Ensamheten är den största risken för äldre – så bör boendet utformas för "den tredje åldern"

Ensamhet är den största gemensamma riskfaktorn för äldre – och boendet kan vara en avgörande del av lösningen. Det slår Hemvist fast i en ny rapport som bygger på erfarenheter från egna trygghetsboenden, intervjuer med forskare och organisationer samt utblickar i Europa.
För Bostadspolitik.se berättar Hemvists Rebecca Rubin mer om målgruppens behov av gemenskap, vikten av tidig inflytt och ett helt nytt sätt att se på den snabbt växande gruppen över 65 år.

Hemvist har släppt en ny rapport om boende för äldre, med fokus på den så kallade tredje åldern – åren efter pensionen då många fortfarande är friska, aktiva och självständiga. Rapporten, En hemvist för de friska åren, tar avstamp i en snabbt växande demografisk förändring: andelen personer över 65 år ökar kraftigt på kort tid. Gruppen förväntas utgöra 25 procent av befolkningen år 2030, att jämföra med 17 procent år 2025. Samtidigt saknas det bostäder som är anpassade för just denna livsfas.

När Bostadspolitik.se intervjuar Rebecca Rubin, hållbarhetschef och affärsutvecklare på Hemvist, återkommer hon gång på gång till en central slutsats i rapporten.
– Även om det inte handlar om en homogen grupp så har de en väldigt stark gemensam riskfaktor, och det är ensamheten.
– Utifrån det är det viktigt att det finns gemensamhetsytor och att de både är fina rum som de äldre vill vara i och att de är direkt kopplade till lägenheten. Du ska inte gå över gården för att komma till det gemensamma, du ska kunna åka ner med tofflorna på, säger Rebecca Rubin.

Viktigt med integritet och privatliv
Samtidigt är den egna bostaden fortsatt central, förklarar hon.
– En annan knäckfråga som visat sig är att man verkligen vill ha sin egen lägenhet. Man vill behålla den integritet och det privatliv som ett eget hem möjliggör, men man behöver samtidigt ha möjlighet till gemenskap.

En viktig slutsats i rapporten är att trygghetsboenden fungerar bäst när de inte blir isolerade enklaver för äldre, utan en del av den övriga staden eller stadsdelen.
– Vi ser att det blir extra lyckat när trygghetsboendet fortsatt är en del av samhället, en del av ett kvarter med blandade bostäder och boende i olika skeden av livet. Man vill inte att boendet ska bli en avgränsad enhet enbart för de över 65 år.
– Och läget är viktigt även för dem som är 65 plus. Det märker vi tydligt. De uppskattar att det är lätt att gå och handla och enkelt att känna sig som en del av samhället även om man är lite begränsad när det gäller rörelse.

Efterfrågar statlig "push"
Rapporten beskriver den tredje åldern som en allt längre och friskare livsfas, men enligt Rebecca Rubin har såväl samhället som bostadspolitiken fortfarande svårt att förhålla sig till denna nya livsfas.
– Något som är värt att ha med sig är att personerna i den här gruppen inte är gamla, de är bara äldre. De är inte gamla på det sätt som vi ofta föreställer oss, utan de har bara levt i fler år och har mer erfarenhet. De är inte gamla och sjuka utan utgör en ny typ av demografi som samhället står inför. Vi som samhälle behöver lära oss hur vi kan arbeta med den här resursen och få dem att släppa sina bostäder och därmed skjuta upp vårdansvaret, säger hon och fortsätter:
– Ska man få fart på flyttkedjor och öka antalet trygghetsboenden så skulle det förstås vara väldigt positivt med en statlig push i den riktningen, precis som man har sett i andra sammanhang där bostäder och samhälle förändrats, till exempel egnahemsbostäderna.

Rapporten pekar också på hur snabbt förändringen går.
– Att den här demografiska förändringen var så stor blev tydligt i och med att vi tog fram rapporten, men det handlar om en mycket större samhällsförändring än vad många förstår. Vi pratar ofta om att befolkningen blir äldre, men förändringen går snabbt. År 1960 var kvinnors medellivslängd bara sju år längre än pensionsåldern, i dag är den knappt tjugo år längre. Det är en stor och snabb samhällsförändring. Stanford Universitys projekt New Map of Life pekar på hur detta påverkar hur hela våra liv disponeras.

