Stefan Attefall: Bostad först NU!
LEDARE | Hemlöshet är något som länge präglat den bostadspolitiska debatten.
Med hemlöshet avses, enligt Socialstyrelsen, fyra kategorier:
- Akut hemlöshet – personer som sover i offentliga lokaler, utomhus eller i trappuppgångar eller på akutboenden, härbärgen, etcetera.
- Institutionsvistelse och stödboende – personer som är utan bostad inför planerad utflytt.
- Långsiktiga boendelösningar – boenden ordnade av socialtjänsten.
- Eget ordnat kortsiktigt boende – inneboende hos bekanta/släkt/familj eller boende i andra hand utan kontrakt eller med tillfälligt kontrakt.
Socialstyrelsens senaste hemlöshetskartläggning från 2017 visade att cirka 33 000 personer levde i någon form av hemlöshet. En siffra som säkerligen är högre i dag eftersom befolkningen ökat och bostadsbrist och trångboddhet tilltagit.
Utgångspunkten är att hemlösa personer har samma behov av ett tryggt långsiktigt boende som andra, oavsett om de har andra problem utöver bristen på bostad
Att kartlägga hemlöshet är svårt, liksom att åtgärda problemet, eftersom orsakerna är mångfacetterade. Men en metod som via erfarenhet och forskning visat sig vara framgångsrikt är Bostad först-konceptet. Metoden innebär att personer i akut hemlöshet erbjuds en bostad i kombination med frivilliga och individuellt anpassade hjälpinsatser. Utgångspunkten är att hemlösa personer har samma behov av ett tryggt långsiktigt boende som andra, oavsett om de har andra problem utöver bristen på bostad. Ett tryggt boende är ibland också en förutsättning för att stöd och vård i olika former ska ha effekt.
Alliansregeringen lät en nationell samordnare under åren 2012–2014 åka runt i kommunerna för att sprida strategin Bostad först och främja samarbete mellan olika delar av kommunen och med statliga myndigheter. Den socialdemokratiska regeringen beslutade om en nationell hemlöshetsstrategi för perioden 2022–2026 med inriktning att minska antalet vuxna och barn som befinner sig i hemlöshet samt att förebygga att fler blir hemlösa. Regeringen avsatte 30 miljoner kronor för detta ändamål.
Nu har den nya regeringen både bekräftat att den fortsätter med hemlöshetsstrategin och aviserat en förstärkning av insatserna med ytterligare 40 miljoner kronor årligen de närmaste åren.
Det är alltså ute i kommunerna arbetet mot hemlöshet ska ske. Statens roll är att stödja, sprida information och goda erfarenheter. Självklart påverkas kommunernas förutsättningar att arbeta mot hemlöshet av den nationella bostadspolitiken och de allmänna ekonomiska förutsättningarna för kommunerna. Det underlättar knappast om en kommun är ekonomiskt trängd och bostadsbristen växer, men å andra sidan visar erfarenheterna att kommunernas agerande gör skillnad, oavsett de yttre omständigheterna. Är det så att det är första gången som stadsbyggnadskontoret och socialförvaltningen samtalar om hemlöshet i en kommun, som den nationella hemlöshetssamordnaren kunde notera redan 2012, så finns det uppenbart en del utvecklingsarbete att göra i en del kommuner.
Vi vet av erfarenhet att de gärna medverkar om två villkor är uppfyllda; de får täckning för sina kostnader och det är lätt att kontakta kommunen när problem dyker upp
Kommunernas roll är central. Och kommunernas arbete mot hemlöshet handlar, som så mycket annat inom bostadspolitiken, om samspel och samordning. Men det är även viktigt hur en kommun agerar när man ger sig i kast med att förverkliga Bostad först. De som erbjuds en bostad måste självklart följas upp av sociala stödinsatser, de boende måste placeras i bostäder spridda i kommunen och inte lokaliseras till redan utsatta områden där många andra med exempelvis beroendeproblematik finns. Privata fastighetsägare måste engageras för att därigenom sprida ut klienterna. Vi vet av erfarenhet att de gärna medverkar om två villkor är uppfyllda; de får täckning för sina kostnader och det är lätt att kontakta kommunen när problem dyker upp. Det sistnämnda är ofta en förbisedd faktor när fastighetsägare slussas runt till olika delar av kommunen för att hantera problem eller får svag respons när de söker kontakt.
Ett problem som socialtjänsten brottas med är att deras budget är snål, alltså vill de hyra bostäder med låga kostnader. Dessa bostäder finns och är relativt tillgängliga i redan så kallade utsatta miljonprogramsområden. Att hyra nyproducerade lägenheter eller i områden med högre lägenhetsstandard är både dyrare och kan väcka mer av irritation bland väljarna. Varför ska vissa gå före i lägenhetskön? Varför ska de som inte kan betala sin hyra själv bo så här fint? Det krävs alltså både pedagogisk förmåga och ett politiskt mod för att driva dessa frågor. Återigen handlar bostadspolitik ofta om det politiska ledarskapet på kommunal nivå.
Stefan Attefall
Chefredaktör, Bostadspolitik.se