”Det är ju inget som drabbar mig"-mentaliteten är tydlig

KRÖNIKA | Emma Hult, före detta bostadspolitisk talesperson för Miljöpartiet, debuterar som krönikör på Bostadspolitik.se: ”Vi måste framtidssäkra samhällsbyggnadssektorn så att den ska kunna växa på fler sätt än bara genom att utarma naturens ändliga resurser.”

Det är klart att jag också märker av räntehöjningarna och inflationen, men vi klarar oss. Precis som dom allra flesta så har vi det helt okej ställt, och kanske är det just det som är problemet. Vi är många som har det bra och ”det är ju inget som drabbar mig"-mentaliteten är tydlig. Både vad det gäller ekonomisk utsatthet men också när det gäller klimatförändringarna.

Ganska ofta funderar jag på hur annorlunda utvecklingen i vårt slit och släng-samhälle hade varit om vi inte hade haft det lika gott ställt

Äldre som riskerar att vräkas då hyrorna höjs, unga som snurrar runt på en ohållbar andrahandsmarknad, våldsutsatta som bor kvar för att de inte har råd att flytta, barnfamiljer som bor alldeles för trångt och så dom som inte har något hem alls. Det är dom som drabbas medan vi uppenbart är många som knappt märker av den nya ekonomiska situationen utan mest bara lever på som vanligt – och det märks inte minst på utsläppen.

Ganska ofta funderar jag på hur annorlunda utvecklingen i vårt slit och släng-samhälle hade varit om vi inte hade haft det lika gott ställt. Vi som idag konsumerar, renoverar och lever som om det alltid kommer att finnas oändligt med resurser. Vi som har råd att äga vårt boende lyxrenoverar ofta för att få det exakt som vi vill ha det, nytt kök, nytt badrum och pool. Men inget problem, vi som har råd kan ju få en skattereduktion på arbetskostnaden.

Det är dom fattigaste i världen som drabbas hårdast, dom som redan drivits på flykt till följd av klimatförändringarna och definitivt inte har något tryggt hem

Vore det inte lämpligt att, nu när utsläppen måste ner, också passa på att ställa om skattesystemet så att det hjälper planeten istället för stjälper. Gör om ROT så det riktas till åtgärder som minskar vår klimatpåverkan istället för att öka den. Vårt agerande idag driver på klimatförändringarna – förändringar som inte märks i lika stor utsträckning här, som inte drabbar oss utan någon annan någon annanstans. “Det är ju inget som drabbar mig"-mentaliteten är tydlig. Det är dom fattigaste i världen som drabbas hårdast, dom som redan drivits på flykt till följd av klimatförändringarna och definitivt inte har något tryggt hem.

Vi vet att bygg- och fastighetssektorn idag står för en femtedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser, jämförelsevis lika mycket som personbilarna släpper ut på ett år. Valet av material och transporter i nyproduktion är stora utsläppare och energiåtgång i det befintliga beståndet lika så. Jag tänker mycket på hur vi ska kunna bygga nytt och genomföra den nödvändiga upprustningen av det som redan är byggt utan att öka den totala klimatpåverkan?

Så här krävs insikt och vårt gemensamma ansvarstagande, från såväl politik som sektor

Just nu är Boverkets förslag till nya byggregler ute på remiss. Dessvärre är förslagen oroväckande få när det kommer till hållbarhet, återbruk och cirkuläritet. Så här krävs insikt och vårt gemensamma ansvarstagande, från såväl politik som sektor.

Jag är övertygad om att det behövs nya lösningar, där vi tänker om. Vi behöver se ett skifte från resursslösande nyproduktion och överdrivna renoveringar, till nödvändiga insatser för att förlänga en byggnads livslängd, öka flexibiliteten, förbättra funktionen och minska dess klimatpåverkan. Vi behöver gå från slit och släng, riv ut och sätta in nytt, till ett ökat fokus på återbruk, varsamhet och cirkuläritet. Vi måste bort från att utan att blinka riva gammalt för att bygga nytt. Men då behövs ett systemskifte, ett omvänt tankesätt bort från hur vi brukar göra. Ett nytt system där de hållbara lösningarna också är de ekonomiskt mest lönsamma.

Vi måste framtidssäkra samhällsbyggnadssektorn så att den ska kunna växa på fler sätt än bara genom att utarma naturens ändliga resurser

Vi måste framtidssäkra samhällsbyggnadssektorn så att den ska kunna växa på fler sätt än bara genom att utarma naturens ändliga resurser. Det behövs nya förutsättningar för att samhällsbyggnadssektorn ska kunna utvecklas inom planetens gränser och då behöver vi ställa om från ett byggande där resursslöseri är norm till att ta tillvara på det vi redan har och bli resursmedvetna.

Emma Hult
Tidigare riksdagsledamot, ordförande i civilutskottet och bostadspolitisk talesperson för Miljöpartiet, nu projektledare hos IQ Samhällsbyggnad