Malin Zimm på KTH har gjort ett inlägg i rapporten där hon föreslår att man kan tänka sig temaboenden för exempelvis hundägare, friluftsintresserade och HBTQ-personer. Är det något du tror på?
– Det gör jag absolut. Om vi tittar utomlands så finns den typen av boenden med särskild inriktning på flera håll. I London finns det till exempel ett som är riktat mot HBTQ-personer.
– I Sverige har vi i dag riktade serviceboenden för våra nationella minoriteter, där till exempel den finska minoriteten har egna äldreboenden, så jag kan absolut se det framför mig även för gruppen 65 plus.
– Att utveckla nya lösningar utifrån en specifik målgrupps behov är något vi ofta arbetar med och som skapar innovationskraft. Det ger oss idéer och kunskap som kan spridas till fler boenden. Det gäller bara att hitta en lagom smal avgränsning.

En annan viktig slutsats i rapporten är att tidig inflytt i anpassade boenden ger högst livskvalitet. Ändå flyttar många först när behoven blivit akuta.
– Det är så med åldrandet i stort, man kan inte riktigt förutse vilka etapper det sker i och när. Många ser inte detta som en tredje ålder, utan man blir bara äldre och äldre och plötsligt har åren gått innan man tagit tag i den nya livssituationen.
– På många sätt är det lättare att bo kvar i sitt hem, och för dem som sitter med stora villor spelar förstås fastighetsskatter och liknande in.

"Ensamheten är inte något en människa är"
När ensamheten väl slår till är det ofta för sent att agera proaktivt.
– Ensamheten är inte något en människa är, utan något som händer en. Plötsligt blir ens partner sjuk eller går bort. Sådant går inte att förutse, och då är det mycket lättare att bli reaktiv när man väl befinner sig i situationen.
– Om ens partner blivit sjuk är det inte heller alltid enkelt att flytta. Handlar det till exempel om demens kan en flytt vara direkt förödande.

Avslutningsvis betonar Rebecca Rubin att frågan sträcker sig långt bortom Sveriges gränser.
– Det här är inte något som bara händer i Sverige, det är ett skifte som pågår i hela västvärlden.
– Vi lär oss sakta, men tydligt är att ämnet väcker stort intresse och får allt mer uppmärksamhet. Forskningsfältet kring livslängd växer och framstående arkitekturpriser belönar boenden för äldre.
– Det finns all anledning att ta frågan på allvar, så att vi kan ta vara på den här potentialen, säger Rebecca Rubin.

Faktaruta: Detta visar Hemvists rapport om boende för 65 plus

• Rapporten fokuserar på "den tredje åldern" – åren efter pensionen då många är friska, aktiva och självständiga, men samtidigt mer sårbara för ensamhet.
• Ensamhet pekas ut som den starkaste gemensamma riskfaktorn för gruppen 65 plus, trots att gruppen i övrigt inte är homogen.
• Trygghetsboenden lyfts fram som en boendeform som kombinerar egen lägenhet och integritet med möjlighet till social gemenskap.
• Gemensamhetsytor är avgörande, men måste vara lättillgängliga, attraktiva och direkt kopplade till bostaden för att faktiskt användas.
• Rapporten visar att tidig inflytt i anpassade boenden ger högst livskvalitet, men att många flyttar först när behoven blivit akuta.
• Boendets läge spelar stor roll även för äldre, med närhet till service, handel och möjlighet att känna sig delaktig i samhället.
• Trygghetsboenden fungerar bäst när de är integrerade i blandade kvarter, snarare än avgränsade enheter enbart för äldre.
• Rapporten lyfter även fram möjligheten till temaboenden, anpassade efter intressen eller identitet, som ett sätt att möta en allt mer diversifierad äldre befolkning.
• Den demografiska förändringen beskrivs som snabb och omfattande: andelen personer över 65 år ökar kraftigt och kräver nya bostadspolitiska lösningar.
• 94 procent av dem som är 65 plus vill lära sig nya saker.
• Gruppen äldre lyfts fram som en samhällsresurs att ta tillvara.

Läs hela rapporten här.