Förnekelsens eller omvändningens tid?

LEDARE | Det är i kristider de största förändringarna kan ske. Det är då det skapas förståelse och insikt i att förändringar måste ske för att förbättringar ska kunna bli verkliga. I politiska sammanhang är det ett par olika kriser som leder till politisk förnyelse. Det handlar om när partier förlorar val samt när landet man regerar i hamnar i djup kris. Båda kriserna kräver handling för att de inblandade partierna helt enkelt ska överleva.

Tittar vi på bostadskrisen så har den i sig inte lett till politisk förnyelse. I årtionden har bostadspolitiska reformer lyst med sin frånvaro. Detta trots att behoven av reformer varit stora. Men den politiska risken har varit för stor. Du kan inte vinna väljare på bostadsfrågan, du kan bara förlora väljare på den. Eller som statsminister Löfven surt fick erfara: En bostadspolitisk reform som till och med hade majoritet bakom sig i riksdagen ledde inte till att reformen blev genomförd. Den ledde som bekant till att statsministern blev avsatt via en misstroendevotering.

Behoven av bostadspolitiska reformer har inte minskat. Tvärtom. Behovet av reformer är större än på mycket länge. Sverige är på väg in i en tid där bostadsbyggandet är på väg att avstanna, fastighetsbolagen är på väg in i ekonomisk kris och allt fler har svårt att få ett eget boende. Den strukturella hemlösheten är på väg att växa sig större och med det bli ett alltmer påtagligt samhällsproblem som allt fler får känna på.

Från det största oppositionspartiet, Socialdemokraterna, är det lika tyst i bostadsfrågorna

I välfärdssamhället Sverige borde givetvis detta leda till handling och agerande från politiken. Men i den nyss avgivna regeringsförklaringen och framtagna budgeten finns nästintill ingen bostadspolitik med alls. Några få uttalanden om regelförenklingar och stärkt egenägt boende har nämnts. Men de stora utmaningarna håller sig regeringen långt borta ifrån.

Från det största oppositionspartiet, Socialdemokraterna, är det lika tyst i bostadsfrågorna. Märkligt tyst från ett parti som brukar ha anspråket att vara företrädare för just den generella välfärden och sammanhållning.

Kommer tystnaden bestå? Kommer förnekelsen av de bostadspolitiska problemen vara det som kännetecknar denna mandatperiod eller kommer de allt tydligare och större problemen leda till omvändningar inom S och M?

En socialdemokrati som missar den samhällsutmaningen kommer få svårigheter med sin trovärdighet i valrörelsen 2026

Börjar vi med Socialdemokraterna borde de i sitt arbete med att ta fram en genomförbar reformagenda för åren 2027­–2030 ha med bostadsfrågorna. Allt annat vore minst sagt märkligt. Om inget händer denna mandatperiod kommer utmaningarna vara akuta och skriande. En socialdemokrati som missar den samhällsutmaningen kommer få svårigheter med sin trovärdighet i valrörelsen 2026. Därför borde S tillsätta arbetsgrupper som får i uppdrag att ta fram en ny samlad bostadspolitik. Inspiration och kunskap kan hämtas från reformerna som la grunden för folkhemmet och årtionden av socialdemokratiskt maktinnehav.

En regering måste agera om krisen blir ett faktum. Helst bör ju en regering agera för att hindra att krisen uppkommer

För Moderaterna som nu leder såväl statsrådsberedningen som finansdepartementet kommer lågkonjunkturen och en eventuell finanskris tvinga fram beslut och ageranden. Ingen regering kan låta den typen av kriser bita sig fast för länge eller bli för djup. Det vi nu ser med höjda räntor och hög inflation kan i sig driva fram en fastighetskris. Det är inte detsamma som en bostadskris, men en fastighetskris kommer förstärka bostadskrisen. Därför kommer regeringen, oavsett om de tycker bostadsfrågan är viktig eller inte, kunna bli tvingade att agera. Kriser ger inte regeringar utrymme att välja vad de vill agera kring. En regering måste agera om krisen blir ett faktum. Helst bör ju en regering agera för att hindra att krisen uppkommer.

Ska de fortsätta förneka bostadskrisen eller ska den erkänna problemen och i grunden förändra sig?

I det längre perspektivet måste även Moderaterna fundera på sin reformagenda framåt. Sittande regeringar blir inte belönade för vad de gjort. Att vinna val handlar om att beskriva vad man vill framåt. Erfarenheten från regeringstiden 2006–2014 var att i takt med tiden så avstannade reformutvecklingen. Det misstaget kan Moderaterna undvika. Istället borde Moderaterna hämta inspiration från vad som gjordes i politikutveckling under åren 2003–2006 då grunden lades för de Nya Moderaterna och med det framgångsrika val med partiets historiskt sett bästa val.

De stora partierna står nu i ett vägval. Ska de fortsätta förneka bostadskrisen eller ska den erkänna problemen och i grunden förändra sig? Förnekelsens eller omvändningens tid? Det är frågan.

Kent Persson
Samhällspolitisk chef, Heimstaden