Lennart Weiss: Finns vänsterns svar i New York?

LEDARE | I New York går borgmästare Zohran Mamdani nu fram med ett bostadsprogram som kompromissar med principer för att nå praktiskt resultat.
Ett arbetssätt som en vänsterlutad svensk regering kan ta lärdom av.

I skuggan av de pågående regeringsförhandlingarna, som kan komma att pågå väldigt länge, bubblar en diskussion om vilken roll som bostadsfrågan kan tänkas få i kommande val i Sverige. Frågan får näring av pågående konflikter i Spanien runt uppmärksammade vräkningar och galopperande hyror och den politiska jordbävningen i östra Tyskland där die Linke – med rötter i det forna östtyska kommunistpartiet – har vuxit sig starkt via löften om lägre hyror, inte minst i staden Berlin. Och blickarna riktas också mot USA och New York där Zohran Mamdani 2025 vann borgmästarvalet på löften om lägre hyror.

Det faktum att Mamdani, med rötter i Uganda och en bakgrund som rappare, social aktivist och uttalad ”demokratisk socialist” (samma uttryck som svenska socialdemokrater förr använde för att markera distans till kommunistiska partier) har inte minskat intresset. Uppmärksamheten kring Mamdani kretsar runt två frågor: Är arbetarrörelsen (läs socialistiska kandidater) på väg att växa sig starka i USA igen och vad vill egentligen den politiska vänstern i bostadsfrågan? Frågorna kommer att ventileras på en och annan kultursida men sannolikt oftare i slutna rum tillsammans med sociologer och mer eller mindre professionella valanalytiker, främst med syfte att se om det finns några korn att plocka upp för framtida svenska val.

Först som sist kan allmänborgerliga läsare av Bostadspolitik.se lugnt dricka sitt kaffe. Sannolikheten för en socialistisk renässans i USA är låg. En rad böcker, inte minst Robin Archer – Why is there no labour party in the United States? (2007) har benat i frågan och avfärdar möjligheten/risken för en sådan utveckling.

Allt talar för att vänsterlutande aktivister fortsatt kommer att verka inom det demokratiska partiet med målet att vinna enstaka platser i olika parlamentariska församlingar eller möjligen ta över administrationen i en enskild stad. Så vad vill Mamdani och andra demokratiska socialister?

En aktuell artikel i the Economist (15 september) med rubriken ”Developers are learning to love Zohran Mamdani - New York’s socialist mayor wants a housing boom”, ger viss vägledning. Reportaget beskriver hur Mamdani gjort gemensam sak med Trump i ett enormt bostadsbyggnadsprojekt i Queens med namnet Sunnyside Yard. Projektet har försenats i flera omgångar och bekämpats av en annan profilerad demokratisk socialist, nämligen Alexandria Ocasio-Cortez med argumentet att ett sådant projekt ”tränger undan svarta och latinamerikaner och styckar upp offentlig mark för privata fastighetsutvecklare”.

The Economist beskriver hur vänsterpopulister måste ”avgöra om de är beredda att kompromissa med vissa principer för att uppnå praktiska resultat”. Onekligen en relevant fråga som snart kan bli högaktuell, i all synnerhet om den nya bostadsministern skulle råka heta Nooshi Dadgostar

Men nu har Mamdani ändrat uppfattning. Utifrån strategin ”sätt press på hyresvärdarna och vinn fastighetsutvecklarnas stöd” levererar Mamdani ett annat svar på de alltmer högljudda kraven om affordable housing. The Economist beskriver hur vänsterpopulister måste ”avgöra om de är beredda att kompromissa med vissa principer för att uppnå praktiska resultat”. Onekligen en relevant fråga som snart kan bli högaktuell, i all synnerhet om den nya bostadsministern skulle råka heta Nooshi Dadgostar.

Det första ledet i Mamdanis formel har sin bakgrund i svår bostadsbrist som tillsammans med marknadshyror pressat ned vakansgraderna med följd att staden förlorar invånare. I valrörelsen lovade Mamdani frysta hyror i de en miljon lägenheter som omfattas av stadens hyresreglering.

Det andra ledet i strategin, uppmjukningen mot fastighetsutvecklarna, tycks ha sin grund i hårt motstånd från sektorn men också en trilskande verklighet som tvingar fram mer pragmatiska lösningar. The Economist citerar en oberoende analytiker som beskriver Mamdanis uppgörelse som ett sätt att ”bedriva socialism i bostadsbeståndet i utbyte mot marknadsekonomi när det gäller nya bostäder”, det vill säga hyresreglering och byggboom – samtidigt.

Till skillnad från V:s retorik förefaller också Mamdani inse att ökat bostadsbyggandet förutsätter att nya projekt kan byggas med ekonomisk lönsamhet

Någon kanske skulle dra en parallell till V som i valrörelsen drev tanken om hyresstopp tillsammans med ett program för att bygga 20 000 nya lägenheter. Här finns dock viktiga skillnader. Mamdani riktar sitt hyresstopp i första hand mot det reglerade beståndet, även om han också uppmuntrar till hyresgästorganisering i det fria beståndet. Till skillnad från V:s retorik förefaller också Mamdani inse att ökat bostadsbyggandet förutsätter att nya projekt kan byggas med ekonomisk lönsamhet. Bland annat skissar man på någon form av ekonomiskt stöd genom att staden emitterar egna obligationer.

Med dessa principer som ledstjärna har Mamdani presenterat en plan för att bygga 200 000 bostäder till överkomliga priser under en tioårsperiod. Enligt reportaget i the Economist omfattar planen lättnader i regelverket och ekonomiska incitament för vinstdrivande fastighetsutvecklare att renovera allmännyttiga bostäder. Ska man tro reportaget är nu även de fastighetsutvecklare som tidigare varit skeptiska entusiastiska.

Det finns mer att lära och inspireras av i New York än det gör i Berlin

I vilken mån som Mamdanis strategi kan få påverkan på svensk bostadspolitik i en eventuell rödgrön regering återstår att se. För en vänster som vill gå hand i hand med branschen och grundläggande fastighetsekonomiska principer är dock en sak uppenbar. Det finns mer att lära och inspireras av i New York än det gör i Berlin.

Lennart Weiss
Chefredaktör, Bostadspolitik.se