enbart servera vatten. Kanske har du också snappat upp att tre av fyra svenskar anser att det är fel att inte längre bjuda på fika (enligt en undersökning från den givetvis helt opartiska branschorganisationen Sveriges bagare och konditorer).

Lika mycket som skrivits om talmannens fika, lika lite har funnits att läsa om den mer substantiella frågan: Vilken politik skulle de aktuella regeringsunderlagen faktiskt kunna komma överens om?

Välkända knutar
De partier som i valrörelsen ställde sig bakom Magdalena Andersson som statsminister fick i valet en majoritet av riksdagens 349 mandat. Ändå föll Andersson väntat i den första statsministeromröstningen 15 oktober. Knuten är välkänd: C säger nej till en regering med V, V säger nej till en regering utan V.

Att det finns stora politiska skillnader mellan dessa två partier har knappast någon missat. På den klassiska höger-vänsterskalan står de så långt ifrån varandra som det går i svensk politik. Att partierna ändå ställer sig bakom samma statsministerkandidat beror givetvis på att svensk politik inte längre bara handlar om höger och vänster i ekonomisk mening.

Det räcker uppenbarligen för att ställa upp bakom samma statsministerkandidat, men inte för att ställa upp bakom samma politiska helhet

Den värderingspolitiska dimension som fått alltmer utrymme i både svensk och internationell politik brukar beskrivas med skalan GAL/TAN – från grönt, alternativt och liberalt till traditionellt, auktoritärt och nationalistiskt. Att se på politiken som en fyrfältare är inget nytt påfund, men under 2000-talet har avstånden på GAL/TAN-skalan vuxit kraftigt, samtidigt som en förändrad omvärld gjort dimensionen allt viktigare för väljarna. Inget svenskt parti har gjort en så tydlig ompositionering som C till följd av detta. Statsvetare beskriver idag C som ett GAL-högerparti: ekonomiskt till höger, värderingsmässigt nära MP och V. Det räcker uppenbarligen för att ställa upp bakom samma statsministerkandidat, men inte för att ställa upp bakom samma politiska helhet.

Frågan är därför vilken gemensam politik som skulle kunna bli verklighet om dessa partier lyckas lösa ut de knutar som nu lamslår svensk politik. Bostadspolitiken är ett av de områden där skillnaderna varit tydligast. Det var frågan om fri hyressättning i nyproduktion som fick V att kroka arm med M och rösta bort regeringen 2021, vilket blev början på slutet för Januariavtalet. Det verkar minst sagt osannolikt att Nooshi Dadgostar och Elisabeth Thand Ringqvist skulle hitta ett gemensamt projekt kopplat till hyressättning, men det finns andra områden kring bostadsfrågan där åsiktsskillnaderna mellan de rödgröna partierna är betydligt mindre.

Kommunerna gick före
Ett exempel på ett politiskt projekt som skulle passa alla fyra partier är en strategi för att förädla mer av den svenska skogen till klimatsmarta bostäder i Sverige. En fråga som dessutom är lika mycket näringspolitik och klimatpolitik som bostadspolitik.

Idén är inte ny, men det är lokalt som den har slagit rot. Över 30 kommuner uppgav i en enkät 2023 att de har, eller arbetar med att ta fram, en liknande strategi. Växjö har haft träbyggnadsstrategier i över 20 år. Den senaste, från 2018, visar på en intressant utvecking: från ett mål om att hälften av nybyggnationen ska vara träbaserad till att prioritera byggnader med lägst klimatpåverkan, mätt med livscykelanalys.

Vem får betalt för lägre utsläpp?
När utsläppen kopplade till nybyggda hus diskuteras, är utgångspunkten ofta hur mycket energi huset kommer att använda. Men enligt IVL Svenska Miljöinstitutet kommer ungefär hälften av en byggnads klimatpåverkan under hela livscykeln från byggprocessen – och av den står tillverkningen av byggmaterial för 80–85 procent.

Behovet av politik på området bygger på ett systemfel

Klimatdeklaration krävs sedan 2022, och i maj föreslog Boverket, som följd av EU:s byggnadsdirektiv EPBD, redovisning av hela livscykelns klimatpåverkan från 2028 och gränsvärden från 2030. Beslutet ligger på nästa regering att fatta. Som jag har skrivit här tidigare riskerar dock låga gränsvärden att bromsa företagens innovation om de inte kompletteras med ett politiskt klimatmål för sektorn.

