Lina Brantemark: En blandstad ger frihet – och en chans för fler att äga sitt boende

LEDARE | En blandad stad handlar inte bara om upplåtelseformer.
Det handlar även om ge människor möjlighet att äga sitt hem, också när ekonomin är begränsad.
Och framför allt behöver debatten om den blandade staden bli mindre polariserad.

Vi behöver fler samtal som bygger på förståelse för vilka utmaningar vi står inför. Jag tycker också vi behöver modiga beslut och nya lösningar för att komma framåt. Vi vet att bostadsmarknaden fortsätter stå inför stora utmaningar, men samtidigt känner jag att det görs för lite.

I allt detta har frågan om ”tvångsblandning” och ”tvångsisolering” blossat upp. I en debattartikel skriver Sveafastigheters Jennie Argerich och Erik Hävermark om detta tillsammans med Alexander Ståhle, Spacescape och Mårten Othérus, Nordr. Debattörerna menar att det råder en slags omvänd ”tvångsisolering” i dagens ensidigt utformade bostadsområden. Vad menar de med detta?

Jo, att enformigt och storskaligt byggande och ensidiga detaljplaner över väldigt lång tid har bidragit till en socioekonomisk ”tvångsisolering” för människor. Det har skapats för höga trösklar till det ägda boendet och på det finns en polariserad debatt som riskerar att bromsa samhällsutvecklingen. De anser också att stadsbyggnadsprincipen blandstad är förbisedd och att en blandning av människor och bostäder underlättar för rörligheten på såväl bostads- som arbetsmarknaden.

En del i utmaningen är tyvärr också den polarisering som finns i debatten

Jag menar att det finns funderingar som tål att vändas på ytterligare ett varv. I decennier har vi skapat områden som är segregerade utifrån rådande ideal, både villaområden och storskaliga hyresrättsområden. Alldeles oavsett dåtidens intentioner har det idag skapat barriärer som hindrar utbyte, blandning och möten. Och alldeles oavsett vad en tycker, och var en bor, har det skapat hinder som idag är svåra att överkomma för många människor i befolkningen.

Hur vi skapar städer som är inkluderande, dynamiska och socialt hållbara har betydelse. En del i utmaningen är tyvärr också den polarisering som finns i debatten. Alla vet att stadsplanering inte är enkelt, det är en avvägning mellan allmänna och privata intressen. En strategisk process ska utformas och organisera den byggda miljön så att stadens funktioner samspelar effektivt. Med social hållbarhet som övergripande ledstjärna innebär detta att skapa inkluderande, trygga och jämlika livsmiljöer där alla invånare ges likvärdig tillgång till bostäder, service, mobilitet, grönområden och mötesplatser. Målet bör vara en stad som främjar delaktighet, sammanhållning och långsiktig livskvalitet för hela befolkningen. Svaret är, som debattörerna skriver, inte fler ensidiga detaljplaner eller homogena bostadsområden. Svaret är blandning – av upplåtelseformer, bostadstyper och funktioner. Jag håller med om att blandstad inte är ett hot, det är en möjlighet. Och det är hög tid att vi tar den på allvar.

Det är en reform som öppnar dörrar för unga som vill lämna hyresmarknaden, för familjer som vill bygga trygghet och för äldre som vill bo kvar i sitt område utan att ta stora bolån

Jag tror också att en blandad stad ökar valfriheten. När olika boendeformer, olika boendestorlekar och när människor i olika faser i livet bor och arbetar på samma plats skapas flyttkedjor, dynamik och social sammanhållning. Det stärker bostadsmarknaden, arbetsmarknaden, ger näringslivet tillgång till kompetens och gör staden mer resilient. Men blandade upplåtelseformer handlar inte bara om att bygga nytt. Det handlar om att ge människor möjlighet att äga sitt hem, även när ekonomin sätter gränser. Här är boköpsmodeller som Deläga en möjlighet. Det är inte en nischlösning. Det är en reform som öppnar dörrar för unga som vill lämna hyresmarknaden, för familjer som vill bygga trygghet och för äldre som vill bo kvar i sitt område utan att ta stora bolån. Det är ett sätt att skapa en bostadsmarknad som fungerar för fler, och som stärker hela samhällsekonomin, och den enskildes möjligheter, välmående och framtidsutsikter.

Vi har inte råd med en polariserad debatt – varken mellan politiker eller inom branschen

Fyra tydliga önskemål för framtidens bostadsmarknad:

1. Jag kommer att driva på för fler projekt där blandade upplåtelseformer är normen, inte ett undantag. Det är dags att sluta bygga ensidiga stadsdelar. Blandningen skapar dynamik, trygghet och valfrihet. Det är så vi bygger samhällen som håller över tid.
2. Jag vill att boköpsmodeller och andra instegsmodeller blir en självklar del av bostadsutvecklingen, inte bara ett komplement. Vi måste sänka trösklarna till ägt boende. Boköpsmodeller är ett exempel på hur branschen gör skillnad i praktiken. Det här är inte en idé, det är en reform och ett samhällsuppdrag som ger fler människor möjlighet att äga sitt hem.
3. Jag kommer att fortsätta driva dialogen med kommuner, banker och politiker för att skapa en bostadsmarknad som är inkluderande, hållbar och framtidssäker. Vi behöver modiga beslut och samarbete över gränserna. Det är så vi förändrar spelplanen. Tillsammans.
4. Jag vill att vi snälltolkar varandra och bryter polariseringen i bostadsdebatten. Vi kommer ingenstans om vi fastnar i skyttegravar. Alla aktörer, från politiker till byggbolag, har samma mål: Fler bostäder med en hög grad av variation och en mer inkluderande bostadsmarknad. Låt oss lyssna, förstå och hitta lösningar tillsammans.

En blandad stad ger frihet. Frihet att kunna välja boendeform. Frihet att flytta när livet förändras. Frihet att äga sitt hem, även när ekonomin sätter gränser. Det är meningen med staden. Vi har inte råd med en polariserad debatt – varken mellan politiker eller inom branschen. Vi har råd med handling och faktiskt agerande. Låt oss bygga framtidens bostadsmarknad. Tillsammans!

Lina Brantemark
Redaktionsmedlem, Bostadspolitik.se
Affärsutvecklingschef, Obos Nya Hem