Monica Andersson: Exploateringsintresset styr stadsbyggandet

KRÖNIKA | Kommunerna behöver återta initiativet över stadsbyggandet och sätta människors behov före exploateringsintresset. Först när kvalitet får väga tyngre än kvantitet kan vi bygga städer som fungerar långsiktigt, menar Monica Andersson.

Under hela 1900-talet styrdes stadsbyggandet av kommunerna. Politiken lade grunden till vilken typ av samhällen de ville ha. Från 1990-talets slut har initiativet istället kommit från enskilda entreprenörer och ett nytt yrke som bostadsutvecklare. Byggandet styrs av exploateringsintresset medan allmänintresset fått stå tillbaka.

Egnahemskommissionären beskriver det i sin första delredovisning så att politikerna har ställt upp opreciserade kvantitativa mål. Det har lett till ett omfattande byggande av smålägenheter, eftersom det har varit det lättaste sättet att nå de kvantitativa målen. Exploateringarna har ökat väsentligt. Kommunerna har slutat subventionera marken och har istället gått in för att tjäna pengar på marken, eller att använda den till att finansiera infrastrukturinvesteringar som överdäckningar och dylikt. Sammantaget har det drivit upp kostnaderna. Tomma lägenheter har återkommit.

Bristen på småhus har fått priserna att skjuta i höjden

Samtidigt har byggandet av småhus släpat efter, vilket fått många barnfamiljer att söka sig ut från storstadsområdena för att hitta överkomliga hus. Bristen på småhus har fått priserna att skjuta i höjden.

Kommunalpolitikerna bör återta initiativet i stadsbyggandet, bestämma vilken typ av städer och samhällen de vill ha och se till att stadsbyggandet utformas utifrån den inriktningen. Ersätt de kvantitativa målen med kvalitativa. Då blir samråden med medborgarna konstruktiva när diskussionerna leder till ett eftertraktat mål.

De gröna platser som finns i trädgårdsstäderna är uppskattade av barnen

Planera för trädgårdsstäder. Det är en kostnadseffektiv stadsbyggnadstyp som erbjuder en blandning av småhus och låga flerfamiljshus. Den är också klimatsmart, med intima trädplanterade gaturum med häckar, och gröna trädgårdar med möjlighet till odling. De gröna platser som finns i trädgårdsstäderna är uppskattade av barnen. Den mänskliga skalan i max 2–3 våningar underlättar de demokratiska samtalen.

Den finske arkitekten Christer Bengs skrev i Samfundet S:t Eriks årsbok 2014 att vi har en oerhörd koncentration av bostadsproduktionen i Sverige till några få företag, och att den också fått påverka lagstiftningen. Medan byggnadsstadgan från 1874 definierade slutresultatet, så definierar PBL från 1987 exploateringsprocessen, skriver han och fortsätter: ”Man kan på goda grunder hävda att Byggnadsstadgan tjänade konsumenternas intresse genom att definiera slutresultatet, men PBL tjänar de stora exploatörernas intresse och är den mest produktionsorienterade planlagstiftning vi känner till.”

Bengs jämför med Danmark som haft en annan modell: ”Förhållandet mellan obyggd och byggd mark har ofta tagits som en indikation på stadsbyggandets kvalitet: upp till 50 % av marken kan bebyggas utan olägenheter för de boende. I Danmark har denna norm använts som nationell måttstock, vilket har haft som resultat att det där inte lönat sig att bygga mer än trevåningsbyggnader. Trots landets begränsade yta har man byggt lågt och tätt med gott resultat,” skriver han. Han ser en brist på bebyggelse i låg och mänsklig skala i Sverige i artikeln.

Med sin erfarenhet från den nordiska stadsbyggnadsforskningen, han har bl.a. varit chef för Nordplan som sedan blev Nordregio, kan han studera Sverige från sidan. Det är nyttigt att låta forskare från andra länder granska den svenska praktiken.

Vi har haft en problematisk inriktning på det storskaliga i Sverige

Vi har haft en problematisk inriktning på det storskaliga i Sverige. Kommunalpolitikerna behöver hitta tillbaka till en stadsbyggnadspolitik där människan är målet. Där marken används för att hålla nere bostadskostnaderna, och där vi bygger för att ge människor en möjlighet att förverkliga sina drömmar. Kommunalpolitikerna lyfte arbetarfamiljerna i Sverige ur en bottenlös misär en gång med en sådan politik, i armkrok med regering och riksdag som levererade lagstiftning som gjorde det möjligt.

Monica Andersson
Fil dr. statsvetare. Forskar om politik och stadsbyggande.