Behovet av politik på området bygger på ett systemfel. Samhället vill att byggsektorns utsläpp ska minska, men i det enskilda projektet är det markpris, finansiering, produktionskostnad och möjlig hyra som avgör om huset blir av. Om lägre klimatpåverkan är ett samhällsmål, hur säkerställer vi att den också får ett värde för den som faktiskt minskar utsläppen? Byggkrediter, investeringsstöd och offentlig upphandling – verktyg flera av partierna redan föreslår – skulle vara möjliga att koppla till verifierad klimatprestanda, för att skapa effektiva lösningar och tydliga incitament.

Där skogen skaver
Sverige står för omkring 13 procent av världshandeln med sågade trävaror. Ändå hade bara en tiondel av den nybyggda ytan i flerbostadshus trästomme 2025. Ska ett av Europas stora skogsländer nöja sig med att exportera råvara och halvfabrikat, eller finns ett större värde i att inom landet utveckla teknik, produktionssystem och kompetens för nästa generations byggande?

Biologisk mångfald, kolinlagring över tid och andra användningar av råvaran konkurrerar om samma träd

Men trä är inte automatiskt klimatsmart. Skogens nettoupptag av koldioxid minskade kraftigt 2010–2021, främst på grund av lägre tillväxt men också hög avverkning. När avverkningen sedan föll till den lägsta nivån på tio ökade upptaget igen. Ändå bedömde Naturvårdsverket i juni att det är fortsatt osäkert om Sverige klarar sitt EU-åtagande för skog och mark till 2030. Biologisk mångfald, kolinlagring över tid och andra användningar av råvaran konkurrerar om samma träd.

Det är ingen garanti för en överenskommelse, men det är en möjlig utgångspunkt för ett gemensamt bostadspolitiskt projekt

Här finns också den politiska konflikten. MP vill främja ett variationsrikt skogsbruk och har stort fokus på biologisk mångfald, C betonar äganderätt och aktivt skogsbruk, S ligger någonstans mellan dessa två, V är mindre aktivt i skogsfrågan men lägger sig ofta nära MP när frågan ställs. Trots dessa skillnader finns en gemensam nämnare kring vad skogen ska användas till. S vill ha en bioekonomistrategi för högre förädlingsvärde, MP vill att virket går till långlivade produkter, V har föreslagit stöd för klimatsmarta hyreshus i trä och C har drivit träbyggnadsstrategier på flera håll i landet. Det är ingen garanti för en överenskommelse, men det är en möjlig utgångspunkt för ett gemensamt bostadspolitiskt projekt.

Ett projekt att vara för
En nationell träbyggnadsstrategi behöver inte innebära att staten föreskriver trä. Den kan handla om forskning, kompetens, industrialisering, export och att undanröja hinder – medan klimatstyrningen premierar verifierbar klimatprestanda oavsett material. Politiken behöver vara både teknikneutral och våga ha en industriell strategi.

Strategin kan också rymma den typ av regelförenklingar som är centrala för Centerpartiets bostadspolitik, eftersom industriellt träbyggande möter hinder som platsbyggen slipper. Att Nooshi Dadgostar redan 2018 tog upp transportreglerna för husfabriker i riksdagen visar att detta kan vara en fråga där samsyn redan finns.

Vill de rödgröna partierna göra Magdalena Andersson till statsminister behöver väljarna förstå vad de är för tillsammans, inte bara vad eller vilka de är emot

Vi vet ännu inte vilka partier som kommer att ingå i nästa regering eller hur deras kompromisser kommer att se ut. Men en fungerande regeringsbildning kräver mer än en statsminister som flera partier kan tolerera. Den kräver sakpolitiska projekt där olika utgångspunkter kan mötas. Vill de rödgröna partierna göra Magdalena Andersson till statsminister behöver väljarna förstå vilken politik de gemensamt är för, inte bara vilken politik de gemensamt är emot.

Allt är redan sagt om vilket fika partiledarna kan få hos talmannen. Nu är det dags att prata om vilken politik väljarna kan få de närmaste fyra åren.

Pontus Ekerljung
Redaktionsmedlem, Bostadspolitik.se
Hållbarhets- och kommunikationschef, K2A, en av Bostadspolitik.se:s ägare