Henryk Katz: Byggkrisen sitter inte i regelverken – utan i vårt sätt att tänka

DEBATT | Förändrade regelsystem skulle lösa byggkrisen i Sverige. För att på allvar minska bostadsbristen, förtäta storstäder och bygga nationella stoltheter krävs dock att psykologin bakom besluten förändras, skriver Henryk Katz, creative director samt industri- och grafisk designer.

I en debattartikel skriver Jan Jörnmark och Lennart Weiss (SvD, 29/12) att den svenska byggkrisen kan avhjälpas med förändrade regelverk. Jörnmark och Weiss menar att byggplaner grusas på grund av riksintressen, plan- och bygglagen samt miljökonsekvensbeskrivningar, som alldeles för ofta används som ursäkter och tillsammans försenar och försämrar arkitekturen och bostadsförsörjningen.
Men det strukturella kan endast förändras om tänkandet bakom det förändras. Jag saknar analysen av psykologin bakom regelverken.

Jag menar att det finns en betydande dos självgodhet, revirtänk och beslutsångest i svenska beslutsprocesser, inte minst i byggsammanhang. Det tankegods som ligger bakom besluten är dock fullt synligt inbyggt i bebyggelsen omkring oss. Jantelagen är huvudförklaringen.

Fokus ligger på att skapa harmoni och konsensus i stadsbyggandet, snarare än kreativitet, variation och storstadspuls

I Sverige verkar beslutsfattare tillämpa samma psykologiska kriterier på stadskärnor som på boendeområden och enskilda (solitärer) byggobjekt. Fokus ligger på att skapa harmoni och konsensus i stadsbyggandet, snarare än kreativitet, variation och storstadspuls.
Allt detta som vi svenskar väljer att resa utomlands till, just för den urbana kickens skull.

Smälta in betyder i praktiken att byggnaden inte syns

Många byggnader i Sverige skulle kunna göra oss stolta, om det inte vore för just jantelagen vid beslutsprocessen. I fallet Moderna Museet krävdes av arkitekten Rafael Moneo att hans design skulle smälta in i befintlig miljö. Smälta in betyder i praktiken att byggnaden inte syns. Det ledde till att ett potentiellt objekt för nationell stolthet reducerades till, i bästa fall, en arkitektonisk gäspning.

En mycket dyr gäspning, då den kostade nästan lika mycket som Bilbaos Guggenheim och blev därmed ett av dåtidens dyraste museiprojekt. Detta samtidigt som Guggenheimbygget i Bilbao gav upphov till den numera världsberömda ”Bilbao-effekten” – en signaturbyggnad som både innebär tusentals nya jobb och intäkter till staden i miljardklassen per år. Och inte minst satte staden Bilbao på världskartan till invånarnas berättigade stolthet.

Stockholm är i stora delar en mycket vacker stad, men dess urbana utveckling av i dag ger inte många tillfällen till stolthet

I Sverige finns ett enda exempel på motsvarande effekt i modern tid: Turning Torso i Malmö. En enda spektakulär byggnad lyfte bokstavligen hela regionen och gav den det mest värdefulla psykologiska lyftet, en framtidstro. Stockholm är i stora delar en mycket vacker stad, men dess urbana utveckling av i dag ger inte många tillfällen till stolthet. Det återspeglas i internationella jämförelser av alla de slag.

Köpenhamn finns som nummer två på listan över världens tio städer med högsta trivselfaktor (boende- och livskvalitet). Likväl utnämnde Stockholms stad sig själv 2004 till Capitol of Scandinavia. Det räcker dock med att besöka Oslo, Köpenhamn eller Helsingfors för att inse den oavsiktliga ironin i namnet.

Ett annat exempel på utmaningar är när Stockholms stadsbibliotek skulle byggas ut. Planerna stoppades då byggnaden utsågs till ett byggnadsminne 2017. Gott så.

Det finns överallt i världen byggnadsminnen, som inte får byggas ut eller byggas om. Därför har våra skandinaviska grannar, med vetskap om historik och kulturmärken, renoverat och bevarat de gamla men också byggt nya bibliotek. De insåg nämligen att det krävs modern arkitektur för att lösa den funktionella och konceptuella utvecklingen av begreppet bibliotek. På listan över 10 mest innovativa bibliotek i världen finns två norska bibliotek, ett finskt och ett danskt.

Kort och gott skulle ett förändrat synsätt på byggande kunna råda bot på byggkrisen. I Sverige försöker man, mot bakgrund av jantelagen och in i absurdum drivna konsensustänket, göra alla nöjda. Men det är en omöjlighet, i realiteten blir ingen nöjd. Den enda fördelen med en kompromiss är att den momentant ”löser” ett problem. På skuggsidan är det faktum att man får leva med kompromisser otroligt länge.

För att de nödvändiga strukturella förändringarna av byggpolitiken ska bli verklighet behöver man med andra ord först förändra det bakomliggande tankegodset.

Henryk Katz
Creative Director, industri- och grafisk designer