De unga demonstrerar inte – de stannar kvar i barndomsrummet

17 nov 2026

Dela

Kopiera sidlänk
Ledarskribenten Therese Nerlund är mark- och exploateringschef och bostadspolitisk expert på Wallenstam, en av Bostadspolitik.se:s delägare.

I Barcelona, Madrid och Berlin går människor ut på gatorna i protest mot bostadsläget.
I Sverige bor 184 000 unga vuxna kvar hemma mot sin vilja – ändå lyste bostadsfrågan med sin frånvaro i valrörelsen.
Nu måste kommunerna våga planera för fler bostäder, innan missnöjet når även våra gator.

Runt om i Europas städer demonstreras det. I Frankrike är det situationen i skolan som fått studenter att gå man ur huse. I Barcelona och Madrid är det bostadsfrågan. Även i Berlin har människor samlats i demonstrationer för att visa sitt missnöje mot bostadssituationen i staden.

Vi hade nyligen val i Sverige och bostadsfrågan debatterades knappt alls, detta trots att 184 000 unga vuxna bor kvar hos sina föräldrar fast de vill flytta. I Stockholms län är det var tredje ung vuxen som bor hemma. Mer än 90 procent vill men kan inte flytta hemifrån. Det innebär att omkring 64 000 unga vuxna stockholmare inte kan börja sitt vuxenliv som de vill.

Unga som bor kvar i sitt barndomsrum går inte ut på gatorna. I stället skjuter de upp sina liv

En skillnad mellan Europa och Sverige är att svenskarna inte visar sitt missnöje i det offentliga på samma sätt. Kanske kan man utläsa missnöjet som finns genom att man även i Sverige sett att ytterpartierna har fått mer utrymme. Eller är det helt enkelt så att vi bara accepterat att det ska vara svårt att få en bostad? Unga som bor kvar i sitt barndomsrum går inte ut på gatorna. I stället skjuter de upp sina liv: De väntar med att flytta ihop, avstår från jobb på annan ort och tvekar inför att bilda familj. Det är en kostnad som inte syntes i valrörelsen, men som drabbar både dem och samhället i stort.

Valrörelsen i tillväxtkommuner har präglats av kritik mot byggprojekt. Där kritiken varit som hårdast har oppositionen vuxit och det har blivit maktskifte i en del av de kommunerna. Och i kommuner med en byggkritisk ledning har de styrande stärkt sin redan starka ställning. Många partier kommer att se detta som en framgångsmodell. Risken är att fler inspireras att driva kampanjer mot byggande.

Det är klart att fastighetssektorn måste ställa sig några självkritiska frågor – har vi byggt tillräckligt fina och bra projekt?

När många väljare känner att det är de frågorna som gör att man lägger sin röst på ett parti måste man ta det på allvar. Då är det förståeligt att politiker vill komma med svar på väljarnas kritik mot projekt som byggs på naturmark, projekt som bidrar till ökad trängsel på vägarna eller projekt som inte bidrar till en vackrare stadsbild. Det är klart att fastighetssektorn måste ställa sig några självkritiska frågor – har vi byggt tillräckligt fina och bra projekt?

Jag tror att en viktig bakgrund till att vi nu ser denna trend är att det har byggts mycket de senaste tio åren, även om takten har avtagit. Men lägger man samman all utveckling som varit i tillväxtregionerna har det byggts mycket utifrån väljarnas perspektiv.  Det är också i tillväxtregioner det har gått att starta projekt eftersom marknadsförutsättningarna varit bättre här än i övriga landet.

Samhället behöver förutsättningar för att bygga fler bostäder som unga faktiskt har möjlighet att flytta in i, innan missnöjet når även våra gator

Takten framåt kommer av naturliga anledningar att bli långsammare. Det är drivet både av demografiutvecklingen och en mer ansträngd ekonomi. Men det som gör mig orolig är om man under den kommande mandatperioden inte lyckas ha flera tankar i huvudet samtidigt. I tillväxtregionerna måste politiken ha mod att planera för fler bostäder trots att det just nu finns väljare som gärna ser att takten avtar. Som politiker har man ett större samhällsansvar. Med en lägre tillväxt står vi som samhälle inför en betydligt större utmaning och de unga får det definitivt än svårare att flytta hemifrån. Samarbetet mellan kommunerna och fastighetsbolagen måste bli än bättre, så vi bygger det som invånarna kan acceptera och som efterfrågas. Vi har ett gemensamt ansvar för att medborgarna ska känna sig trygga med nya grannar i fina projekt som passar in omgivningarna.

Den nya mandatperioden måste bli den då kommunerna återigen tar sitt ansvar för att planera och inte stoppa byggen. Samhället behöver förutsättningar för att bygga fler bostäder som unga faktiskt har möjlighet att flytta in i, innan missnöjet når även våra gator.

Therese Nerlund
Mark- och exploateringschef och bostadspolitisk expert på Wallenstam, en av Bostadspolitik.se:s delägare

cross