Emma Hult: Bostadspolitiken behöver handla om mer än att bygga nytt
KRÖNIKA | Emma Hult menar att fokus på nyproduktion som lösning på bostadsbristen riskerar att både missa de mest utsatta och förvärra klimatproblemen. I stället vill hon se en bostadspolitik som prioriterar bevarande, ombyggnad och cirkulära lösningar – och som vågar ifrågasätta rivning som norm.
Jag vet inte om jag verkligen önskar att bostadspolitiken blir en fråga i valet 2026, eftersom jag inte är säker på att nationella politiker som slits mellan olika intressen kommer vara bäst på att göra det som behövs.
Det ligger nämligen en ordentlig utmaning i att samtidigt som för många människor inte har ett tryggt hem, så blir klimatavtrycket gigantiskt när vi tänker lösa bostadsbristen genom nyproduktion. Titt som tätt rapporteras det om tomma lägenheter. I min hemkommun kunde vi läsa om att över 100 av Trelleborgshems lägenheter stod tomma den 1 juli och det är inte bara i Trelleborg det ser ut så. Även om det fortfarande finns behov av fler bostäder, så är vi tillbaka i ett läge där behovet inte är lika stort på alla orter som det var för några år sedan. Inte minst på grund av nuvarande migrationspolitik. Dessutom har människor som står utan ett tryggt hem idag tyvärr inte råd att efterfråga de lägenheter som står tomma.
I den senaste Circularity Gap Report görs en uppskattning av det värde som går förlorat i den svenska linjära ekonomin. Rapporten tas fram av Circle Economy och Rise på uppdrag av innovationsprogrammet Re:Source som är ett systerprogram till innovationsprogrammet ShiftSweden som jag leder.
Enligt rapporten går värden motsvarande cirka 180 miljarder kronor förlorade varje år
I rapporten pekas bygg- och fastighetssektorn ut som Sveriges största slöserisektor. Enligt rapporten går värden motsvarande cirka 180 miljarder kronor förlorade varje år. Det motsvarar nästan 40 procent av sektorns potentiella värde kan vi läsa om i Fastighetsnytt.
För mig är det här inte speciellt förvånande och inte heller något nytt. Redan som riksdagsledamot efter valet 2014 försökte jag lyfta utmaningarna med att byggsektorns klimatpåverkan var så mycket större än bara energianvändning och den påverkan som uppstår i samband med nyproduktion. Självklart var det bra att vi då tog steget att adressera utmaningarna med nyproduktion. Men samtidigt säger begränsningarna i nuvarande klimatdeklarationer för just nyproduktion en del om hur det gick i förhandlingsrummet. Och regelverket blev ju ännu mer avskalat efter moderaternas hyvling i riksdagen.
Så vad kan vi då göra? Jo, vi måste sluta riva fungerande byggnader som istället kan renoveras och byggas om. Vi måste utveckla ett regelverk som förhindrar att byggnader får stå och förfalla, så att det sedan inte ska bli någon diskussion om deras värde när de rivs. Vi behöver få till ett system där det är svårare och dyrare att riva något befintligt till förmån för något nytt. Idag är det tvärtom.
Vi behöver gå från resurskrävande linjära samhällsbyggnadsprocesser till hållbara och värdeskapande cirkulära affärsmodeller
Jag är medveten om att vi har byggt upp en ekonomi där riva, skövla, gräva bort för att kunna bygga nytt av nya material är det som lönar sig absolut mest. Men så kan vi inte fortsätta.
Vi behöver gå från resurskrävande linjära samhällsbyggnadsprocesser till hållbara och värdeskapande cirkulära affärsmodeller. Alltså hitta sätt som gör det mer lönsamt att bevara, optimera, bygga om, bygga till, bygga på för att på så sätt ta hand om resurser som vi redan använt. Att återbruka byggmaterial är så klart en viktig del, men bäst av allt är ju om vi kan underhålla byggnaderna där de står så de kan få fortsätta finnas kvar.
Det skulle inte bara vara toppen för klimatet. Utan troligen också göra kostnaden lägre för de bostäder vi kan skapa i byggnader som annars skulle rivas. För att det ska bli möjligt krävs det kunskap och projekt. Men också politiker som vågar göra annorlunda och släppa sin bild av vad bostadspolitik är, hur bostadsbristen ska lösas och istället vågar lita på de aktörer som går före. Och när vi väl bygger nytt, vilket vi så klart kommer fortsätta att göra, då måste vi se till att vi bygger hållbart och flexibelt för framtiden. I januari öppnar vi i innovationsprogrammet ShiftSweden en ny möjlighet att söka pengar för just sådana projekt, här kan du läsa mer om det om du är nyfiken.
Och jo, visst hoppas jag att bostadspolitiken ska komma upp på den politiska agendan inför valet. Men snälla, låt det då inte bara handla om antalet nyproducerade bostäder, utan låt oss debattera allt annat som också behöver göras.
Emma Hult
Tidigare riksdagsledamot, ordförande i civilutskottet och bostadspolitisk talesperson för Miljöpartiet, nu programledare hos IQ Samhällsbyggnad.