Pontus Ekerljung: En långsiktig bostadspolitik måste klara både kompromisser och klimat

LEDARE | En bostadspolitik som ska vara långsiktig måste fungera över tid.
Det kräver att den kan överleva både politiska majoritetsskiften och ett klimat i förändring.

I höst går Sverige till riksdagsval igen. Inför varje val upprepas samma önskningar från bostads- och fastighetssektorn: Långsiktighet. Stabila spelregler. Förutsägbarhet bortom nästa mandatperiod.

Det är rimliga krav. Bostäder byggs inte för fyra år, utan för generationer. Samtidigt är den fråga som styr villkoren för allt bostadsbyggande på lång sikt frånvarande i bostadsdebatten. Vårt klimat definierar förutsättningarna när det gäller marken vi bygger på, vattnet som ska ledas bort, temperaturen som avgör energibehovet och den risknivå som avgör om projekt går att finansiera och försäkra.

Det är här bostadspolitiken gång på gång kör fast

Jag har aldrig hört en bostadspolitiker profilera sig som motståndare till långsiktiga lösningar. Tvärtom. Alla partier talar om behovet av stabilitet, förutsägbarhet och spelregler som sträcker sig bortom nästa mandatperiod. Problemet är bara att varje politiskt läger tenderar att betrakta just sin egen politik som den självklara långsiktiga lösningen.

Det är här bostadspolitiken gång på gång kör fast.

För om långsiktighet verkligen vore möjligt att uppnå genom att en politisk sida “vinner” över en annan, skulle vi redan haft den. I stället har bostadspolitiken präglats av ryckighet, reformer som rivs upp, och en pendel som slår fram och tillbaka beroende på valresultat.

Det pekar mot två sanningar som behöver accepteras, även om de är obekväma:

Den första sanningen: Verklig långsiktighet går bara att bygga kring något som inget politiskt läger får fullt ägarskap över. Den kräver acceptans för andras prioriteringar, kompromissvilja och spelregler som ingen älskar, men som alla kan leva med. Historiskt har långsiktiga system – inom till exempel infrastruktur, pensionssystem eller energiförsörjning – vuxit fram först när politiken enats om spelregler som alla kan leva med, men som ingen är helt nöjd med.

Den andra sanningen: Framtidens bygg- och bostadspolitik kommer att behöva ta hänsyn till klimatet. Oavsett politisk färg. Inte därför att klimatet är “viktigt” i abstrakt mening, utan därför att det sätter de faktiska ramarna för vad som går att bygga, var det går att bygga, hur länge det håller och till vilken kostnad.

Detta är inte spekulationer. Det är fakta som redan används av myndigheter, kommuner, försäkringsbolag och investerare

Vi vet att nederbörden ökar och att skyfall blir både vanligare och mer intensiva. Det påverkar dagvattenlösningar, höjdsättning, källare, teknikutrymmen och hela stadsdelars utformning. Vi vet att översvämningsrisker förändras. Det gäller inte bara längs kuster och vattendrag, utan även i tätorter med hårdgjorda ytor och begränsad avrinning. Det är risker som direkt påverkar om, var och hur det går att bygga. Samtidigt vet vi att värmeböljor blir vanligare även i ett land som Sverige, vilket påverkar inomhusklimat, energisystem, materialval och boendemiljöer.

Detta är inte spekulationer. Det är fakta som redan används av myndigheter, kommuner, försäkringsbolag och investerare. För bostadsbyggande innebär det att de antaganden som låg till grund för gårdagens planering inte nödvändigtvis gäller under bostädernas hela livslängd.

En bostadspolitik som inte tar höjd för detta riskerar att bli kortsiktig redan på ritbordet.

Klimatfrågan kan inte ligga vid sidan av eller behandlas som ett ideologiskt tillägg, utan behöver finnas med tillsammans med de andra frågorna

Bygg- och fastighetssektorn har dessutom en särställning i klimatfrågan, eftersom påverkanspilarna går så tydligt åt båda håll. Klimatet påverkar branschen, eftersom den fysiska verklighet som förändras är just den verklighet där våra fastigheter finns. Men branschen påverkar också klimatet i väldigt stor grad, genom att stå för en betydande del av samhällets totala utsläpp. Dagens val av material, byggprocesser, energilösningar och livslängd avgör dessutom inte bara klimatpåverkan här och nu, utan låser in utsläpp under decennier framåt. Klimatförändringarna låter sig inte röstas bort, så den politik som inte förmår styra mot lägre utsläpp i bygg- och fastighetssektorn skjuter bara problemen på framtiden och gör omställningen dyrare och mer konfliktfylld.

Nästa riksdag, oavsett politisk majoritet, behöver ta sig an uppgiften att faktiskt forma en långsiktig bostadspolitik. En sådan politik måste våga ta ett samlat grepp om bostadspolitikens klassiska stötestenar: finansiering, regelverk, neutralitet mellan upplåtelseformer och hyressättning, men också integrera klimatperspektivet som en självklar del av helheten. Klimatfrågan kan inte ligga vid sidan av eller behandlas som ett ideologiskt tillägg, utan behöver finnas med tillsammans med de andra frågorna. En bostadspolitik som ska fungera över tid måste både minska byggandets klimatpåverkan och anpassa bebyggelsen till de förändringar som redan är i gång. Det är först när klimatet behandlas som en grundförutsättning bland flera, och när det finns acceptans för kompromisser där ingen får fullt genomslag för sin vilja, som politiken har möjlighet att leverera den långsiktighet den själv säger sig eftersträva.

Pontus Ekerljung
Hållbarhets- och kommunikationschef på K2A, en av Bostadspolitik.se:s delägare