Håkan Andersson: Förförisk grilldoft från grannens skattesubventionerade altan

LEDARE | Ibland kan man hämta exempel på ojämlikheten mellan olika regelverk som får stor påverkan på samhällsutvecklingen och den gröna omställningen, direkt ur sin egen verklighet.
Rot-avdraget i sin nuvarande utformning och avsaknaden av stöd för bostadsrättsföreningar som vill göra gröna insatser är ett sådant exempel.

Ett par gator bort från den bostadsrättsförening som jag bor i ligger ett radhus- och villaområde. Det handlar om ett avstånd på bara ett par hundra meter.  Så pass nära att när solen tittar fram, temperaturen börjar stiga och grillen åker fram – då letar grilldoften sig fram till bostadsrättsföreningens gård. Ett säkert vårtecken. Det är inte det att jag på något sätt missunnar andra människor att grilla, tvärtom. Vi gör samma sak på vår gård. Men det finns en stor skillnad. När grannarna i villa- och radhusområdet vill bygga en ny altan att ställa grillen på, kanske till och med fälla in ett bubbelbad i, då kan de avnjuta ett rot-avdrag på 30 procent av arbetskostnaden.

Att känna sina grannar kan bokstavligt talat rädda liv i en krissituation

I min förening har vi under vintern tagit ner ett antal stora björkar. De hade nått maxåldern och risken att de skulle falla började eskalera. Träden må ha varit vackra men skräpade också ner, bland annat på den gemensamma uteplatsen. Med björkarna borta skulle man nu kunna rusta upp uteplatsen och förfina den, precis så som många av grannarna gör i området intill. Det skulle öka den sociala gemenskapen vilket inte minst är viktigt i dessa beredskapstider. Att känna sina grannar kan bokstavligt talat rädda liv i en krissituation. Den stora skillnaden är dock; om föreningen vill bygga en ny altan eller göra anlägga nya växter för ökade trivsel och biologisk mångfald finns inget rot-avdrag att söka. Här ska de boende av någon anledning stå för hela notan själv, fastän det skapar arbetstillfällen och bidrar till ökad BNP, precis som tanken är med rot-avdrag. Och ja, det är mycket bättre att ett företag gjorde grannens altan än att denne anlitade sin ingifta svågers kusin som gjorde jobbet svart.

Men om vi varit en bostadsrättsförening på en mindre ort eller stad, då är det inte osannolikt att banken gett rött ljus istället

Nu kan man ju tycka att detta med altaner och ökad trivsel kan klassas som något som ”bara” är ”nice to have”, inte ”need to have”. Men vad är mest nödvändigt att använda våra gemensamma skattepengar till? I det befintliga bostadsbeståndet finns ett stort antal flerbostadshus över hela landet, byggda 1940–1990, med en stor investeringsskuld när det gäller åtgärder för att minska energianvändningen och bli mer hållbara. Min egen förening är byggd 1954 och för ett år sedan byttes alla fönster till moderna och energibesparande dito. En stor investering för en förening med 34 lägenheter. Men det räcker med att jag går upp på vinden för att hämta något ur förrådet för att inse hur mycket som finns kvar att göra. Våren lyser ju fortfarande med sin frånvaro och på vinden är det samma standard som när huset byggdes för över 60 år sedan, helt oisolerat och med i princip samma antal minusgrader inomhus som utomhus. En isolering av vinden skulle hjälpa till att hålla nere energianvändningen, men det får bli en fråga för framtiden när fönstren precis bytts. Likaså avsaknaden av solpaneler på taket. Ett statligt stöd skulle förstås göra stor skillnad för föreningen och för klimatet. När beslutet om den gröna investeringen står och väger kan ett stöd vara avgörande.

Egentligen är just min förening privilegierad. Den ligger i Uppsala. I Uppsala har värdeutvecklingen varit stabil under de senaste decennierna, med lite svängningar förstås. Om vår förening går till banken för att låna pengar till isolering av vindar eller solpaneler så får vi sannolikt ett ja. Föreningens ekonomi är stabil trots den stora investeringen i nya fönster och framför allt finns ett marknadsvärde som räcker till för att banken ska ge grönt ljus. Men om vi varit en bostadsrättsförening på en mindre ort eller stad, då är det inte osannolikt att banken gett rött ljus istället. Det är det här som är riktigt allvarligt.  Vi riskerar ett stort fastighetsbestånd av flerbostadshus, över hela landet, som halkar efter både när det gäller den gröna omställningen och fastighetsvärde. Vem kommer att vilja låna ut pengar för renovering av flerbostadshus i allt sämre skick, ett skick som gör att värdet urholkas för varje år som går och som bidrar till en nedåtgående spiral? Hur kommer dessa bostadsområden och samhällen att utvecklas? Knappast till det bättre.

Att stötta upprustningen av flerbostadshus, oavsett upplåtelseform, skulle också kunna ge lokala och regionala byggentreprenörer viktiga tillskott i orderböckerna

Så vad ska staten stimulera? Bygget av altaner eller isolering av vindar och fasader? Lite orättvis är jag nu, rotavdraget går till mycket mer än altaner, många villa- och radhusägare energieffektiviserar sina bostäder och gör andra förbättringar vilket förstås är bra. Men staten borde inte göra skillnad mellan upplåtelseformerna, både egna hem och flerbostadshus borde ha samma förutsättningar.

Att stötta upprustningen av flerbostadshus, oavsett upplåtelseform, skulle också kunna ge lokala och regionala byggentreprenörer viktiga tillskott i orderböckerna. Sällan har en win-win varit enklare att identifiera. Som när grannarna tänder grillen och man vet att det är vår.

Håkan Andersson
Redaktionsmedlem, Bostadspolitik.se, ansvarig för bostadspolitik på Riksbyggen