Debattörer varnar för smygförtätning – Timbro ser nimbyism

Förtätningen av Stockholms villaområden har blivit föremål för debatt på SvD Debatt. Företrädare för Mälarhöjdsföreningen vill att stadsbyggnadsnämnden tar större kontroll över utvecklingen – medan Timbro i en replik menar att problemet snarare är för mycket politisk styrning.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet riktar Thore Hansson, ordförande i Mälarhöjdsföreningen, Karl-Erik Jonasson, sakägare och granne till fastigheten Basen 12, och Håkan Lindhoff, tidigare ordförande i Mälarhöjdsföreningen, kritik mot hur villaområden i Stockholm successivt förtätas.

De beskriver hur mindre byggföretag köper upp villor med större tomter, river husen och ersätter dem med flerfamiljshus med sex till tio lägenheter. Enligt debattörerna sker detta ofta inom ramarna för äldre detaljplaner, men genom att biytor i källare och vind omvandlas till boyta blir de färdiga husen i praktiken både större och mer voluminösa än vad planerna varit tänkta att medge.
”Trots att detaljplanerna ofta begränsar den maximala lägenhetsytan och antalet våningsplan till två, har byggherrarna hittat sätt att skapa betydligt större bostadsytor genom att omvandla biytor i källare och vind till boytor. Det innebär att de nya husen blir både högre och mer voluminösa än de ursprungliga villorna, ofta liknande fyravåningshus tack vare souterränglägenheter och inredda vindar.”

Som exempel lyfter de fastigheten Basen 12 på Ugglemossevägen i Mälarhöjden, där en villa rivits och ersatts av ett flerbostadshus med åtta lägenheter. Enligt debattörerna godkände bygglovet 237 kvadratmeter boyta och 121 kvadratmeter biyta, men inför försäljningen marknadsfördes lägenheterna med en total boyta på 368 kvadratmeter.

De menar att utvecklingen inte bara förändrar områdets karaktär, utan också skapar kostnader för det omgivande samhället när fler bostäder tillkommer utan att exploatörerna bidrar till ökade behov av exempelvis parkering, VA-system, förskolor och annan service.
”Byggstrategin styrs helt av vinstintressen och tar inte hänsyn till ökade behov av gemensamma resurser såsom gatumark, parkering, VA-system, förskolor eller andra samhällstjänster när fler flyttar in. Exploatörerna behöver inte bidra till sådan utbyggnad, vilket leder till att projekten blir företagsekonomiskt lönsamma men samhällsekonomiskt kostsamma.”

Debattörerna vill att Stockholms stadsbyggnadsnämnd tar större kontroll över utvecklingen, följer översiktsplanen och uppdaterar detaljplanerna så att stadens strategi för varsam utveckling av småhus- och villaområden får större genomslag.

Timbro: Planmonopolet är problemet
I en replik på SvD Debatt invänder Rutger Brattström, projektledare inom internationell marknadsekonomi på Timbro, mot problembeskrivningen. Han menar att förtätning i centrala och attraktiva områden är ett tecken på att staden utvecklas, och att det egentliga problemet är det kommunala planmonopolet och den politiska kontrollen över byggandet.
”Det stora problemet i Sverige är politikens makt över marknaden. Den byråkratiska kontrollen har lagt en våt filt över bostadsbyggandet och gjort att bostadspriserna fullkomligt skenat de senaste decennierna.”

Brattström beskriver Mälarhöjdsföreningens linje som ett uttryck för nimbyism, alltså motstånd mot byggande i det egna närområdet. Han menar att höga bostadspriser och låg rörlighet på bostadsmarknaden till stor del är följden av politiskt skapade hinder för nybyggnation.

Enligt Timbro är det just den politiska styrning som debattörerna efterfrågar mer av som har gjort förtätning på villatomter så lönsam.
”De politiskt skapade höga priserna har gjort det oerhört lönsamt att förtäta villatomter till flerfamiljshus, i synnerhet i attraktiva områden nära städernas centrum. Samma politiska kontroll som debattörerna vill se mer av, är alltså grundorsaken till ’problemen’ som de vill bekämpa.”

I repliken lyfter Brattström fram Texas som ett exempel på en mer tillåtande byggpolitik. Han pekar bland annat på Houston, som saknar traditionell zonindelning, och Austin, där det blivit tillåtet att bygga upp till tre bostäder på en vanlig villatomt och där obligatoriska parkeringskrav har avskaffats.

Hans slutsats är att Sverige bör gå i motsatt riktning mot vad debattörerna från Mälarhöjdsföreningen föreslår: mindre politisk kontroll och större frihet för markägare att bygga.
”Att ropa på mer makt åt stadsbyggnadsnämnden är att be om mer av exakt den medicin som gjort patienten sjuk. Systemet behöver ändras i grunden. Dagens ordning, där lokala nimby-grupper och politiker kan blockera utveckling och driva upp boendekostnader för en hel generation, är ohållbar.”

Här kan du läsa hela den ursprungliga debattartikeln.
Här hittar du hela repliken.