Monica Andersson: En demokratisk stadsplanering och arkitektur

KRÖNIKA | Skalan i stadsplaneringen är avgörande för demokratin, menar Monica Andersson, som varnar för att storskalig arkitektur historiskt använts för kontroll och för att göra människor obetydliga.

Skalan är grundläggande för i vilken riktning samhället ska gå. Härskare har i alla tider prioriterat den stora skalan - höga hus, breda gator, stora torg. Allt för överblickbarhetens och övervakningsmöjligheternas skull – och för att den enskilda människan ska känna sig obetydlig. Diktaturer av olika slag förenas idag i skyskrapekulturen.

Samhällen där demokratiska strukturer vuxit fram har varit småskaliga. Samtalen har vuxit fram i de offentliga rummen som har haft mänsklig skala. I de italienska stadsstaterna möttes man på torgen, i de medeltida engelska städerna på de vindlande gatorna, i 1700-talets Paris på caféerna i gränderna.

De sociala reformerna hängde samman med kampen för demokrati

För William Morris, Ebenezer Howard, Raymond Unwin och andra som revolterade mot arbetarnas usla livsvillkor hängde känslan för skalan samman med de sociala reformerna. I trädgårdsstadskulturen var husen låga, hustyperna blandade, torgen intima, gatorna konstnärliga och allt inbäddat i träd och grönska. De sociala reformerna hängde samman med kampen för demokrati.

I Enskede trädgårdsstad frodades föreningslivet, som också producerade mängder med tidskrifter och valdeltagandet var högt, vilket Mats Deland visat i sin doktorsavhandling Den sociala staden.

Efter andra världskriget och lärdomarna från hur nazismens, fascismens och kommunismens diktaturer vuxit fram återvände Uno Åhrén tillsammans med en rad andra arkitekter tillbaka till erfarenheterna från trädgårdsstadsepoken. Årsta torg är ett fint exempel på hur grannskapsplaneringen ville skapa förutsättningar för demokratiska möten och samtal. Skalan är låg, torget intimt och utformningen konstnärlig.

I dag är demokratin återigen hotad. Den här gången är det USA som befinner sig under ett fascistiskt hot

I dag är demokratin återigen hotad. Den här gången är det USA som befinner sig under ett fascistiskt hot. Det gäller återigen att vi måste samla oss över partigränserna för att skydda och värna vår demokrati. Vi behöver skapa nya demokratiska rum.

Den diskussion som pågår om att bygga nya trädgårdsstäder idag inger hopp. Vi behöver skapa nya sådana låga och blandade miljöer. De är en bristvara idag, samtidigt som väldigt många vill bo så. En sådan planering ger också människor möjlighet att odla, antingen man vill bo i småhus, radhus eller flerfamiljshus som blandas i kvarteren. Med trädplanterade gator, torg och platser skapa nya mötesplatser inom de låga kvarteren.

Sådana blandade miljöer är utmärkta att länka småhusområden och flerfamiljsområden till varandra, särskilt om det finns affärsstråk med butiker. Många seniorer i småhusområdena vill kunna flytta till flerfamiljshus i grannskapet. Här skulle skapas fina möjligheter att berika stadslandskapet med låga kvarter.

Ett sätt att hitta tillbaka till de ambitioner som stadsplaneringen i Sverige präglades av såväl efter förra sekelskiftet som efter andra världskriget. En tid när skönhet för alla var ett levande mål.

Att bygga med kvalitet och med skönhet för alla handlar också om demokrati

Att bygga med kvalitet och med skönhet för alla handlar också om demokrati. Det är en fördelningspolitisk fråga. Om inte samhället ser till att alla får tillgång till det, så blir det en möjlighet endast för den som har resurser eller tillgång till specialkunskaper.

Ola Nylander skrev om det här i sin doktorsavhandling 1998 där han studerade omätbara värden i arkitekturen. Han kom till följande slutsats, som också vi också bör ha med oss i arbetet med stadsplaneringen:

"Upplevelsen av omsorg har ett intimt samband med hur de boende identifierar sig genom sin bostad. Tecken på omsorg kan höja självkänslan och tolkas som att de boende betyder något för någon. Arkitekturen kan fylla ett behov av dignitet om den kan tolkas som en bekräftelse på social värdighet. (…) Omsorgen om de boende kan förmedlas genom välstuderade och välgjorda detaljer och dels genom det symbolvärde som olika detaljer och material representerar. En miljö med torftiga, slarviga detaljer. Eller avskalad från detaljer fungerar tvärtom och blir ett negativt budskap."

Monica Andersson,
fil dr. Statsvetare. Forskar om politik och stadsbyggande