Kent Persson: I den kortsiktiga retorikens land

LEDARE | Bostadsfrågan är i sin natur en fråga som kräver långsiktighet. Och pragmatism. Just nu verkar långsiktighet och pragmatismen ligga långt utanför vad 2022 års valrörelse kommer handla om, skriver Kent Persson, samhällspolitisk chef Heimstaden.
Valrörelse närmar sig. Retoriken och tonläget vrids upp. Med slagkraftiga oneliners ska väljarna förtroende vinnas till vilket pris som helst. Men val handlar i grund och botten om att vinna väljarnas förtroende för att företräda dom och ta ansvar under en hel mandatperiod. Bortom retoriken finns en politisk vardag där svåra beslut ska tas varje dag. Dessa beslut bör såklart byggas på värderingar och långsiktighet. Och borde inte valrörelsen handla mer om just dessa värderingar?
Bostadsfrågan kommer inte bli en stor del i kommande valrörelse. Möjligen riskerar bostadspolitiken bli ett exempel på just kortsiktig retorik som mer handlar om att skrämma väljarna än att vinna väljarna. Bostadsfrågan är i sin natur en fråga som kräver långsiktighet. Och pragmatism. Just nu verkar långsiktighet och pragmatismen ligga långt utanför vad 2022 års valrörelse kommer handla om.
Pragmatiskt sett så står hyresrättsmarknaden inför tre kommande utmaningar.
- Fortsatta investeringar i nyproduktion och renoveringar
- Öka rörlighet i bestånden
- Införande av en aktiv och hållbar social bostadspolitik
Alla dessa tre utmaningar kräver mer pragmatism och mindre låsningar av såväl de politiska partierna som parterna. Alla tre utmaningar hänger dessutom ihop. Utan att i detalj gå in på lösningarna på dessa tre utmaningar så är de både omfattande och till delar komplexa. Och kräver att man får lägga ut både tid och ord på att förklara sammanhangen och lösningarna. Det i sig gör att frågan inte kommer tills sin rätt i en valrörelse. Av det enkla skälet att utrymmet och intresset inte finns hos vare sig partierna, väljarna eller media. För det finns inga enkla lösningar på svåra problem.
Outsiders och insiders gör också att risken är att partierna snarare riskerar att tappa väljare än att vinna på bostadspolitiken. I sig en stor paradox, alla skulle ju bli vinnare på en väl fungerande bostadsmarknad. Men svenska valrörelser, likt många valrörelser i västvärlden, har tenderat till att bli alltmer snuttifierade med tydliga drag av populism. I det landskapet blir det svårt att hantera svåra och komplexa samhällsproblem.
Så, i den kortsiktiga retorikens land är det nog bra att inte ha för stora förväntningar på att bostadspolitiken får ett seriöst utrymme i valrörelsen. Vi får nog istället vänta ut den och vänta in tider där politiken är mer mottaglig för att ta tag i problemen på den svenska bostadsmarknaden.
