Erik Wikander: Det krävs bostadspolitiska samtal efter valet
Det räcker inte med att bara bygga fler bostäder, vi måste också se till att nyproduktionen kan efterfrågas och att rörligheten i det befintliga beståndet ökar. Dagens kreditrestriktioner motverkar både efterfrågan och rörligheten, samtidigt som den stänger vissa hushåll helt utanför marknaden. Det räcker inte längre med en god lön och bra framtidsutsikter för att garanteras tak över huvudet. Det skriver Erik Wikander som är vd för Mäklarhuset.
Enligt Boverkets senaste prognos behöver det i Sverige byggas 67 000 nya bostäder om året fram till 2025. Frågan är dock vad de nya bostäderna ger för resultat om det inte blir lättare att flytta till dessa och inom det befintliga beståndet. Snart hägrar valet och därefter är det hög tid för blocköverskridande samtal om hur bostadsmarknaden ska bli mer tillgänglig.
Debatten om bostadsbristen kretsar idag till stor del kring hur vi kan skapa fler billiga hyresrätter. Det är en del av lösningen. Men faktum är att en majoritet av bostadsbeståndet i Sverige består av privatbostäder, vilket borde göra boendeformen till en central del i hur vi skapar en mer lättrörlig bostadsmarknad. Trots detta har marknaden för det ägda boendet blivit mer och mer svårtillgängligt och trögrörligt. De senaste 10 åren har trösklarna för att komma in på den ägda bostadsmarknaden höjts i form av bolånetak, amorteringskrav och höjd reavinstskatt.
Bolånetaket utgör idag ett stort hinder för unga hushåll som vill etablera sig på bostadsmarknaden. I Sveriges storstäder och tillväxtorter krävs idag flera års, och i vissa städer mer än tio års, sparande för att kunna köpa en egen bostad.
Det innebär att en god lön och bra framtidsutsikter är inte längre tillräckligt för att få tillgång till en bostad. Resultatet av de höga instegskostnaderna, tillsammans med de långa hyresköerna, blir att en stor grupp unga som saknar både ködagar och sparkapital stängs ute från bostadsmarknaden.
Samtidigt har reavinstskatten, tillsammans med amorteringskravet, gjort det ekonomiskt ofördelaktigt för de som är etablerade på bostadsmarknaden att flytta till en ny bostad. Exempelvis för ett äldre par att flytta från villan till en mer ändamålsenlig lägenhet. Utöver flyttkostnaderna bidrar den sänkta fastighetsskatten och ränteavdraget till att göra det extra förmånligt att bo kvar. Detta skapar inlåsningseffekter på marknaden, då villan inte kommer ut på marknaden och kan köpas av barnfamiljen som efterfrågar den.
Ytterligare en inlåsningseffekt är att föräldrar som äger sin bostad i allt större utsträckning belånar den för att hjälpa sina barn att finansiera insatsen till deras första boende. Detta resulterar i att föräldrarna bor kvar längre i sin bostad, trots att den kan vara för stor och behövas mer av någon annan.
Det finns allvarliga låsningar genom hela kedjan, från det första boendet till familjevillan och flytten därifrån. Att låsa upp dessa är avgörande för att få en balans på bostadsmarknaden där bostäderna används på ett bättre sätt. Om vi har som mål att bygga en halv miljon bostäder i Sverige för att åtgärda bostadsbristen måste vi också ha en plan för dessa bostäder ska efterfrågas och hur människor ska kunna flytta in i de befintliga bostäder som frigörs.
I över ett decennium har hinder lagts på hinder till den svenska bostadsmarknaden. Det är nu dags att se över vad dessa har fått för konsekvenser, och ge fler människor nyckeln till den nu låsta bostadsmarknaden. Efter valet uppmanar jag till blocköverskridande samtal som bland annat tar itu med dessa centrala frågeställningar:
- Vad får det för konsekvenser när vi kräver en kontantinsats på 15 procent för förstagångsköpare när vi samtidigt har ett amorteringskrav?
- Vad får det för konsekvenser när vi subventionerar lånat kapital med ränteavdrag istället för sparande eller amortering kopplat till bostaden?
- Vad får det för konsekvenser när de som har bott länge i en bostad ska betala 22 procent i reavinstskatt trots att stora delar av vinsten kan utgöras av inflation?